Mållöst med mersmak i toppmötet
För andra matchen i rad och troligtvis för andra gången någonsin i seriesammanhang så spelade Snappers 0-0, men dagens insats var ett stort steg framåt jämfört med den blöta premiären för två veckor sedan och nu fattas i princip bara målen, vilket fansen som stannade kvar och sjöng ”Tebrand kom hem, för vi längtar efter dig” tydligt klargjorde.
När matchen drog igång var det många som lyfte på både det ena och det andra ögonbrynet runt om på Norrvikens IP. ”Var höll Stockeld hus? Och varför står speldirigenten Eriksson i mål?” Frågorna gjorde att nervositeten smög sig på hos supportrarna, matchen hade trots allt målats upp som en seriefinal och hade stor betydelse för Snappers fortsatta vara i den säsongslånga guldjakten. Dessutom gjorde ett flertal spelare säsongsdebut, så visst gick det att förstå de fans som tvivlade lite på förhand.
Snappers skulle dock lugna alla tvivlare tidigt. Eriksson visade sig vara en fullvärdig ersättare till Stockeld och på mitten fick både Ström och Blomdahl bra grepp om All theWay, och när den torra planen gjorde att bolltempot sjönk till skillnad mot premiären kunde Snappers utnyttja det genom att flytta fram sina positioner och äntligen ha lite av ett eget spel. All theWay verkade också visa upp en viss respekt för Snappers, åtminstone i den första halvleken, och pressade sällan högre upp än runt halva planen.
Precis som i premiären lyckades Snappers försvarsspel effektivt neutralisera sina motståndare och de chanser som All theWay fick uppkom endast på rent slarv, främst på fasta situationer där markeringsspelet led av stora brister. Tre gånger var det riktigt nära att All theWay lyckades trycka dit bollen efter kaos i markeringsspelet, och trots att Eriksson var bortspelad vid samtliga tre tillfällen höll laget nollan eftersom Wetterlund varje gång lyckades stå rätt och agera extramålvakt med några avgörande benparader.
Framåt såg det mycket bättre ut än senast, och en stor anledning till det var troligtvis för att Berglund såg ut att vara på ett mycket gott spelhumör. Med en ständig rörelse höll han sig hela tiden spelbar och tog dessutom de rätta löpningarna och lyckades skapa ytor åt både sig själv och sina lagkamrater. Dessutom fyllde Snappers på med mer folk framåt, troligtvis var det den breda bänken som gjorde att folk orkade fylla på i större utsträckning jämfört med inledningsmatchen. Det enda som riktigt saknades i afton var skärpan i de avgörande lägena. Robin Eriksson hade ett helt fritt läge i boxen men fastnade troligtvis i både tankarna och i gräset och på slutet fick Viksten ett gyllene läge, fri från halva plan efter ett magnifikt utkast av Eriksson, men lyckades inte få sitt avslut på mål. Utöver det hade Snappers, liksom All theWay, en del chanser på tilltrasslade fasta situationer och även Ström var framme och nosade på målet med en nick som hamnade alldeles för högt över.
Nej, den stora frågan i Snappers i dagsläget är vem som ska göra målen. Med de båda givna anfallsessen Tebrand och Åslund borta och med förra årets skyttekung Eriksson halvskadad eller mellan stolparna lyser de solklara alternativen med sin frånvaro. Samtidigt har Snappers klarat av mötena med troligtvis två av seriens bästa lag utan att förlora, eller för den delen släppa in några mål bakåt, och givetvis ska även dagens anfallare crediteras för deras defensiva slit. Kanske lossnar det nästa vecka när Snappers väntas ha mer att säga till om högre upp i banan?
Snappers tre stjärnor
*** Alexander Berglund var ständigt i rörelse och ett alternativ för de längre uppspelen. Dessutom god vän med bollen och försåg både sig själv och sina lagkamrater med bra målchanser. Det syntes att han var på ett riktigt gott spelhumör idag!
** Niclas Ström lyckades få grepp om sina motståndare på mitten och styrde och ställde precis på det sättet som vi vill se honom göra. När Fröberg sedan drogs med sin skada och tvingades kliva av tog Ström motvilligt ansvar och klev ner i backlinjen och såg till att ATWs målchanser uteblev.
* Henrik Wetterlund kanske inte gjorde en spelmässigt fläckfri insats (jag tänker mest på en indianare som kunde blivit en klassiker om motståndaren varit lite vassare), men är otroligt duktig på att läsa spelet och det var ingen slump att det var just han som tre gånger i rad stod på mållinjen och parerade när resten av laget var överspelat. Faktum är att utan Wetterlund hade drömmen om ”the perfect season” stannat vid att vara just en dröm.
