Tradition värd att bryta
Uppskrivna eller sågade innan seriestart, i Bofors värld är de två ytterligheterna inget värda när premiären blir verklighet. Vanans makt ger Karlskogalaget ytterligare en motståndare.
Inför de flesta premiärer i Allsvenskan på senare år så har Bofors knappast tippats som ett lag för toppen. Undantaget stavas säsongen 06/07, då laget med de små resurserna och en laganda som lätt förflyttar berg, ska tampas i absoluta toppen.
Det är egentligen den enda nymodighet som skiljer laget från övriga upplagor av BIK. Budgeten har visserligen ökats och fler namnkunniga spelare än på riktigt länge har valt Bofors som arbetsgivare, men det är ett led i det som ska gör laget till en högt placerad allsvensk klubb.
Det som däremot känns igen är det dåliga facit som laget har i premiärmatcherna som avverkats genom åren. I det närmaste idel svaga insatser – årets seriestart kunde ha brutit den trenden – men vanan att underprestera är som en grundval laget lutar sig mot.
Bofors anno 2006 borde visa mer kunnande än vad dagens match bjöd på. Matchens alla utvisningar är till viss del orsaken till att orken tryter mot slutet för hemmaspelarna men man måste vara verklig entusiast för att tycka dagens match var värd entréavgiften.
Under fjolåret var de första hemmamatcherna de som gjorde läktarna tomma. Slarvigt Boforsspel fick publiken att tidigt att kasta in handduken för att inte återvända förens idag. Flertalet, nu med ännu en anledning till att inte återvända.
Under säsongen kommer jag och många med mig följa laget - som absolut inte ska dömas efter en ynka match – men dagens bottennapp gör åtminstone att väldigt väldigt många blir svårövertygade om att återvända. Bofors började locka publik för några år sedan då entréavgiften sänktes, kanske dags att återinföra femtiolappen i biljettluckan.
