Till handling
Målskyttet bland forwards har totalt gått i baklås. På två matcher har Bofors gjort nio mål – sju av dessa från backar. Anmärkningsvärt och grovt underkänt till spelarna i kedjorna som idag också får ta på sig flera baklängesmål.
Rory Rawlyk är ende spelare i dagens match som spelar forward och jobbar sig till ett mål och han är – just det – back till vardags. Värvad, till ett Bofors IK med kvalserieambitioner, som försteback men spelar lysande i anfallet.
Någon allvarlig brist är det i laget när segrarna uteblir, en inte allt för väl dold hemlighet. Sportchefen, Stefan Bengtzén, har under veckan fått hård kritik för sina värvningar. Och visst har flera tyngre nyförvärv inte presterat efter kalkylerna, men knappast är det Bengtzéns hela ansvar. Som värvningschef är han förvisso ytterst ansvarig, men spelarna måste rannsaka sig själva och börja från grunden.
När flera etablerade spelare, såväl nya som gamla, inte visar upp det spel som de besitter, måste strategin bli rakare. Flera av de situationer som leder till spelvändningar och också baklängesmål är frukten av brister i anfallsspelet och ren slapphet.
Bland forwards lyser Sebastian Lauritzen klarast och visar ideligen upp en härlig fart och puckkänsla, en självklarhet efter fjolårssäsongen.
En slitvarg som också i match efter match är en av de främsta är Björn Östlund. Björn som länge övervägde att sluta i BIK inför denna säsong är nu fortsatt en viktig kugge. Således inget ont om Björn Östlund eller för den skull Rory Rawlyk, men något är allvarligt fel när de två i match efter match är bland de främsta på forwardssidan.
Bofors borde omförhandla Lou Dickensons kontrakt i förstaskedet. Lou fick sparken efter en månad, mest på grund av uteblivna poäng, men också för den kostnad som han innebar – en följd av en, i Dickensons ögon, korkad utformningen av kontraktet. Spelare behöver förstärka laget, mest för att höja konkurrenssituationen.
Bofors målsättning, med kvalserien som självklarhet, är nu långt borta. Styrelsen har sänkt målen, därmed också lättat bördan från spelarna menar vissa. För mig är det dock ytterligare en sågning av laget. Mats Boqvist, ordförande, informerade om att man inte längre har kvalserien som mål och grävde därmed ner laget ytterligare en fot under isen, underförstått att spelarmaterialet inte räcker.
Backarna producerar, men är för den skull inte fläckfria i defensiven. Målvaktsspelet sviktar, mycket på grund av utebliven hjälp av lagmaskineriet. De tänkta målgörarna i kedjorna spelar ängsligt och överarbetar många situationer. Lösningen är inte enkel och få har ett bra svar. Ett steg på vägen är att ta in en idrottspsykolog, något måste göras. Tiden för att avvakta är slut. Spelare måste kanske ersättas för att få rätsida på skutan eller öka konkurrensen i laget. Detta bör ske nu.
