Rankning: Elitseriens mest överskattade spelare
Överskattad eller underskattad? En evig debatt inom idrotten och i två separata artiklar tar SvenskaFans ut sin topp-10 för Elitserien i de båda kategorierna. Först ut är de mest överskattade spelarna.
10. Dick Tärnström, AIK
Dick Tärnström är visserligen fortfarande en kompetent försvarare, men det vilar för mycket ansvar och förväntningar på hans namn. 36-åringen är av förklarliga skäl inte längre i närheten av den spelaren han en gång var, men har fortfarande kvar en stor del av sitt anseende.
Poängskörden har hittills under säsongen varit lovande, men faktum kvarstår att AIK:s lagkapten lever mer på sitt namn än på sina faktiska prestationer på isen.
---
9. Toni Koivisto, Luleå
Några poäng kan trilla in här och där, det kan man inte blunda för – men Toni Koivisto är en begränsad spelare i stort. Han är relativt energisk i sitt agerande, men utnyttjar inte energin fullt ut i varken skridskoåkning, checking eller tvåvägsspelet.
Koivisto är ingen spelare man vill gå till krig med och var en stor besvikelse hos Frölunda under inledningen, men likväl verkade han vara ett hett villebråd när Frölunda gjorde sig av med honom.
---
8. Anders Bastiansen, Färjestad 
Efter att ha gjort ingenting, ingenting och återigen ingenting stod Anders Bastiansen för ett hett slutspel när Färjestad vann SM-guld förra säsongen. Ett imponerande VM följde sedan och helt plötsligt hade Bastiansens anseende skjutit i höjden.
Det förefaller dock som att norrmannen alltjämt sitter kvar på sina små rosa moln och njuter, för på isen syns han knappt till. Tre mål och totalt sju poäng på 23 matcher är ett ruggigt underbetyg – eller är det kanske snarare så att Bastiansen överpresterade saftigt under den gångna säsongens avslutning? Ja, så är det nog.
---
7. Mikael Tellqvist, Modo
Mikael Tellqvist hämtades in från KHL och fick direkt en frälsarstämpel på sig. Här kom en kille med fina internationella meriter från såväl landslag som NHL och KHL. Dessutom har han tidigare gjort det väldigt bra i Elitserien. På pappret var allting frid och fröjd. På isen har det dock visat sig vara en annan verklighet.
Nu är det förvisso inte fullt rättvist att döma ut Tellqvist för fulla muggar med tanke på hur laget har agerat framför honom, men vi kan konstatera att han inte är den målvakt han var för Djurgården – trots att ryktet och förväntningarna fortfarande vill hävda det.
---
6. Lars Jonsson, Brynäs
Lars Jonsson får ett stort ansvar hos Brynäs och gör inte bort sig. Målskyttet är det definitivt inget fel på – men för en spelare med Jonssons erfarenheter och rykte krävs det ett betydligt bättre agerande över hela isen. Ett stort skott från blålinjen räcker helt enkelt inte.
Defensiven är något för ojämn och assistskörden för låg för att Jonsson faktiskt ska kunna ses som en toppback. Väldigt många gånger får han dock de förväntningarna på sig, men har gång efter gång visat sig vara en för endimensionell spelare.
---
5. Liam Reddox, Växjö
I Liam Reddox har Växjö fått en väldigt kompetent energi- och rollspelare, som alltid står för en fin arbetsinsats. Av någon anledning – troligtvis det faktum att han kommer direkt från NHL – verkar dock många tro att smålänningarna har fått en powerforward och poängplockare av rang.
En klockren arbetsmyra, som får lite poäng här och där tack vare sin fina inställning – men det är en hopplös uppgift för Reddox att nå de kraven och förväntningar han fick på sig när han kritade på för Växjö.
---
4. Josef Boumedienne, Djurgården
Efter stora internationella erfarenheter från både Nordamerika och Europa är numera Djurgårdens Josef Boumedienne inte längre en back att bygga en backbesättning kring. Insatserna på isen imponerar inte, men trots det får 33-åringen spela en hel del för Djurgården.
Han förväntas vara en främst offensiv injektion, och tidigare gjorde hans offensiv att begränsningarna i defensiven var överkomliga – men numera är såväl offensiven som defensiven svaga.
---
3. Michael Holmqvist, Linköping
En stor och tung forward med erfarenheter från både Nordamerika och landslaget, även om de meriterna inte visar sig numera. Michael Holmqvist kom dessutom till Linköping med stora förhoppningar på sig efter en handfull goda säsonger i bakfickan.
Karriären i Linköping har dock inte varit någon höjdare. Trots enormt goda fysiska förutsättningar använder 32-åringen inte sin kropp effektivt och när inte poängen trillar in fyller han faktiskt ingen större funktion för Linköping – snarare tvärtom.
---
2. Yared Hagos, Timrå
Yared Hagos blev värvad till Timrå inför den här säsongen, men trots att han egentligen inte har åstadkommit något speciellt under sin karriär fick han genast förväntningar på sig. Arbetsinsatserna håller oftast god klass, men hans spel i stort är rejält överskattat.
Trots två säsonger i Nordamerika behärskar han inte det fysiska spelet, poängproduktionen är under all kritik och skridskoåkningen alldaglig. Vad är det som gör att 28-åringen fortfarande får den respekt han – baserat på det faktiska spelet på isen – inte förtjänar?
---
1. Joel Lundqvist, Frölunda 
En tungt skadedrabbad forward som inte gör några poäng att prata om och som har en bristfällig skridskoåkning. Lagkapten och lagets förväntade toppspelare – men lever han upp till förväntningarna och kraven? Inte alls.
29-åringen har en spelstil som kroppen bevisligen inte kan hantera, vilket också gör att han inte kan spela på det sätt han behöver göra för att bli effektiv. Trots att Lundqvist numera inte är i närheten av att nå den nivå han kunde spela på för några år sedan är hans anseende alltjämt högt. Kan det möjligtvis bero på efternamnet?
---
Kriterierna för att ta fram ovanstående rankning består i stor del av den enskilda spelarens rykte och anseende i relation till krav och förväntningar. Givetvis har även de faktiska prestationerna på isen tagits med i beräkningarna, men även vad spelaren har åstadkommit tidigare i karriären.
---
En rankning av Elitseriens mest underskattade spelare kommer inom kort.
