En stunds eftertanke
Vi såg otäcka scener i Nobelhallen igår som kanske borde mana till eftertanke om hur bräckligt livet är. I stället blir resultatet påhopp från andra supportrar och från Mikael Fahlander på Boforsklacken och ett snaskigt och osmakligt ordkrig.
Låt mig slå fast att jag ogillar ramsor av typen "låt han dö" "ut med liket" osv. Och för den delen alla typer av hatramsor. Vi som publik befinner oss på matchen för att vi älskar hockey och sport, och då har vi mera gemensamt än som skiljer oss åt även om vi stöttar olika lag.
Jag försvarar alltså definitivt inte de rop som höjdes igår. MEN man ska heller inte dra alla över en kam. Det var definitivt inte hela klacken som ropade - jag har talat med flera personer och INGEN av de jag talat med uppfattade ropen, utan det var ett fåtal personer som ropade och direkt riktat mot Örebroklacken. Någon som ropade har jag talat med, och han skämdes djupt och sa uttryckligen att han aldrig kommer att använda den ramsan mera.
Jag kan också nämna - trots att jag inte ingår i styrelsen för supporterklubben - att BIK-support under ett par års tid har arbetat med att få bort ramsor med könsord eller hatramsor från matcherna och att styra upp klacken, men tyvärr är det arbetet inte alltid så enkelt som man skulle önska. Nya kommer till, och man tar oftast intryck av det "värsta" men ser och hör på TV och i media, så nyrekryteringen till den grupp som vill hålla på med hatramsor och liknande är hela tiden pågående. Klacken och BIK-support kan inte heller ta ansvar för den svans av s.k. supportrar som dyker upp endast på högriskmatcher som igår och bara har ett syfte, nämligen att skapa bråk, Där skulle dock en avstängning från hallen i samarbete med supporterpolis kunna vara ett alternativ, då det är kända personer, ofta från annan ort. Därmed sagt vill jag inte heller påstå att det var sådana personer inblandade igår - det vet jag inte.
Det är inte heller ovanligt med sådana ramsor - jag skulle kunna ge många exempel på liknande ramsor som används runt om i Sverige av olika klackar. Normalt sett så bryr man sig ju inte, men i ett fall som igår blir det naturligtvis väldigt obehagligt, och det framgår med all tydlighet hur olämpligt det är.
Det berör mig dock illa när man försöker ta gårdagens händelse till intäkt för att hoppa på klacken kollektivt, Bofors IK och t.o.m matchfunktionärer. Jag samtalade vid rinkside med representanter från Örebro Hockey och från Hockeyförbundet, och deras bild var mycket annorlunda än den som nu återspeglas i media. Först och främst hade inte heller de hört ropen, viket återigen styrker (men inte ursäktar!) att det var ett fåtal som ropade. Sedan som de sa så är ju detta "normalt" i alla hallar idag, inklusive i Örebro där man säger att man har ett tiotal personer som man då aktivt jobbar med för att få stopp på liknande saker. Precis som vi, med andra ord. Och man var således inte speciellt upprörda, även om vi var helt överens om det beklagliga i att överhuvud taget en enda person ropar något kränkande.
Men vi är inga djur, som Mikael Fahlander uttrycker det. Vi är medkännande personer med hjärta och hjärna. Hallen var knäpptyst under en lång stund och vi applåderade sedan varmt och innerligt åt både räddningsinsatsen och då Lihagen visade sina första livstecken efter HLR. INGEN skrek kränkande tillmälen under HLR som Fahlander påstår. Det är bara osmakligt att använda en sådan situation för att trappa upp kriget mellan klubbarna och klackarna.
Jag önskar ingen att behöva uppleva de scener vi såg igår med en livlös spelare på isen. Men sätt er alla in i situationen och fundera över den nästa gång ni ropar en hatramsa! Låt oss komma överens om att heja fram det egna laget och att lämna hatramsorna åt sidan nästa gång vi är på match - det blir betydligt bättre och trevligare för alla parter!
Och avslutningsvis en varm "krya-på-dig"-hälsning till Niklas Lihagen. Vi tänker på dig och din familj och hoppas att vi snart får läsa att du är återställd och redo att återvända till hockeyrinken!
