Nu väntar någon form av slutspel
I ishockeyns värld spelar man långa grundserier som under stora delar av säsongen är mer eller mindre en transportsträcka för flera lag. För några lag är det däremot spel på liv och död in i det sista. Så blev det nästan för AIK i år. Först nu, med två omgångar kvar vet vi vad som väntar sedan. Eller som artikeln kommer att visa. Vi kanske anar vad som eventuellt kommer att hända.
Seriemakarna har nämligen sedan länge ansträngt sig till sitt yttersta för att göra två saker. Två saker som tycks överordnat allt annat för människor som håller på med ishockeyadministration. Det första är att skapa ett seriesystem med olika slutspelsvarianter som för de flesta människor ter sig helt obegripligt. Det andra är att ändra nämnda varianter såpass ofta att den ishockeyintresserade nätt och jämt hinner fatta hur upplägget ser ut innan det ska struktureras om.
Lyckligtvis behöver inte spelarna tänka jättemycket på systemet. Det som är viktigt för dem förändras nämligen inte. Ju högre du kommer i serien desto fördelaktigare blir det för dem i det play off, det play in eller den kvalserie de ska ta sig an när serien är färdigspelad.
Årets upplägg går ut på att det finns tio slutspelsplatser, fast kanske egentligen bara åtta. Bara sex av de åtta ger en direktplats i slutspelet och blott fyra av platserna är förmånliga och i slutänden är det bara den allra översta platsen som ger dig fri valmöjlighet och garanterad hemmafavör i avgörande matcher. Ni ser, här har de flesta nog gett upp tanken på att förstå.
För att krångla till det ytterligare spelas sådana här kval/slutspelsdrabbningar i vissa fall i bäst av tre, i andra fall i bäst av fem men oftast i bäst av sju matcher. Vilket som gäller när vet inte ens jag i skrivande stund och då följer jag ändå ishockey slaviskt. I sin iver att vara illa kundanpassade ser nämligen hockeygeneralerna till att det ska vara hart när omöjligt att ta reda på hur, när och enligt vilket system matcherna efter grundserien ska spelas.
För AIK's del har den där första gräddfilsplatsen inte varit aktuell alls i år. De fyra förmånliga hade vi länge häng på. Direktplatserna till slutspelet (plats 1 till 6) trodde nog många av oss ganska länge att vi skulle nå. Nu blev det istället den där förrädiska sjua-till-tia-regionen som innebär slutspel, eller kanske slutspel men eventuellt ändå inte.
Det kallas för play in tror jag. Ett slags nästan-slutspel bestående av två åttondelsfinaler som ska ge två lag en plats i det riktiga slutspelet – ett s k play off. I nämnda play in finns det fyra tänkbara motståndare (några lag kämpar fortfarande om att slippa missa chansen att spela vidare).
Vi kan komma att ställas mot Tingsryd, Västerås, Almtuna eller Vita Hästen. Lyckas vi bli sju eller åtta (de två bästa av de fyra inte så fördelaktiga kanske-slutspels-platserna) får vi välja vilket av lag nio och tio vi ska möta. Blir vi nia eller tia får andra välja eller välja bort oss. Lite som skolgårdens klassiska ”etta att välja”.
Ifall vi nu får välja eller inte känns i och för sig ganska oviktigt. Dels känns det svårt att taxera chanserna mot de potentiella motståndarna och dels är jag inte säker på att det är så bra att få välja. Att vara ett lag som blir valt kan till och med ge en boost i form av tändvätska. ”De valde oss, nu ska vi fanimej visa dem att det var ett dumt val”. Hemmafördelen man får i egenskap av högre placering är i den publiklösa hockeysäsongen också av mer akademisk betydelse.
Ifall vi istället tittar på hur det har gått mot tänkbara motståndare i seriespelet så ser det i alla fall inte nattsvart ut. AIK har plusstatistik på Tingsryd och Vita Hästen och spelat jämnt mot Almtuna och Västerås. (Tar inte med i beräkningen ifall matcherna gått till förlängning eller inte eftersom alla matcher efter grundserien förlängs tills ett lag gör mål).
Egentligen tror jag att seriespelets möten spelar mindre roll. Det som har varit har varit och när nästan-kanske-slutspels-åttondelarna drar igång är det helt nya förutsättningar. Det känns i alla fall skönt att AIK slipper spela med kniven på strupen ända in till serieslutet. Nu har vi fördelen av att veta vad som gäller redan nu. Samma fördel gäller i och för sig även för Tingsryd och Västerås. Almtuna och Vita Hästen får fortsätta kriga om tiondeplatsen.
Bäst vore kanske att klättra upp till en sjundeplats och kunna välja Hästen (som AIK inte förlorat mot alls i vinter) – förutsatt att de klarar att ta sig förbi Almtuna då. Kanske inte så mycket att hoppas på då Uppsalalaget har dubbelmöte med avsågade Väsby och dessutom två poäng tillgodo på Vita Hästen.
Nå det går att spekulera fram och tillbaka hur mycket som helst. Det blir som det blir men det är ofrånkomligt att känna att en topp-sex-plats slarvades bort under en veckas uselt spel i slutet av februari. Nu blev vi minst tia. Utmaningen för oss som supportrar är att ta reda på när nästan-slutspelet drar igång. Hur många matcher som gäller. I nuvarande läge borde det vara bäst av tre först, sedan bäst av fem i en eventuell kvartsfinal och sedan bäst av sju ifall AIK är kvar så långt.
Fast det är klart. Det är ju flera dagar tills slutspelandet sätter igång. Måhända hinner hockeyadministratörerna göra en och annan ändring innan dess. Ingen skulle i så fall bli förvånad.