Veckans Legend: Peter Gradin

Han är en av de stora legenderna i AIK. Peter Gradin var spelaren som gjorde mål i alla möjliga och omöjliga vinklar, och idag vajar tröja nummer elva i taket på Hovet. – Det är ju kul att man gjort avtryck i föreningen, säger Peter.

När namnet Gradin kommer på tal är det kanske Thomas de flesta refererar till. Den högerfattade centern gjorde närmare 700 matcher i NHL och är en av Sveriges mest framgångsrika spelare ”over there”.
    Över Atlanten kom aldrig lillebror Peter – istället blev han en stor ikon i klassiska AIK, och någon avundsjuka på storebrors NHL-karriär finns inte.
    – Nej, det behöver jag inte vara för han har inga SM-guld. Det som grämer mig är att han har 76 landskamper, och jag har bara 75, säger Peter och skrattar.

Ja, han behöver inte vara avundsjuk, Peter Gradin. På meritlistan finns två SM-guld, båda vunna med AIK. Det första kom 1982 och var stort, men guldet 1984 var ännu större.
    – Det finns flera fina minnen, men det bästa måste väl ändå vara SM-guldet 1984 när vi slog Djurgården i finalen, det är stort som AIK:are, berättar Peter som menar att rivaliteten i Stockholmshockeyn är speciell.
    – Den är ganska charmig. Det kanske är andra som förstorar den mer än den egentligen är, men när det var som värst var det härligt, fortsätter Peter som var en av de tongivande spelarna när guldet bärgades -84.
    – För en vecka var vi väl kungar i Stockholm, minns Peter och skrattar igen.

Bröderna Gradin har aldrig varit konkurrenter – utan de har träningsmässigt sporrat varandra, och Thomas har betytt en del för Peter.
     – Han har varit en form av drivkraft, på så sätt att jag velat visa att jag inte är sämre, och så var det länge under karriären. Jag var väl egentligen sämre än honom på allting innan junioråldern, men när vi sedan steg in i senioråldern så började det ju lossna för mig också. Jag har ju inte konkurrerat med honom, men vi har ju hjälpt med varandra, inte minst träningsmässigt, berättar Peter.
     – Vi har aldrig haft någon träningshall, vi har burit stockar utanför sommarstugan istället.

Gradin och Eklund – ett fantastiskt radarpar

De burna stockarna gav också resultat så småningom. 1978 lämnade Peter Modo lockad till AIK av brorsan Thomas som kommit dit två år tidigare, men något spel tillsammans blev det inte då Thomas samma säsong valde att lämna Sverige för spel i Nordamerika.
    I AIK växte Peter Gradin ut till en stor målskytt, en poängproducent av stora mått.
    Hans samarbete med Per-Erik Eklund är välkänt. Gradin gjorde mål från alla möjliga och omöjliga vinklar, ofta serverad av Eklunds magiska klubba.
    Vem som är den bästa spelaren Peter spelat med är alltså ingen svår gissning att göra.
    – Det måste vara Per-Erik Eklund. Han hade ju förmånen att spela med mig. Han blev proffs, inte jag, skrattar Peter.

Nej, proffs blev aldrig Peter. Istället var han AIK trogen under i princip hela karriären. Sammanlagt blev det 531 matcher i den svartgula tröjan.
    – Jag trivdes både i klubben och i Stockholm, så det var ganska enkelt val att stanna. Sedan hade jag inte speciellt många anbud från andra klubbar heller. Det var väl några som var mer eller mindre seriösa i början av 80-talet, men det var aldrig aktuellt att flytta, berättar Peter.
    Han var trots allt med i både OS 1984 och VM 1985, så något intresse kan man tycka att det borde ha funnits.
    – Det var några gånger det snackades om en övergång, men det kom aldrig några papper på bordet, så det var aldrig speciellt nära att jag lämnade, säger Peter.

OS-brons i Sarajevo

Vid OS 1984 i Sarajevo vann Gradin och Tre Kronor ett OS-brons. I laget fanns toppspelare som Per-Erik Eklund, Håkan Södergren och Thomas Rundqvist.
    Vinnare av den interna poängligan?
    Peter Gradin, så klart.
    – Det var en fantasisk turnering och det var en fantastisk stad vi fick se. Jag fick senare kort av en kollega som var där på FN-tjänst, och då var ishockeyarenan sönderskjuten och taket hade rasat in.
    – Jag hade väl en veckas höjdpunkt i hockeykarriären där. Det flöt på den säsongen, det var som att man spelade i trans. Det var vinst i Elitserien, det blev SM-guld och jag fick spela i landslaget, berättar Peter, som dock inte tycker att det var hans bästa säsong.
     – Det vet jag inte om det är, jag tycker nog det gick bättre -88. Om jag minns rätt så spelade jag, brorsan och Bo Berglund tillsammans då, och öste in poäng. Berglund vann ju poängligan, och jag tror att jag var tvåa.

1992 tog den aktiva karriären slut.
     – Jag fick inget nytt kontrakt av AIK, säger Peter som avslutade den aktiva karriären med en säsong i Järfälla HC.
    Det var också där som dagens tränarkarriär inleddes.
     – Jag blev tillfrågad att bli tränare, och det kändes ganska naturligt då.

Idag är Peter tränare för Sundsvall i HockeyAllsvenskan. Han har precis avverkat sin första säsong, efter att förra sommaren ha värvats från AIK-Härnösand i division ett.
    – Jag är 50 år och hållit på med tränarjobbet sedan 1993, och det är ganska kul att de säger att jag är färsk i tränaryrket. Jag har ju tränat i division ett, i både Järfälla och AIK-Härnösand. Istället för att komma uppifrån och gå neråt, så hade jag tänkt att gå nerifrån och uppåt, berättar Peter som tänker satsa på tränarkarriären.
    Och det gör den lättsamme AIK-legenden rätt i, även om han är besviken på Sundsvalls säsong, och menar att det ska bli bättre nästa säsong.
    – Inför nästa säsong ska vi skärpa upp det ännu mer.
    Kanske har han för avsikt att bli en legend i Sundsvall, Peter Gradin.
    I AIK är han redan det.

0 kommentarer

Jonas Gustavsson2008-03-15 10:00:00