Snappers mästare igen!
Förra veckan var det nära att Snappers fick packa väskorna och tacka för sig för den här säsongen efter en bedrövlig insats i åttondelsfinalen mot Antonmannen, men med matchens sista spark räddade Petter Ehn Wingårdh klubbens heder och tog laget vidare till ”Slutspelssöndagen” – säsongens sista prövning. Snappers gick in som kraftiga underdogs men visade återigen världen att den gamla klyschan ”motivation slår klass” ständigt är aktuell.
Uppsnacket inför denna slutspelskväll kantades dock av skandaler och laget fick under veckan utstå massiv kritik från supportrarna för sättet man uppträtt på i åttondelen. Ingen kom undan, men två av de som sågades hårdast var Tobias Eriksson och Henrik Wetterlund, och kanske var det just därför som dessa herrar kom att spela en nyckelroll den här kvällen då Snappers gjorde det som ingen utanför laget trodde var möjligt.
– Det är såklart aldrig kul att få skit av fansen, men förra veckan var det befogat och det blev en riktigt bra tändvätska till ikväll. Jag älskar den här klubben och jag är oerhört stolt över min egen och lagets insats, att vi knöt nävarna, hanterade kritiken på rätt sätt och tog jobbet, kommenterade Tobias Eriksson sent igår natt.
Att det var ikväll det gällde att vara bäst märktes verkligen på Snappers laguppställning. Jesper Tebrand tog tåget hem från Linköping, Sebastian Svensson struntade i att vara bortrest, Martin Stockeld letade sig ner från Uppsala, Patrik Kvistrum sket i allt vad skolarbete heter och resten av laget som spelat mer eller mindre varje match under säsongen var också där. Ingen ville missa den här kvällen. Totalt hade Snappers en tio man stark trupp att tillgå vilket innebar att man rullade runt på fyra backar och fem anfallare. Den breda truppen tillsammans med den frenetiska inställningen gjorde att Snappers lyckades upprätthålla ett vansinnigt tempo, något som troligtvis ingen motståndare hade förväntat sig. Först ut att få smaka på ”gasen-i-botten”-taktiken var Skurt, som blev en munsbit i kvartsfinalen.
– Vi kände oss trygga med att vi så många i truppen. Alla kände att man kunde gå ut och ge allt för att sedan veta att det fanns fräscha krafter på bänken som kunde ta över, det gjorde att vi kunde hålla en riktigt hög press. Sen tror jag att Skurt underskattade oss lite inledningsvis också, de var nog inte beredda på att vi skulle gå ut och attackera så hårt som vi gjorde, menar Markus Fröberg.
Full ös från start
En av dom som körde hårdast och sprang mest i presspelet var Petter Ehn Wingårdh, som visade upp en makalös vilja den här kvällen. Därför var det inte heller helt oväntat att det var en av alla hans bollstölder som kom att leda till det första målet. Till höger på offensiv planhalva snodde han åt sig bollen från en drällande försvarare och efter att ha undvikit både en och två tacklingar och lyckats ta sig ner till kortlinjen lyfte han blicken och fick både se och höra en vild Tebrand befinna sig helt ren framför mål. Som på beställning serverade han Jesper ”ettbyteräcker” Tebrand som via målvakten kunde valla in ledningsmålet i sitt andra byte för kvällen.
Det var dock bara början. En 1-0-ledning är aldrig något att förlita sig på utan Snappers öste på för mera. Eriksson vann bollen på halva plan och inledde en soloräd längs högerkanten. Likt Messi drev han framåt med ett oändligt antal små touch på bollen och det dröjde inte länge innan han fick ankeln bortsparkad och Hasse blåste frispark i ett skapligt läge för en vänsterfot. Kanske var det för att det var Tebrand som la upp bollen och förberedde sig för skott som muren stod så tafatt placerad som den gjorde. Och Tebrand trodde nog också själv att det skulle bli han som skulle få förvalta den här möjligheten, men när Eriksson hade rest sig upp så behövde han inte ens titta på Tebrand för att få Tebrand att förstå vem som skulle skjuta. Några korta steg och en bredsida senare satt bollen lågt i det bortre hörnet och Eriksson hade utökat ledningen till 2-0.
I samma byte skulle Eriksson även hinna med att trycka in trean. Efter lite kalabalik i straffområdet hamnade bollen ute hos Kvistrum till höger som fri med målvakten först sköt på densamma för att sedan på sin egen retur få in bollen framför mål till en framstormandes Eriksson som kunde trycka dit den från cirka 41 centimeter. Troligtvis ett av hans mindre glamourösa mål i karriären men ack så viktigt. Skurt befann sig nu i brygga och vi kan inte ha spelat mer än 7-8 minuter av matchen.
Repliken lät dock inte vänta på sig. För var det något som Skurt envisades med den här matchen så var det att aldrig låta Snappers känna att matchen var i hamn utan Skurt höll sig alltid tillräckligt nära för att ändå kunna utgöra ett hot och tvinga Snappers att vara på tårna genom hela matchen. Målvakten Martin Stockeld håller med om detta:
– Inte förrän vi satte 6-3 på slutet kände jag mig helt lugn. Om jag känner det här laget rätt så vet jag att vi kan bli väldigt stirriga när vi tappar lite större ledningar, men med facit i hand tycker jag att vi hanterade matchen exemplariskt. Trots två mål i baken innan paus anser jag att vi i den första halvleken presterade vårt bästa försvarsspel någonsin inomhus och målen som föll var bara rena olycksfall, säger Stockeld.
3-1 målet var frukten av ett räknefel i Snappers straffområde på en inspark för Skurt. Eriksson hamnade med två gubbar varpå den ena kunde trycka in bollen i nättaket, helt otagbart för Stockeld. Men som tack för den bjudningen från Snappersförsvarets sida var Skurt inte sena med att bjuda tillbaka. Med en inspark på egen planhalva serverade Skurt Alexander Berglund ett friläge som denne inte var sen att förvalta. Efter att ha skjutit rakt på målvakten och fått returen i magen kunde han trycka in 4-1 och journalisterna på plats var inte sena med att jämföra hans mål med Zlatans mot Ungern för några år sedan. Innan paus hann sedan Skurt återigen reducera sedan en spelare hamnat helt fri framför mål och kunnat raka in en sällsynt retur från Stockeld.
I halvtid passade Snappers på att hylla varandra samtidigt som alla påmindes om att det inte gick att slappna av, så när den andra halvleken inleddes så skedde det i samma tempo som den första slutade, om än med ett lite mer defensivt inriktat Snappers. Chanser skapades åt båda hållen men det var inte förrän Sebastian Svensson fick tag i bollen och fri med målvakten kunde rulla in 5-2 mellan benen som halvlekens första mål föll. Men precis som i den första halvleken reducerade Skurt Snappers ledning tämligen omgående och det går inte att förneka att det var en underhållande match som den stora åskådarsamlingen bjöds på i hallen just nu. I takt med att tiden började rinna ut för Skurt flyttade laget fram positionerna allt mer vilket gjorde att ett flertal kontringsmöjligheter uppstod för Snappers del. Det var också på en av dessa som Tobias Eriksson skulle få fullborda sitt hattrick. I ett 3 mot 1-läge fick han bollen ute på vänsterkanten och tvekade inte många hundradelar innan han distinkt dunkade in den i det bortre hörnet. Därmed var matchen avgjord men underhållningen var det definitivt inte slut på.
Drömmål av Eriksson
Med några minuter kvar fick Snappers ett frisparksläge ute till höger igen efter att Petter Ehn Wingårdh gjorts ner en av många gånger den här kvällen. Eriksson som hade hängt en frispark tidigare bestämde sig för att ta hand om den här också. Från läktarhåll hörde han publiken skrika ”bortre krysset, bortre krysset”, varpå han tänkte ”okej”, och drog till. Skottet blev en riktig projektil och mycket riktigt, det bortre krysset stod som en strut. Publiken kunde inte göra annat än att applådera vad som utan tvekan kandiderar till Snappers snyggaste inomhusmål 11/12 och Eriksson njöt fullt ut av sin fjärde fullträff för kvällen. Målet innebar dessutom Game Over för Skurt som hade kämpat väl men inte riktigt räckt till.
Efter matchen östes det mycket beröm över Snappers inställning och försvarsspel och motståndarna beklagade sig över hur jobbigt det hade varit att spela mot ett lag som hade ett fungerande försvarsspel och en sjukt taggad inställning. För Snappers del gällde det att ladda om batterierna och Stockeld var noggrann med att se till så att vi inte svävade iväg utan påpekade att än var ingenting vunnet utan det gällde att tackla nästa match med exakt samma inställning och aggressivitet.
För motståndet i semifinalen stod Internatzionale som tidigare under kvällen skickat hem Kramp med de mindre imponerande siffrorna 4-3. När Snappers och Internatzionale möttes i serien tidigare under säsongen hade Inter tidigt gått fram till en 3-0 ledning sedan Snappers inte alls varit med på banan från start för att sedan låta Snappers ta över och närma sig med två reduceringsmål innan den matchen var över. Så givetvis kände Snappers att de hade chansen här, även om Internatzionale med sin andra plats i serien nog fick ses som favoriter. Nytt inför semifinalen var även att matcherna nu spelades 1x15 minuter iställer för 2x15 som tidigare under säsongen, något som Robin Eriksson tror passade Snappers bra:
– Med spelare som Petter Ehn Wingårdh i laget spelar det ingen roll hur många avbytare vi har, tröttheten kommer ändå som ett brev på posten för vissa och en halvlek istället för två gör det lättare för oss att hålla intensiteten uppe hela matchen. När vi dessutom inte är det spelförande laget utan får rikta in oss på att försvara oss är det klart det är lättare om man inte spelar så länge, säger han.
Att matchen var tillknäppt och fattig på chanser förvånade nog ingen. Det var två mycket försvarsstarka lag ute på banan som inte ville bjuda på någonting. Snappers chanser bestod av en del skott utifrån som styrde på lite olika spelare och vållade en del problem nere kring Intermålet medan Stockeld tvingades sprattla till ett par gånger för att ta matchen till straffläggning. Främst minns vi en fingertoppsräddning där han lyckades styra bollen i stolpen för att sedan på returen, liggandes på rygg, lyckas vispa till bollen precis framför fötterna på Interspelaren som bara skulle slå in den i tom bur och därmed höll sig matchen mållös och straffar väntade.
Snappers straffade Internatzionale
Trots att Snappers inte har många självklara straffskyttar – innan matcherna igår var det bara Tebrand och Eriksson som med självförtroende kunde säga att de gärna ville slå en straff i en eventuell straffläggning – så går laget ändå alltid in i varje straffläggning med en positiv känsla. Anledningen heter Martin Stockeld.
– Jag känner mig alltid lugn och säker när vi går in i en straffläggning, och en stor anledning till det är för att vi har Martin i mål. Han är en riktig vägg, man vet att det gör inte så mycket om vi själva bommar en straff eller så, för vi vet att Martin räddar oss till slut ändå, menar straffskytten Tebrand.
Den här straffläggningen var inte heller något undantag. Stockeld var en vägg. Internatzionale började lägga och den första straffen räddade Stockeld klockrent med bröstplattan sedan spelaren valt att gå på kraft mitt i målet. Eriksson var först ut för Snappers och som säkerheten själv satte han den i maskan närmast stolpen nere i målvaktens högra hörn. Otagbart. Eller ja, det finns en målvakt som hade kunnat ta en sådan straff – Martin. Det var nämligen precis vad som hände på nästa straff. Interspelaren försökte se och lära av Eriksson och slog den välplacerat nere vid stolproten men det hindrade inte Stockeld från att göra en fantastisk parad och få en hand på bollen. Därmed hade Alexander Berglund chansen att avgöra. Och kanske var det just detta faktum som gjorde honom aningen nonchalant, han slog nämligen straffen utanför och dramat fortsatte. Internatzionale lyckades sedan överlista Stockeld på deras tredje försök vilket gjorde att turen nu hade kommit till Tebrand att försöka skjuta Snappers till finalen. Tebrand som älskar sådana lägen gjorde inget misstag utan tog säkert Snappers vidare! Så här såg Martin Stockeld på avgörandet:
– Det kändes som att vi var fokuserade från början och att det enda alternativet vi hade var att vinna. Om jag var hjälten? Nej det vill jag inte påstå, jag kände mig bara som en av många bidragande faktorer i den väloljade apparaten som är Black Snappers. Som jag har sagt tidigare genom åren så handlar det bara om att läsa av motståndaren och vara där han visar att han tänker skjuta. Svårare än så är det inte, menar han.
I finalen väntade F12, ett lag som genom åren vållat Snappers stora problem, framförallt inomhus där Snappers aldrig slagit dem tidigare. Visserligen har Snappers jobbat ner siffrorna genom åren, från 9-3 och resultat i den storleken för några år sedan till att förlora årets möte med endast 3-2, men spöket fanns fortfarande där någonstans. Nu skulle det dock väck! Taggningen och inställningen som laget visat upp hittills under kvällen gjorde att Snappers gick in i matchen med ett oerhört stort självförtroende, här fanns ingenting att frukta och skulle det råka bli förlust så hade man i alla fall fallit med flaggan i topp. Nu var det bara att köra!
Stor dramatik i finalen
Och som man körde! Det tog troligtvis mindre än en minut innan bollen låg i nät bakom en aningens överraskad F12-målvakt, och återigen var det Eriksson den äldre som skrivit in sig i målprotokollet. Den här gången avlossade han en högerbössa från en bit utanför straffområdet som via stolpen letade sig in i nät. Glädjen blev dock kortvarig. En felpassningen av samme Eriksson gjorde att F12 bjöds på ett kontringsläge som de inte var sena med att utnyttja. Efter den kvitteringen tog ställningskriget över och F12 blev som väntat det spelförande laget medan Snappers slog ifrån sig och försvarade det oavgjorda resultatet. Och försvaret var fantastiskt. Precis som det pratats om innan matchen så drog Snappers på sig mycket mer frisparkar när de inte hängde med i svängarna och kunde få så sätt få ner tempot i matchen, samtidigt som frustrationen växte hos motståndarna. Det var bara en gång som F12 lyckades rinna igenom alldeles för enkelt, och det skulle visa sig vara en gång för mycket. Efter en vacker individuell prestation på högerkanten kunde deras spelare bryta inåt i banan och öppna upp för ett skott med vänstern. Avslutet satt vackert nere vid stolpen och F12 hade därmed vänt matchen, med endast några få minuter kvar att spela.
Nu var det allt eller inget som gällde för Snappers, och genast flyttade laget fram positionerna. Det öppnade visserligen upp lite bakåt, men här fanns ingenting att förlora. Eriksson vann bollen och avancerade på högerkanten, och lyckades jobba fram en hörna. En hörna som han spelade snett bakåt till Wetterlund, som dock sköt på en täckande back vilket resulterade i en ny hörna. Och återigen stod Wetterlund fri, den här gången närmare mål, och Eriksson valde att återigen spela honom. Och då hände det som ingen trodde var möjligt. Med en klockren högerträff skickade Wetterlund bollen mot målvaktens bortre hörn, och resten är numera historia. Jublet som utbröt kort därefter visste inga gränser.
– Jag har aldrig varit med om något liknande. Vrålet och glädjen från hela laget och att unisont känna nu jävlar kommer vi att ta hem det här, det går inte att beskriva. Att det var just jag som gjorde målet var mer glädjande efter matchen än där och då, men jag tror fortfarande inte riktigt att jag har fattat vad som har hänt, medger Wetterlund.
Målet tog matchen till straffar, och den här gången föll lotten på Snappers som fick slå första straffen. Eriksson valde att återigen visa vägen för sitt lag, och precis som i semifinalen lyckades han hitta nätet, om än inte lika övertygande som tidigare. Den här gången valde han att skjuta högt, rädd för att målvakten hade koll på vart han hade slagit sin tidigare straff. F12 lyckades sedan överlista Stockeld innan det var dags för Svensson som kände sig het och klev fram istället för Berglund. Svensson visade prov på utmärkt kyla och hittade sista maskan invid stolpen, en helt perfekt slagen straff. F12 ville inte vara sämre utan deras gubbe skickade upp bollen med full kraft rakt upp i krysset och satte press på Tebrand. Tebrand kunde dock inte göra annat än att njuta av situationen och kliva fram och dunka dit bollen via stolpen, helt otagbart för målvakten. Iskallt men ändå så förbannat hett! Nu valde F12 att låta målvakten själv slå deras sista straff, något som sällan brukar vara bra om inte målvakten har räddat en straff innan och har chansen att avgöra. Så var det inte den här gången och för F12:s del slutade det inte heller väl. Stockeld gick åt rätt håll men det var av mindre betydelse då det small till i väggen bredvid målet, bollen hade gått utanför och Snappers kunde titulera sig mästare. Igen! Glädjescenerna som utspelade sig efter det går inte att beskriva. Trots det gör Kvistrum ett försök:
– Det är oerhört svårt att sätta ord på känslan när det stod klart att vi hade vunnit. Det är nästan som ett töcken såhär ett dygn senare, det var glädje i dess mest gränslösa och euforiska form. Det var sång, dans och glädjeskrik om vartannat. Helt fantastiskt, säger han.
Wetterlund fick välförtjänta hyllningar
Efter att Snappers tackat F12 för en väl genomförd final och skulle bege sig ner mot omklädningsrummet fick man också svaret på varför Petter Ehn Wingårdh missat halva finalen. Halvvägs ner för trapporna vände alla och bytte trappuppgång, där låg nämligen en blandning av pyttipanna och ruccola och blockerade vägen.
– Mini påpekade att jag faktiskt inte hade spytt idag så när jag efter halva finalen, med tanke på vårt stora spelövertag, insåg att vi skulle ta hem segern spydde jag helt enkelt upp den vanliga pyttipannan för att göra plats för lite guldpytt, förklarar Wingårdh händelsen. Att det skulle bero på att han kämpat stenhårt under hela kvällen och egentligen inte är tränad för att prestera på den här nivån är dock något som han förnekar.
Väl nere i omklädningsrummet ville sedan hyllningarna aldrig ta slut. Alla hyllade visserligen alla men det var en Snapper som det gladdes lite mer åt och som fick smaka lite mer av den goda kakan än de andra. Det föreslogs att Wetterlund skulle bli både president, landslagsman, statsminister, besöka Studio Lil’R och ta emot guldbollen. Han skulle få vinna både årets Snapper och årets mål. Hans förstfödda son skulle sättas i Snappersskola redan från födseln och det skulle nog inte förvåna någon om det snart föreslås att gator och torg ska namnges efter denna hjälte. Alla var lyriska. Visst hade Snappers känt under en längre tid att det inte skulle vara någon omöjlighet att gå hela vägen denna kväll, men vägen från vetskap till faktum är inte alltid kort och spikrak. Det var den verkligen inte idag heller, men Snappers la i högsta växeln och tog skitjobbet. Det lönade sig.
Det är med en fantastisk stolthet som jag återigen konstaterar att Black Snappers är bäst när det gäller. Precis som Kantarellerna påpekade i sitt matchreferat från deras match mot oss för några veckor sedan så var det inte då man skulle vara som bäst. Det var igårkväll. Och det var precis vad Snappers var. Bäst när det gäller. Fan va gött!
