Intervju med Almtunas läkare Ingegerd Lantz
Vi på Almtuna-redaktionen vill lyfta fram en av alla personerna och eldsjälarna som jobbar med laget och föreningen lite i skymundan för den stora massan. Därför fångade vi läkaren Ingegerd Lantz och fick en liten intervju med henne. Hon finns till hands när helst det behövs under A-lagets matcher och är en mycket viktig kugge i föreningen.
Hej, Ingegerd. Först undrar vi om du har något smeknamn?
- Jag hade ett smeknamn som barn, "Lillan". Jag var kortast och smalast av alla i min omgivning långt upp på gymnasiet. Till skillnad från nu, svarar hon och skrattar.
Du är läkare i ditt civila yrke men vilket specialområde har du där?
- Jag är läkare inom förlossning och gynekologi. Men har också arbetat en hel del med idrottsmedicin.
Hur ser ditt familjeförhållande ut?
- Jag är gift med Lars-Erik sedan 24 år och har fyra söner som nu är 21, 20, 18 och 16 år gamla.
Hur länge har du varit engagerad i Almtuna?
- Jag har varit med i föreningen sedan -94. Vi kom då hem i från Indien och flyttade till Uppsala. Sönerna letade upp en hockeyförening här i staden, trots att jag sa att i Uppsala blir det inte ishockey. Jag förklarade att detta inte är Gävle där nästan alla killar spelar ishockey. Vi flyttade från Gävle tre år innan Indienresan.
Hur kommer det sig att du började jobba med Almtuna?
- När sönerna väl konstaterat att det finns ishockey här i staden letade jag upp hockeyföreningen som då hette Uppsala AIS. Jag försökte få tag i telefonnummer till tränare och ledare. Men på den tiden var det lite kaos i föreningen, ekonomisk kris och en obefintlig ungdomsorganisation. Thomas Helander var då den som arbetade hårt med ekonomin och klarade föreningen från en konkurs. Mats Emanuelsson arbetade med ungdomsfrågor och försökte få struktur på hockeyskolan och ungdomsverksamheten. Det blev en ny ungdomsorganisation där en hockeypappa frågade mig om jag inte kunde vara med i styrelsen och på den vägen är det.
- Jag har alltid tyckt om att arbeta med ungdomar och idrott. Mitt mål i livet var att en gång var att bli idrottslärare.
- Sedan har det rullat på med fortsatt arbete som ordförande i U-sek och ledamot i Almtunas styrelse. Som förälder kan man välja två vägar, en är att stå på sidan och kritisera (det tycker jag bara kostar en massa onödig energi) och den andra vägen är att aktivt ta del av föreningen och försöka påverka beslut. Jag valde den andra vägen.
- Eftersom jag älskar ishockey och vill betala tillbaka lite av vad mina söner fått av alla tränare och ledare, fortsätter jag att bidra med en del av det jag kan göra för föreningen.
Är det ofta du behöver rycka in?
- Mina uppgifter i dag som lagets läkare är att rycka in vid skada och sjukdom och jag är med på de flesta hemmamatcherna. Det blir ungefär ett par utryckningar vid varje matchtillfälle. Jag försöker att bromsa killarna från att spela eller träna då det är nödvändigt för att inte försämra en skada eller sjukdom och se till att de är spelklara så snabbt som möjligt.
Vilken händelse är den läskigaste du varit med om?
- Det är alltid skador mot huvud och rygg där man aldrig vet vad man hittar där ute på isen, och initialt vet man aldrig hur svåra dessa skador är.
Vi vet att du fick ta hand om Anders Karlsson i premiären mot AIK, var det du som lappade ihop honom då?
- Jo, jag lappade och lagade honom med lite korsstygn i ansiktet i premiären mot AIK på Johanneshov.
Om en skada inträffar, hur stora ingrepp kan du göra direkt vid ishallen?
- Jag är begränsad i ishallen till att stoppa blödning, se till att ha fria luftvägar, att sy i hop småskador och att ge smärtlindring. Sedan ska jag ta ställning till om killarna behöver fortsatt omhändertagande och utredning på sjukhuset. Jag brukar då ta kontakt med jourhavande läkare där och berätta vad som hänt innan killen åker upp.
Vad är det som begränsar dig?
- Vi har ju inga möjligheter till röntgen och andra tekniska undersökningsmetoder i ishallen.
Hur känns det att jobba med så mycket killar? Du är ju rätt ofta ensam kvinna på ditt arbete i alla fall runt hockeyn.
- Det är roligt att arbeta med killar, det är så att säga alltid raka puckar. Jag har ju en viss erfarenhet hemifrån också med sex karlar, hunden är också en kille. Jämvikten får jag på sjukhuset där jag arbetar mest med kvinnor eftersom jag är gyn och förlossningsläkare, så arbetar jag även med svenska damlandslaget i ishockey.
Är du närvarande under alla Almtunas matcher eller finns det någon överenskommelse med de andra lagen vid till exempel Piteå och Boden-matcherna?
- Jag är närvarande på Almtunas alla hemmamatcher utom då jag inte kan byta bort ett jourdygn på sjukhuset i Gävle där jag arbetat i snart sex år. Vid bortamatcherna ska hemmalaget hålla med läkare och jag är bara med i bland.
- Jag har alltid kontakt med bortalagets läkare om det är något jag vill att han ska bedöma inför matchen, likväl som de andra lagens läkare vill att jag ska titta på någon av deras killar här vid hemmamatcher. Vi har ett nätverk i en förening och vi träffas minst en gång per år och går igenom skadepanoramat, utbyter erfarenheter och nya rön som framkommit under året.
Läs fortsättningen här
