Veckans Legend: Pär Djoos

Han är backen som både spelat i Detroit Red Wings och New York Rangers. Moraprodukten och Brynäsfostrade Pär Djoos har en händelserik karriär att se tillbaka på, med Brynäs SM-guld 1999 som höjdpunkt. – Vi hade ett ledarskap som gav oss mycket, och som gjorde att vi kände att vi var bäst när det gällde som mest, berättar Pär.

Den svenska ishockeyhistorien innehåller många spelskickliga backar som blivit världsspelare. Nicklas Lidström inte minst, men också namn som Anders Eldebrink, Tomas Jonsson och Roger Johansson ingår i den kategorin, bara för att nämna några.
   Pär Djoos kanske inte har rönt samma framgångar internationellt, men den offensivt skicklige försvararen har varit med i både landslaget och NHL, och hans spelskicklighet är välkänd i Sverige.
    – Jag var en duktig passningsspelare och hade ett bra spelsinne, säger Pär ödmjukt.

Pär Djoos långa karriär inleddes i Mora, men genombrottet kom under hans fyra säsonger i Brynäs där han gick från talang till svensk toppspelare.
    – Jag var väldigt ung, 16 och 17 år, när jag spelade i Mora, och det var ju division ett som är nuvarande HockeyAllsvenskan. Det var ju när jag kom till Brynäs som jag fick chansen att utvecklas och gå från lovande till att komma med i landslaget och prova på spel i NHL, berättar Pär som efter fyra säsonger i Brynäs fick chansen i VM. 
     – Jag var ju ung först och främst, jag var bara 22 år gammal, så visst var det stort att komma med till VM. Vi hade ett bra lag just då, fortsätter Pär som tillsammans med svenska legender såsom Kent Nilsson och Håkan Loob var med och vann silver i sin första VM-turnering.

Det var också den turneringen – där Djoos gjorde ett mål på sju matcher – som öppnade upp för en karriär i NHL.
    – Ja, det var det väl naturligtvis. På den tiden var det ju så att man blev listad när man spelade J-EM, men det är ju andra regler nu. Vi tog silver i J-EM det året jag blev listad, och jag gjorde bra ifrån mig där och visst spelade också det in i att jag fick chansen där borta, berättar Pär 1986 blev listad av Detroit Red Wings, och som 1990 skrev på ett kontrakt och åkte över Atlanten.
    Debutåret bjöd på 26 matcher i NHL, innan Djoos blev bortbytt till New York Rangers. Sejouren i Detroit gick bra till en början, men sedan spökade ett knä, och efter det hade Djoos svårt att ta tillbaka en tröja i laget.
    – Jag ingick i en större bytesaffär, och han som var General Manager i Rangers när jag kom dit, hade jobbat för Detroit innan. När jag hamnade på kant och inte fick vara med i Detroit, så fick de med mig till Rangers, berättar Pär.

Toppspel i AHL

Första året i Rangers blev också en succé. Djoos spenderade hela säsongen i NHL, och sköt ett mål och noterade 19 poäng på 50 matcher.
    – Vi hade ju ett riktigt bra lag och vann ju serien det året, säger Pär som dock hade det betydligt tyngre året efter.
    Det blev bara sex matcher i NHL, och resten av tiden spenderades i AHL.
    – Jag fick inte alls vara med lika mycket, utan det var mycket upp och ner, berättar Pär som dock dominerade i AHL och svarade för 16 mål och 69 poäng på 70 matcher.
    – Det var inte mycket att välja på, utan det var ju bara att köra på. Det är ingen som tjänar på att jag sätter mig och tjurar i något hörn för att jag inte fick plats i NHL. Man fick bita i och visa att man ändå dög, och jag blev ju dessutom uttagen i All Star Team 2 i AHL den säsongen.

Sejouren i New York Rangers var en av de mest minnesvärda i karriären, och inte minst att spela med legenden Mark Messier.
    – Han är absolut en av de bästa jag har spelat med, berättar Pär.
    – Han var en fantastisk ledare och det var aldrig något snack, det han sade var lag mer eller mindre. Gick det knackigt ute på isen gick han själv in och tog tag i det så att vi lyfte oss.

Efter säsongen i AHL blev det dock inget mer spel i NHL, och istället hamnade Djoos i schweiziska Lugano. Att han lämnade NHL är något han ångrar.
    – Ja, det gör jag naturligtvis. Jag hade ett kontraktsförslag från Ottawa, men jag valde Lugano istället. Ganska snart efter jag stack så kom det ju in flera nya lag i NHL och därmed plats för fler spelare, så kanske skulle man ha bitit ihop och stannat kvar, säger Pär som ändå hade chansen till en NHL-comeback säsongen efter.
    – Inför slutspelet den säsongen var jag över i Philadelphia och tränade en vecka, för de hade många backskador inför slutspelet. De fick dock stryk i de två viktigaste matcherna och då behövde de inga backar, så jag flög hem och försökte slå mig in i VM-truppen istället men det gick inget bra det heller.

1999 var höjdpunkten

Säsongen i Schweiz var dock bra, och där svarade Djoos för tio mål och 35 poäng på 36 matcher.
    – Jag hade en bra säsong i Schweiz. Vi hade ett bra lag, och vi åkte ur i semifinal mot de blivande mästarna så det var inte mycket att säga om. Känslan var dock att det var lite för lite hockey. De tre tidigare åren hade jag spelat mellan 70 och 80 matcher per säsong, och i Schweiz var det bara 36 serieomgångar. Det blev för lite hockey, och jag var för ung för att spela så lite.

Efter fyra år utomlands – tre i NHL och ett i Schweiz – kom Pär 1994 hem till Sverige, där han också avslutade sin karriär. Via Frölunda och Södertälje, kom han 1996 hem till Brynäs, och det var också där som karriärens mest framgångsrika år utspelades.
    1999 blev det både SM-guld och VM-spel.
    – Det var ett bra år och vi fick kröna säsongen med ett SM-guld också, och det var en speciell final mot Modo för vi var ju nästan utdömda innan finalen hade startat. Vi hade ett ledarskap som gav oss mycket, och som gjorde att vi kände att vi var bäst när det gällde, berättar Pär.
    – Vi hade en målvakt som var fantastisk. Johan Holmqvist var ju ung då, och fick sitt absoluta genombrott.
    I VM blev det sedan en bronsmedalj.
    – Det är små marginaler. Vi vann SM-guld, men sedan åkte vi ur semifinalen i VM i sudden death. Jag tyckte att vi hade det bästa laget i den turneringen, men det var synd att det inte gick hela vägen.

De två sista säsongerna i Brynäs blev rumphuggna för Djoos, som lade skridskorna på hyllan 2003.
    – Jag har en njure som inte fungerar något vidare. Jag provade att operera den, men det gick inte, och jag har ingen ordning på den idag heller. Skulle jag spela vidare så var jag tvungen att ta bort den, men det kände jag inte för, berättar Pär.
    – Hade jag varit tio år yngre och inte fått chansen att spela i landslaget eller NHL kanske jag hade gjort ett annorlunda val, men nu lade jag av istället.
    Efter en tränarsejour i Mora är Pär nu tillbaka i Brynäs, där han ska försöka få ordning på den skuta som inte gick speciellt bra ifjol.
    Pär är en spelare som har starka känslor för Gävlelaget – nu ska han leda klubben in i en ny era.
    – Det är en jädra bra och fin förening, säger Pär.

0 kommentarer

Jonas Gustavsson2008-05-03 08:00:00