Veckans Legend: Daniel Rydmark

Daniel Rydmark var en klassisk svensk centertyp. Spelskicklig, tekningsstark, allroundkunnig – och en retsticka. - Jag är inte Guds bästa barn, absolut inte, men jag var inte så jobbig på isen, berättar Daniel och skrattar.

Början av 90-talet är en tid som Daniel Rydmark, 37, gärna minns. Under den perioden hann han vinna två SM-guld, ett VM-guld och ett OS-guld. Maximal utdelning alltså, och det främsta minnet är utan tvekan OS-guldet i Lillehammer 1994.
   - OS i Lillehammer slår det mesta. Det hade ju allt med finalen mot Kanada som höjdpunkt. Det avgörandet var ju fantastiskt, så det var en höjdare. Vi hade ett bra lag, även om vi kanske hade ett bättre lag 1992 i Albertville då jag också var med, och vi hade marginalerna på vår sida 1994. Så är det ju i de stora turneringarna, det avgörs med ett mål hit eller dit, eller på straffar. Det gäller att ha lite tur också, och den hade vi, berättar Daniel och menar att allt ofta avgörs med knappa marginaler.
   - Jag har varit med i VM och OS, och i de avgörande matcherna blir det ofta sudden eller straffar, så det är extremt små marginaler. Det var som när Tjeckien vann ett antal turneringar i rad i början av 2000-talet. De var inte bättre än några andra egentligen, men hade marginalerna på sin sida.

Marginaler på sin sida har Daniel också haft under sin karriär. Den skicklige centern har gjort sammanlagt 404 poäng på 668 matcher i Elitserien, och är stolt över sin karriär.
   - Det är positiva tankar när jag tänker tillbaka på karriären, det är ju helt klart. Jag fick ju vara med om både det ena och andra, med både VM-, OS- och SM-guld. Jag tror att det kommer att kännas ännu bättre om några år, när man fått ännu mer distans till det som hänt, berättar Daniel som inte riktigt vet varför han vunnit så mycket.
    - Jag vet inte egentligen, men mycket hände på några få år, och jag spelade i ett bra lag och då kommer många med till Tre Kronor också. Jag hade lite tur, och bra tränare också, säger Rydmark och beskriver sig själv som spelare.
   - Det får ju andra avgöra egentligen, men jag var ju absolut ingen fysisk spelare utan var spelskicklig. Jag var ju en center ut i fingerspetsarna som var ganska bra tekare och fördelade puckar till ytterforwards. Sedan har ju jag också spelat med bra spelare hela tiden i klubblaget, och det gör ju ganska mycket.

Det bra laget som Rydmark representerade var Malmö dit han kom från Färjestad 1990. Under hans sejour i Skåne blev det två SM-guld, och han är ihågkommen för dusterna med Modos Peter Forsberg i finalserien 1994. Det var också då Rydmarks epitet som retsticka på allvar tog fart.
   - Visst var jag en retsticka, men det är också lite av en myt. Det var ju i SM-finalen 1994 när vi låg under mot Modo med 2-0 i matcher som det där späddes på. Markus Näslund och Peter Forsberg hade dominerat de två första matcherna, och vi frågade hur vi skulle stoppa dem, och jag fick som uppgift att punktmarkera Forsberg. Han var ju den stora stjärnan, och jag lyckades och han gjorde inte så många poäng i de tre sista matcherna. Jag psykade honom lite, men vi lyckades vinna, och jag fick beröm för mitt jobb efteråt.
   - Jag är inte Guds bästa barn, absolut inte, men jag var inte så jobbig på isen. Det är lite av en medial myt. Men det kan man skratta åt idag, säger Daniel.

Uppjagad av Quebec-folk

Rydmark hyser stor respekt för Peter Forsberg, och menar att det är den bäste spelaren han spelat mot.
   - Han var bra redan 1994, men vi möttes ju många andra gånger. Han har mycket som ingen annan har, synd att han har haft sådan otur med skador bara, säger Rydmark, och tvekar inte när han ska nämna den bäste han spelat med.
- Mats Näslund. Han var lätt att spela med, och  jag spelade med honom i både Malmö och Tre Kronor. Han hade speed och allting. Jag har spelat med många, men han är bäst

Rydmark har också spelat med Mats Sundin, och de två huserade ihop i JVM i början av 90-talet. JVM pågår just nu, och är en turnering som Daniel följer, och han minns själv hur uppmärksammade alla spelarna var under turneringen.
   - Jag spelade med Mats Sundin i ett JVM, och sent en kväll kom det in sex man från Quebec i vårt rum, och började rita bågar på hur vi skulle spela. Sundin hade ju listats som etta av dem, och de visade hur jag skulle spela för att han skulle göra så bra ifrån sig som möjligt. Det är sådana grejer som händer i JVM, säger Daniel och skrattar, och också han drog till sig intresse från NHL.

1989 listades Daniel av Los Angeles Kings, och 1995 reste av över Atlanten för att söka lyckan. Det stannade dock vid elva matcher i IHL, innan han vände hemåt.
   - Det är väl alla ishockeyspelares dröm att komma till NHL, men jag hamnade i farmarligan direkt, och med facit i hand skulle jag väl ha stannat längre. Jag gjorde ett halvår där borta, men jag ångrar absolut inte att jag tog chansen. Det var roligt att se hur det var där borta, och det tar jag med mig som en stor erfarenhet, berättar Daniel.
   - Jag fick samma lön av Malmö som i farmarligan, och då åkte jag hem istället. Visst ångrar jag att jag inte stannade längre, men man gör sina val i livet, så det är inte så mycket att tänka på nu.

Trist avslutning på stor karriär

Men tillbaka till karriären i Sverige. Malmö hade en fin era i början av 90-talet, och Daniel Rydmark var en av kuggarna i det lag som Percy Nilsson skapat med sina pengar.
   - Det var ju så att på den tiden så tjänade inte hockeyspelarna jättemycket, men Percy Nilsson gick in och betalade stora pengar och fick också de bästa spelarna till klubben. Men sedan så började andra lag också betala bättre, och då kom inte alla till Malmö längre. Det gick bra innan den ekonomiska boomen i hockeysverige, men sedan har det varit trögare för Malmö, berättar Daniel.
   - Men de första åren var ju bra. Vi hade ett jättebra lag och fyra bra femmor. Allt var ju nytt i Malmö då och allt var positivt, men sedan efter 1994 gick vi in i väggen lite och var inte alls bra, men hade också ett sämre lag, och då fick man bekänna färg och fick också en hel del kritik.

Elitkarriären fick ett något trist slut, och det var många diskussioner kring Rydmark när han 2004 lämnade Malmö och varvade ner i division ett.
   - Jag gjorde ju en jättebra säsong mitt näst sista år i Malmö och fick ett bra kontrakt, men säsongen efter fungerade det inte alls. Det var väl lite hårda ord när vi bröt kontraktet, men det är överspelat nu. Jag avrundande i Vita Hästen, men det kanske jag inte skulle ha gjort. Jag tränade inte som jag gjort innan, och det kändes inte rätt. Jag höll på att hamna i Skellefteå där också, men då hade jag fått kvala mot Malmö, och det ville jag inte, säger Daniel som idag är tränare för Mjölby i division två, vilket är ett test inför en potentiell tränarkarriär.
   - Suget efter hockeyn var för stort. Jag bor i Linköping och jag ville inte flytta för långt här ifrån med tanke på barnen om det inte skulle vara min grej att vara tränare. Så här långt har det varit riktigt roligt måste jag säga, och det ger mersmak.

Erfarenhet har han ju också så det räcker och blir över, och meriterna väger tungt. Det har också präglat Daniel som tränare.
   - Man tar lite bitar från här och var för jag har ju varit på ganska många ställen. Sedan gäller det att förmedla detta på rätt sätt till killarna, och det tycker jag går bättre och bättre. Man växer in i rollen, från början var man ju helt grön. Nu har jag ju ett lag som vinner hela tiden också, och då blir det mycket enklare och allt i laget är positivt. Jag har ännu inte märkt av det gnälliga som kan uppkomma i ett förlorande lag.
   Daniel är dock tveksam till en elitkarriär som tränare eftersom det innebär en hel del flyttande, något som inte intresserar med tanke på att familjen finns i Linköping.
   Men man ska aldrig säga aldrig.
   Retstickan Daniel Rydmark har överraskat förr. 

0 kommentarer

Jonas Gustavsson2007-12-29 07:00:00