”Alla Alltid”
Sverige är klart för VM-final efter en fullständigt magisk insats i semifinalen mot USA. En match där en 19-åring från Kåge var rena rama muren. Där laget där mottot är ”Alla Alltid” är 60 minuter från att förverkliga gulddrömmen. Efter alla timmar i kalla ishallar i Haninge, Kungälv och Chicago, nu är det nära
Sverige är underdogs
Sverige kom till spel till den här matchen mot USA som underdogs. Ett hemmastadgat USA med stjärnspelare så som prickskytten Kieffer Bellows, spelgeniet Casey Middelstadt och tuffe Brandy Tkachuk. USA som övertygande slog Ryssland med 4-2 i en rafflande kvartsfinal. Jag satte inför matchen ett litet frågetecken var Sverige stod efter en tveksam insats mot Slovakien i kvartsfinalen. Nu har vi svaret, detta svenska lag är en livsfarlig lagmaskin.
Den levande muren från Kåge
Det började dock lite trevande i den första akten när USA tog kommandot från start där främst radarparet Middelstadt/Bellows skapade oråd framför den svenska kassen. Sveriges målvakt Filip Gustavsson var dock lugn som en filbunke med sitt atletiska spel och räddade Sverige vid flertalet tillfällen under inledningen. Detta skulle bli Filip Gustavssons kväll. Den 19 åriga målvakten uppväxt i det lilla samhället Kåge beläget 14 kilometer norr om Skellefteå. Han som för bara några år sedan tillbringade kalla kvällar med Kågdalens AIF där karriären inleddes med pappa som tränare. Nu stod han som spelade derby mot Burträsk som matchhjälte i en JVM-semifinal mot regerande mästarna USA. Nu är han bara 60 minuter ifrån att förverkliga sin eviga dröm, en JVM guldmedalj runt halsen.
Sverige växte sedan mer och mer in i matchen när man efter drygt 7 minuter fick spela ett numerärt överläge efter att Andrew Peeke kastat en klubba. Sverige skapade också då matchens bästa läge när Pettersson läckert spelade över pucken till Nylander som fick iväg ett rappt skott som bara var millimeter från att gå över mållinjen. Det krävdes till och med en videogranskning för att utesluta att pucken inte var över linjen.
Det blev sedan en böljande period med mycket närkamper där Sverige var lite tunna. USA kändes lite hetare, lite rappare. Men i målet där stod han lugnt och betryggande muren från Kåge. Vi gick till pausvila med ett mållöst resultat med en liten fördel spelmässigt för USA. Sverige var framför allt lite omständliga i spelet i egen zon och med farliga felpass i försök till uppspel.
Bra start på andra
Sverige fick sedan en bra start på den andra akten när man fick ett numerärt överläge efter att den skickliga forwarden Max Jones åkt ut på en hooking redan efter 2:28 in i den andra akten. Sverige fick dock inte riktigt till spelet med för enkla skott och för komplicerade passningar. Här blev man lite orolig för Sveriges spel i numerärt överläge som tidigare varit glödhett men som vacklade lite i matchen mot Slovakien. Men så hände det.
Tredje gången gillt
Klockan i Keybank Center stod på 12:28 när Dylan Samberg drog en hög klubba på Elias Pettersson. Sverige valde att ta in firma Nylander/ Pettersson. Och det tog bara 58 sekunder innan Nylander elegant la upp en delikat passning till Pettersson som ställde in jägarsiktet och hittade bortre krysset så elegant och totalt otagbart för burväktare Woll. Tredje gången gillt så förlösande skönt.
Sverige fick en stor portion energi av målet där alla kedjor jobbade stenhårt och resolut. Truppens motto har varit ”Alltid Alla” och som man följde det. Spelare som Fabian Zetterlund och Linus Lindström offrade hjärta och själ ikväll.
Skapar en chanskavalkad
USA svarade i slutet av den andra akten med att sätta in en massiv press mot det svenska målet när man kom i våg efter våg. Middelstadt och Bellows skapade en chanskavalkad där Sverige ännu en gång kan tacka Gustavsson. Men den tunga pressen från USA resulterade i en svensk utvisning efter att Erik Brännström fått sätta sig 2 minuter efter att hållit i en klubba som inte var hans egen.
Sverige var dock duktiga på att boxa bort USA med en aggressivt checkande box. Ett svensk byte höll dock på att ställa till det rejält. Samtliga svenskar åkte och bytte samtidigt som Woll i den amerikanska kassen slog en puck över hela banan och som friställde tre amerikaner. Den som fick pucken var poängligaledare Casey Middelstadt som dock inte överlistade muren från Kåge. Han sköt istället rakt på benskydden och där även en dykande Bellows misslyckades med att sätta returen. Där kan Sverige tacka sin mur och högre makter för att det inte stod 1-1. Vi gick till pausvila med en rafflande period där man som åskådare svävade mellan hopp och förtvivlan.
20 minuter från en final
Hade någon frågat varför jag gillar sporten ishockey så mycket så hade jag visat personen i fråga denna period. Det var dramatik på högsta nivå. Sverige var nu endast 20 minuter ifrån en VM-final. Men jag ville inte titta mot klockan.Och inte skulle den tredje perioden visa en sämre sida. USA fick till en början en jättechans redan efter 3 minuter när Joshua Norris rundade Liljegren och stegade in i köket och ytters nära placerade pucken på andra sidan kassen. Den känsliga backhanden gick bara rakt in med riktning bortifrån målet och det tackar vi för. USA skulle sedan pressa på och Sverige hamnade i ett tufft läge.
Spets, elegans, kvalitet
Men i det ack så viktiga läget av matchen skulle Sverige replikera. Klockan stod på 6.17 när Timothy Liljegren slog en magisk drömpass från egen zon som gjorde att Lias Andersson och Fredrik Karlström fick ett 2-1 läge. De spelade ett klapp klapp spel Andersson/ Karlström tillbaka Andersson som enkelt kunde dubblera Sveriges ledning. Ett mål som så hämtat från LG Janssons klassiska bok Såhär gör man mål från början av 90-talet. Det var spets, elegans och kvalitet avslutat av ”El Capitano ” i egen hög person.
Sker detta verkligen?
USA som började bli mer och mer stressade skulle dock få en biljett in i matchen när Linus Lindström även han försökte låna en Amerikans klubba. Och när man trodde att det skulle bli ett kritiskt läge i numerärt underläge blev det istället en fullkomligt osannolik succé. Sverige började spela samlat och organiserat med sin aggressiva box. Och mitt i ett Amerikanskt byte lyckades man roffa åt sig pucken genom Fabian Zetterlund. Och istället för att bara lägga ner den hade han mod att gå mot mål. Det blev ett 2-1 läge tillsammans med Nylander där Zetterlund med snabba skär valde ta ett avslut på egen hand. Och som han gjorde det. Han drog iväg en projektil till handledsskott som gick in i nätmaskorna via den underbara ribban. Tjong i medaljongen 3-0 Sverige i boxplay med 13 minuter kvar att spela.
Och hur osannolikt det än låter skulle det upprepa sig. Bara minuten senare gjorde min personliga favorit Axel Jonsson Fjällby ett mastodontbyte och kom in i offensiv chans. Och på ren chans avlossade han också en projektil mot Woll. Och pang sa det bara med fladder i nätmaskorna. Aldrig någonsin har jag sett ett lag göra två mål i samma boxplay och då ser jag ändå runt 100 matcher per år. Det här var bara sanslöst, jag var tvungen att nypa mig i armen för att inse att detta faktiskt skedde. Sverige hade 4-0 på de regerande världsmästarna med drygt 8 minuter kvar. Nu var det nära. Woll kastade in handduken och ersattes istället av Jake Oetinnger. De amerikanska spelarnas ansiktsuttryck sade det mesta. Det var en syn av chock och uppgivenhet.
Onödig nerv i matchen
Men man skulle ändå göra lite nerv på slutskedet av matchen. Med drygt 9 minuter kvar hittade domarna en slashingutvisning på Lias Andersson. Man satte då in ett massivt tryck kring Sveriges kasse och tillslut fick muren kapitulera. Turneringens mesta målskytt Bellows fick stå lite för fritt framför den kassen och placera in 4-1 på en fin pass från Yamamoto. 7:31 kvar av matchen och lite mer nerv .Vi vet att det kan gå fort i hockey.
Och Sverige slog av lite väl mycket av tempot. Kanske var man lite tagna av stundens allvar. Med 4 minuter kvar satsade man från Amerikanskt håll alla spelbara kort och valde att plocka Oetinnger. Minuten senare kunde den hårt arbetande forwarden Brandy Tkachuk sätta 4-2. USA hade nu lite vittring men coach Montén manade till lugn. USA tryckte på men närmare än såhär kom man inte. Sverige slet med näbbar och klor. Det var ”Alla Alltid”
"Alla Alltid"
Hesa Fredrik ljöd. Sverige hade slagit knockout på de regerande mästarna. Vi fick höra Richard Dybecks ljuvliga dänga från 1844. Nu är man bara 60 minuter hockey från den där gemensamma drömmen. Drömmen som en ung Lias Andersson har fantiserat så många gånger i isladan i Kungälv under ispass med pappa Niklas. Alla vintereftermiddagar Glenn Gustavsson har kämpat efter att ha blivit ratad i TV-pucken. Han som har tagit den långa vägen till Buffalo. Och såklart alla matcher i Björnligan på Kågedalens IP i februarimörkret för Sveriges egen vägg Filip Gustavsson.
Nu är man 60 minuter från en vacker guldmedalj hängandes runt halsen. Ett motstånd, Kanada eller Tjeckien står i vägen. Lördagen den 7 januari 2018 kan skrivas in i den svenska hockeyhistorien. Det kan bli laget som gjorde det ”Alla Alltid”.