Huliganerna som inte ville slåss
Huliganer som vill slåss är naturligtvis patetiska på sitt sätt. Vad ska man då säga om huliganer som inte vill slåss? Det här handlar, bland annat, om några sådana.
Det har denna säsong och runt Bofors IK funnits tendenser till att ett antal "supportrar" velat formera en firma, det vill säga organisera dem som inte tycker om hockey eller fotboll men däremot har en retarderad psykisk utveckling som gör att de istället vill slå varandra på käften.
Svårbegripligt för oss som är intresserade av idrott?
Visst.
Nu var det fredagen den 27 januari.
Bofors mötte Skellefteå på bortais.
Utanför Woody´s pub, eller rättare sagt i närheten av Woody´s på Fabriksgatan i Karlskoga, stod ett antal personer från Linköping. På plats för att slåss.
Enligt en uppgörelse med de lågpannade runt Bik som också säger sig föredra att slåss istället för att titta på hockey. Det var bara ett problem. "Bik-supportrarna" dök aldrig upp till träffen.
Det gjorde däremot några riktiga Bik-fans.
De hade suttit hemma och tittat på Bik-matchen på tv och skulle nu gå ned till Woody´s för att, misstänker jag, skölja ned förlusten med några stora starka.
Någon av dem med en Boforsmössa.
Någon med en Boforshalsduk.
Och följaktligen påhoppade av Linköpings-dräggen som inte åkt så långt för att, som hos Olle Adolphson, "vända på klacken och gå hem" utan att slåss.
Nå.
Det blev inte så mycket till slagsmål.
Men det är heller inte poängen.
Poängen är att händelsen tar kål på ytterligare ett av dräggens stående argument - att ingen oskyldig drabbas när psykopaterna brakar samman.
I kväll spelar Bofors IK hemma mot Rögle igen.
Och huliganerna laddar.
Lokala huliganer här, huliganer från Ängelholm och Helsingborg där.
Slagsmål i kväll?
Naturligtvis.
Men det finns hopp.
Inom den riktiga supporterklacken, Bik-support, är saker på gång.
Gamla, erfarna supportrar ur den generation som var med och drog igång klacken är på väg tillbaka till styrelseuppdrag och annat.
Ett av uppdragen: att ta itu med de löss som nästlat sig in i Bik-supporterfanans veck och förstör för oss som gillar hockey.
- Det låter utmärkt, säger Bofors IK:s marknadschef och tillika assisterande tränare, Anders Johansson.
- Vi från klubben kan inte göra mycket mer än att gång efter annan förklara att vi inte accepterar något som helst våld runt Bofors IK och våra matcher.
- Folk som slåss i Bik:s namn tar vi fullständigt avstånd ifrån. Vi vill inte ha något med dem att göra.
Det är ju just det där som "supportrarna" har så svårt att förstå.
Hur försumbara de är, hur onödiga och oönskade av alla utom sig själva de faktiskt är.
Därför har vi fått se bråk i Nyköping och när Nyköping varit här.
Därför har vi fått stenar i spelarbussens ruta och stenar i supporterbussens ruta som hämnd.
Därför har vi haft slagsmål på parkeringen och vid Bergmans gjuteri på Fabriksgatan.
Därför har vi haft slagsmål i centrala Örebro efter Örebro SK - Degerfors IF och utanför Red Brick inför Degerfors - Västerås.
- Det är konstigt, säger Anders Johansson.
- Både vi och spelarna har ju märkt att det är tystare på läktarna den här säsongen i Nobelhallen.
Nu.
När Bofors IK är på väg mot sin största idrottsliga prestation någonsin - att ta sig till kvalserien från den nya utökade allsvenskan.
Då käftar grupper av supportrar inbördes om var klacken ska stå, vilka som sjunger med och inte sjunger med och huruvida man till exempel ska få ha Che Guevara på ett plakat eller ej.
Och ett alldeles eget litet band av huligan-wannabes skriver långa regler om hur man ska uppträda och vara klädd, hur man ska bete sig under matcherna och hur tyst man ska vara inför poliser och ordningsvakter - och förklarar sedan att man kan få prova om man platsar i gänget genom att stå med i tio matcher.
Hockey, anyone?
