Var detta det sista vi såg av Black Snappers?
Årets säsong har varit en sportslig framgång för Snappers trots att pokalerna lyst med sin frånvaro. En semifinal i cupen och en andraplats i serien måste ses som klart godkänt när vi summerar en säsong som handlat mer om spelarbrist och motivationsproblem än om harmoni och det sportsliga resultaten.
Efter tre år med minst en styrande hand i Snappers vågar jag nog påstå att jag har varit med om det mesta som kan hända i den här branschen, både på och utanför planen. Jag har sett matcher vinnas och förloras, titlar tas hem och missas med hårsmån. Jag har hört anklagelser och hyllningar, bortförklaringar och kärleksförklaringar. Jag har smakat på segerns sötma och nederlagens sura äpplen. Jag har känt bubblande glädje och djup förtvivlan. Den ena utmaningen har övervunnits efter den andra, och jag har hela tiden känt ett förtroende som motiverat mig att fortsätta driva detta omöjligheternas lag mot nya höjder.
Årets säsong har däremot inte liknat de föregående. Visserligen har spelet på planen sett bra ut, men varje match har istället för att handla om hur vi ska besegra motståndarna handlat om ifall vi kan få ihop några spelare eller inte. I år har vi tvingats ha enormt mycket spelare i omlopp för att få det att gå ihop, vilket kan ses ur två perspektiv. Visst är jag beredd att hålla med om att det är starkt att vi har byggt upp ett så pass stort kontaktnät genom åren men samtidigt är olika spelare varje match ingenting som ja ser som en hållbar lösning. Det ska inte krävas en lista på 20 namn för att kunna hitta sju som kan spela samtidigt, det kostar alldeles för mycket tid och energi för att det ska vara värt mödan varje match. Fokuset hamnar helt enkelt på fel saker, Snappers ska inte vara ett lag man ska behöva ställa upp för, utan Snappers ska vara ett lag man längtar efter att få spela med.
Nu har styrelsen tagit beslutet om att ställa in årets inomhussäsong, dels för att spelarmaterialet inte finns där, men förhoppningsvis också för att kunna återkalla lite motivation i truppen, bygga upp det där suget som vi levde på i början av karriären. I och med detta beslut har jag fått frågan om kvällens match var det sista vi såg av Black Snappers, en undran jag kan ha förståelse för. Mitt svar är dock nej, jag tror inte att det här var det sista vi såg av Black Snappers.
Jag är däremot inte säker på i vilken skepnad Snappers återkommer, eller vilka som kommer att vara en del av framtiden. Jag har ingen aning om när nästa tävlingsmatch kommer att avgöras där Snappers medverkar, och jag vet inte hur lösningen på årets stora spelarproblem ser ut. Men jag vet vad jag vill, och jag vet att vi kan.
