Låg domarkvalité stjälper ny bedömningsnivå
Med en hårdare bedömningsnivå ökar också kraven på domarna och deras förmåga att läsa spelet. Gränsen mellan hockey och parodi är hårfin.
Bofors har under de senaste åren fått rykte om sig att spela nära gränsen, vad gäller det tillåtna och det som vi inte vill se under hockeymatch. Jag är böjd att hålla med om att gränsen ibland tänjts av lagmaskinen Bofors, men spelsättet, med aggressiv forechecking och intensiv skridskoåkning, är det som gjort Bofors till vad det är i dag.
Efterlängtad uppskärpning av regeltolkningen
Under årets säsong - med den välkomnade hårdare bedömningsnivån – hoppades nog flertalet på ett renare spel, med mindre hakningar, hugg och slag.
Det som ska främjas är det hårda spelet –man mot man. Tacklingar och tufft närkampsspel borgar för att publiken hamnat på just en hockeymatch och inte på något annat evenemang.
I lokalmedia har spelarna gång efter gång påpekat att den nya nivån kommer bli riktigt bra, bara alla inblandade får chansen spela in sig i det nya ”tänket”. Men när publiken tröttnat på sönderblåsta matcher och även domarna fått nog av de visselorkaner som följer deras minsta rörelse, så är jag övertygad om att vi är tillbaka i det vi sett under åren som gått.
Parodin – ett faktum
Kvällens match bjöd på precis det som mina värsta mardrömmar inte kunde koka ihop. Att Bofors spelade utan inspiration och glöd är än sak, dessutom när gästande Nybro inte tycktes vilja sätta fart på spelet heller, då hittar Niklas Persson, matchens huvuddomare, de mest besynnerliga utvisningarna trots en i överkant försiktig match.
När Johan Bülow utvisas för matchen, i mitten på andraperioden, så är det för en tackling mitt på banan där axeln tar i bröstet på Nybros Andreas Holfeldt. Denna faller till isen och Bülow får lämna Nobelhallens is då Persson anser det vara tackling mot huvudet. Där spårar också matchen ur, inte för att spelet blir hårdare och fulare, utan för att kompensationsutvisningarna haglar.
Slutligen det som sammanfattar alltsammans riktigt bra, är utvisningen på Nybros, Johnny Ågren under slutminuten i period tre. I en situation där två spelare knappt rör varandra så ådöms också Ågren matchstraff, för knätackling – två stillastående spelare.
Slutsatsen blir så småningom att Allsvenska domarnivån är alldeles för varierande för att detta ska hålla i längden. Spelförståelsen och bristen på känsla kommer fälla intuitionen om ett renare spel. Domarnivån är alldeles för undermålig utan att döma alla över samma måttenhet.
