Veckans Legend: Patrik Carnbäck

I Sverige var det bara Frölunda som gällde för Patrik Carnbäck. Forwarden fick också ett vackert slut på en fin karriär – nämligen ett SM-guld med klubben i sitt hjärta. – Ungdomarna pressade oss äldre på träning varje dag och tvingade oss att prestera, berättar Patrik om guldåret.

Legendstatusen på Patrik Carnbäck i Göteborg är påtaglig. Den pålitlige poängmakaren gjorde 490 poäng under sin framgångsrika karriär i Frölunda, och efter 13 säsonger i klubben fick han sin välförtjänta belöning efter att ha vunnit SM-guld 2003.
    Den fjärde finalmatchen mot Färjestad – som avgjordes först i den sjätte perioden – blev också Carnbäcks sista match i karriären.
   Men guldet var inte anledningen till att skridskorna hamnade på hyllan.
   – Nej, det var det inte. Jag kände de sista åren att det var nog för min del. De här slentrianmatcherna i november och december lockade inte längre, och det fanns andra saker som blev roligare på helgerna. Hockeyn mattades ut med tiden, samtidigt så blev man ju inte yngre och det blev tuffare och tuffare att hänga med, berättar Patrik som ändå producerade bra med poäng de sista åren.
   – Jo, det gjorde jag väl. Jag kände att jag bidrog de sista åren, men jag hade inte riktigt motivationen för att underkasta mig den träningen som behövdes för att fortsätta hänga med, så då slutade jag istället.

SM-guldet blev en perfekt avslutning på en framgångsrik karriär, och att det är det främsta hockeyminnet under Frölundatiden är också givet.
   – Bästa minnet är ju helt klart SM-guldet som vi hade väntat på i 38 år. Men när vi gick upp med Frölunda i Elitserien i början av min karriär var också en höjdare, så det är de händelserna jag främst minns, säger Patrik och menar att Frölundas unga spelare var nyckeln till lagets första guld 2003.
   – Vi hade ett jättebra lag, och vi kan tacka våra yngre spelare. Ungdomarna pressade oss äldre på träning varje dag och tvingade oss att prestera, och det är väl det som jag saknar lite i dagens Frölunda. Det var då som bröderna Lundqvist, Magnus Kahnberg och Jari Tolsa kom fram och de ville hela tiden framåt, och satte press på oss äldre. Det var lite av nyckeln.

Idag jobbar Patrik som spelaragent och det är en sysselsättning som han trivs med.
    – Det är kul att vara kvar inom hockeyn och hålla sig uppdaterad, och det är stimulerande att hitta nya jobb åt spelarna med allt vad det innebär. På min tid hade man inte riktigt agenter på samma sätt, så jag har inte så mycket att relatera till. Nu har ju alla en agent, från yngre till äldre, berättar Patrik.

VM-guldmedaljör

Karriären inleddes på allvar när Carnbäck var med och spelade upp Frölunda i Elitserien 1989, och under sitt första år i serien blev han utnämnd till Elitseriens bäste nykomling. Det var ett nyinstiftat pris, och Carnbäck blev den förste som vann det, och efter honom har bland annat Michael Nylander, Kenny Jönsson och Henrik Zetterberg erövrat utmärkelsen.
   Det var också under början av 90-talet som Carnbäck hade sina bästa år.
   – Jag hade väl mina bästa år där i början av 90-talet tycker jag. De var nog de roligaste åren också, för det var ju då det gick bäst, berättar Patrik som redan då var en poängmakare.
   – Man är väl bra på något. Jag gillade att hålla mig framme där det luktade målchans, och jag hade ett ganska bra spelsinne tycker jag. Sedan, för att göra så många poäng i en och samma förening som jag gjorde, så måste man ju spela där länge, så är det ju, fortsätter Carnbäck som den här hösten blev omsprungen av Niklas Andersson som Frölundas bästa poängplockare genom tiderna.
    – Det gör mig inget alls. Speciellt när det är en kille som Niklas Andersson som har varit med så länge också, det unnar man honom. Rekord är ju till för att raderas ut och jag vet ju vad jag har gjort under min karriär, så jag tycker bara det är roligt.

Framgångarna i början av 90-talet gjorde också att han 1992 fick spela både OS och VM. OS-turneringen i Albertville blev ingen succé, men revanschen kom i VM där Tre Kronor erövrade sitt andra raka VM-guld.
    – Det var en otrolig upplevelse och något man drömt om som barn, så att vinna var ju underbart. Just 1992 var vi ju väldigt nedskrivna i början av turneringen och vi var inne i en generationsväxling. Det var väl Expressen eller några som skrev att det var det sämsta svenska landslaget som någonsin spelat. Det gick ju lite knackigt i början, men sedan vände det och vi vann.
    – Vi var besvikna efter OS för där hade vi verkligen ett kanonlag, berättar Patrik.

I VM sköt Carnbäck två mål och två assist på åtta matcher, och i finalen mot Finland, som vanns med 5-2, blev den dåvarande 24-åringen utsedd till Sveriges bästa spelare.
   – Jag gjorde väl något bra, säger Patrik och skrattar.

Gillade tiden i Anaheim

Framgångarna i landslaget öppnade också dörrarna till NHL, och efter guldet valde Patrik att prova lyckan i Montreal Canadiens, det lag som fyra år tidigare hade tingat forwardstalangen i den sjätte rundan.
   – Det gick bättre och bättre för mig i VM och det var därför de ville skriva kontrakt med mig, berättar Patrik som dock hade det trögt under inledningen i Kanada.
   – Jag blev ju nerskickad i farmarligan ganska snabbt och då var hockeylivet tufft. Det tog ett tag innan man acklimatiserade sig, men sedan blev det bättre och bättre. Jag fick ju spela några matcher i NHL den säsongen också, och jag lärde mig mycket under det året, fortsätter Patrik som efter ett år i Kanada hamnade i nystartade klubben Anaheim Mighty Ducks.
   – Där tog jag ju en ordinarie tröja och spelade hela tiden. Det var lite annat liv utanför hockeyn också, det var ju Anaheims första år i ligan och det var ingen stor press på laget. Problemet där var att man skulle behålla koncentrationen och disciplinen eftersom man då bodde i varma Kalifornien. Det var en rolig tid i Anaheim, och jag hade gärna stannat kvar om jag fått.

Sammanlagt blev det 154 matcher och 62 poäng under fyra säsonger i NHL, men sedan var det inte aktuellt med en fortsättning.
   – Det är ju tufft där borta och jag presterade inte tillräckligt bra det sista året i Anaheim, och det var inte mer med det. Jag fick inget nytt kontrakt helt enkelt, berättar Patrik som gjorde ett mellanspel i Tyskland innan han 1997 kom hem till Frölunda.
    – Jag kände att jag inte var klar med mitt utlandsäventyr, och ville testa på något nytt. Det skulle egentligen bara bli ett år i Tyskland, men det blev två, säger Carnbäck som representerade Kölner Haie.

Karriären avslutades med Frölunda, och avrundades alltså med SM-guld 2003. Och någon annan klubb än Frölunda har aldrig varit aktuell i Sverige.
    – Det är klubben i mitt hjärta. Jag hade chansen att gå till andra klubbar när jag var yngre, men det var inte aktuellt då, utan det var bara Frölunda som gällde, berättar Patrik som är nöjd med sin karriär.
   – Jag är lyckligt lottad som har fått vara med om det mesta egentligen. Jag har vunnit VM- och SM-guld och jag har fått spela i NHL, så man är nöjd över att man har fått syssla med det som man tycker är roligast.
   Han må inte vara Frölundas bäste poängplockare längre, men Patrik Carnbäck är en legend i klubben. Anfallaren var klubben trogen under alla sina år i Sverige, och han fick avsluta karriären med ett SM-guld.
   Det är nästan som en saga. 

0 kommentarer

Jonas Gustavsson2008-01-05 15:18:00