Black Snappers – Mer än bara ära och medaljer
Förra helgen spelades det en turnering i Solna. För många var det bara en turnering i mängden, och minnena från densamma kommer säkert sakta tyna bort. Snappers vann två, och förlorade två matcher. Precis som det har varit den här säsongen. Upp och ned. Riktigt fina insatser blandat med saftiga bottennapp.
Den här gången fanns det dock ljuspunkter utöver det vanliga. Den negative surar säkert över missat finalspel, medan den positive gläds över den fina fotboll som faktiskt stundtals presterades. Jag däremot, den stolte, lägger för en gångs skull själva insatsen åt sidan och sträcker istället lite extra på ryggen när jag tänker tillbaka på manskapet som tog sig ner till Skytteholm denna kyliga och lite småregniga lördagsmorgon.
För faktum är att efter drygt två års gnetande i korpfotbollens benhårda värld så går det fortfarande att samla och motivera hela det tillgängliga ursprungsgänget till att gå upp tidigt en lördagsmorgon och ta pendeln ut till Solna för att betala för att få mäta krafterna mot jämnbördiga, dassiga fotbollsgäng. Och för mig är det fotboll på riktigt. Det är en bekräftelse på att Snappers är mer än bara guld och glamour. Det är ett svar till alla som tror att fotboll bara handlar om pengar och makt. Det är ett bevis på att den riktiga passionen inte är längre bort än närmaste grusplan.
När de senaste årens mediasnack har handlat om hotet mot fotbollen och hur den är på väg att dö tycker jag att man ska öppna ögonen lite, vidga synfältet. Fotboll är inte bara det som utövas av högavlönade män inför en entusiastisk publik, utan det är mycket större än så. Faktum är det är Vi som är Fotbollen. Vi som inte får betalt för att spela. Vi som inte ens våra närmaste orkar kolla på. Vi som enbart spelar för att vi älskar det.
Ett tydligt tecken på att Snappers betyder så mycket mer än bara segrar och pokaler fick jag när jag vaknade upp till ett SMS från Linus, som i den här cupen gjorde comeback efter en längre tids frånvaro, dagen efter den halvt misslyckade turneringen. Det var en förfrågan om att få spela i nästa inomhusmatch, där han beskrev sin taggning inför att återigen få dra på sig den svarta tröjan. Fanns det inte plats på planen ville han ha bästa platsen på läktaren.
Faktum var att jag efter Linus långa frånvaro hade tappat hoppet om att få se honom i Snapperströjan igen. Men när jag fick det här SMSet, gick en våg av stolthet genom min kropp. Återigen var det bevisat. Black Snappers betyder så mycket mer än bara ära och medaljer. Black Snappers, mina damer och herrar, är ett praktexempel för hur fotbollen är när det är på riktigt!
