Tack för allt Karl Helmersson!
Ikväll fick vi bevittna den sista matchen under Karl Helmerssons tid som tränare. Slutspelsserien mot Djurgården blev tyvärr ett väldigt ledsamt avslut på hans och många av lagets spelares absolut sista match i BIK. Jag är nog inte ensam om att tycka att det var svaga insatser rakt igenom från laget och att Djurgården vann rättvist i alla fyra matcher.
När Karl Helmersson-eran nu är över vill jag påminna om att Helmersson var den tränaren som ledde det enligt mig främsta laget i BIK:s modern historia. När BIK spelade den där på många sätt episka slutspelsserien mot Björklöven under våren 2021 var man extremt nära att ta sig till final. Under hela den säsongen lyckades hela laget nå högre höjder än någonsin och många spelare spelade sin absolut bästa hockey. Linus Karlsson, Henrik Björklund och Gustaf Thorell ledde en fruktad kedja som öste in poäng och körde över alla lag oavsett motstånd. Filip Roos fick en fantastisk utveckling och kunde ta pucken från egen blålinje och driva upp anfall på egen hand och i målet stod en fullständigt storspelande Tim Juel. Bakom dessa stjärnspelare var det många andra som verkligen toppade formen i slutspelet. Att få ett lag att spela på sin absoluta topp i slutspelet är annars inte något som BIK-supportrar blivit bortskämda med och det lyckades verkligen Helmersson med under den säsongen och jag tror faktiskt att det kunde gått hela vägen om Tim Juel och Filip Roos inte skadat sig under kvartsfinalerna mot gulsvart.
För mig är det därför detta jag vill minnas från Karl Helmerssons tid i BIK Karlskoga. Jag vill minnas den fantastiska pandemisäsongen där BIK öste in mål, hade ett fantastiskt powerplay och verkligen pressade storsatsande Björklöven till sju matcher trots skadade spelare i alla lagdelar och en målvakt som kastade in puckar. Det är vad jag VILL minnas men risken finns att det är den senaste versionen av BIK man KOMMER att minnas.
Ett lag som under stora delen av säsongen spelade undermåligt dåligt och räddades av bra målvakter och orimlig effektivitet.
Ett lag som var på god väg att missa Topp-6 innan en ursinnigt bra Jesper Kokkonen kom in och fullständigt öste in poäng.
Ett lag som knappt gjorde en handfull bra insatser på hemmaplan på hela säsongen.
Ett lag som helt saknade ett fungerande Powerplay.
Eller kommer man att komma ihåg ett Karl Helmersson lett BIK som fullständigt sket ner sig i slutspelet, ett lag som inte såg ut att bry sig överhuvudtaget och som blev fullständigt utspelade mot seriens fjärde bästa lag?
Jag är övertygad om att Karl Helmersson och många av spelarna har gjort sitt absolut bästa och huvudtränaren ska absolut inte behöva ta allt ansvar för denna svaga säsong. Stora delar av spelartruppen har underpresterat och flertalet värvningar går definitivt att ifrågasätta och bedömer man över hela treårs-perioden har Helmersson gjort ett fullt godkänt jobb. Dock tror jag att denna brytning är den bästa lösningen för alla parter. Resultaten har blivit sämre för varje år och jag tror att stora delar av nobelhallens publik har tröttnat på spelsättet. Det har inte ens varit kul att gå på hockey i år. BIK behöver en nystart på många ställen och när man ändå kommer behöva byta ut stora delar av spelartruppen är det lika bra att få in en tränare som kan få laget att spela mer attraktiv hockey i samma veva. En säsong till med det nuvarande dödgrävarspelsättet hade nog dödat mitt och många andras intresse.
Nu blickar vi framåt mot förhoppningsvis ljusare tider!