Styrelsens hån
Bofors satsar mot elitserien, nu med färre spelare än lagen i division två, som handplockar inför varje match. Styrelsen och sportchefen uppmanar lagets supportrar att ställa upp och komma till Nobelhallen – ett hån.
Värvningar, målsättningar och styrelse – inget av dessa har hållit den klass som ledningen i Bofors lovade inför säsongen. Handlingskraften är under all kritik hos de styrande i klubben och Boforssupportrarna kan se tillbaka på en säsong utan de förutspådda framgångar som dyrt och heligt predikades under lågsäsongen.
Att importspelarna, Rory Rawlyk och Lou Dickenson, anlände – av skattetekniska skäl – precis innan seriespelet startade var bara det en felkalkylering av sportchefen, Stefan Bengtzén. De gavs aldrig chansen till att växa in i laget under lugna former utan tvingades prestera över sin förmåga direkt. Allt slutade med minimalt med speltid och tillsist hamnade de i kylfacket innan de slutligen lämnade Karlskoga.
Ersättare skulle ordnas men hittills – tre månader senare och med ynka sex matcher kvar av säsongen – har ingen sett vilka det är. Fredrik Eriksson dök upp i samma veva som Rory försvann och var med och vände förlusttrenden innan flyttlasset åter bar till Malmö för spel i Elitserien. En liten ljusglimt i mörkret, om än kortvarig.
När nyheten om Fredrik Eriksson dök upp hann den knappt kallna innan Mora värvade Daniel Wessner. Summan av det blev förvisso en uppryckning för Bofors som spenderade mer tid utanför utvisningsbåset än i, i och med att allsvenskans mest utvisade spelare försvann. Trots allt ett tungt avbräck i den elitsatsning som gällde ”nu eller aldrig”.
Martin Johansson, Jonas Karlsson, Erik Lindberg, David Rautio, André Hult, Björn Eriksson och Niklas Jadeland, alla har de en sak gemensamt, nämligen att de under elitseriesatsningen tillhört andra lag och lånats in av BIK. Alla utom Erik Lindberg och Jonas Karlsson har återvänt till sina ordinarie klubbar eller till andra, även där spricker alltså satsningen rejält i sömmarna.
När Sebastian Lauritzen olyckligt bröt foten under träning, för en tid sedan, var lagets poängkung förlorad för resterande del av säsongen. Lägg därtill att Joachim Gellerstedt också försvunnit sedan han brutit käken. Hans återkomst blir inte heller under denna säsong. Dessa avbräck rår knappast någon för men ökar knappast slagläget inför den stundande fortsättningen på serien.
Dagen innan transferfönstret stänger för gott meddelar också SSK att man gjort klart med Jens Olsson för resterande del av säsongen. Kanske ett genidrag som inbringar lite pengar till den sinande BIK-kassan. Dock drar det ett löjeväckande skimmer över den redan förlorade säsongen.
Laget är dränerat på spelare och har de senaste matcherna gjort en heroisk insats på isen. Stommen, med gamla BIK-trotjänare, presterar högklassig hockey, långt bättre än någon kunde ana. Dessa spelare förtjänar all publik de kan få, men styrelsens hån mot publiken kommer innebära spel inför tomma läktare de avslutande matcherna.
