Bobcatsbloggen: När är man egen produkt?
Bengt Olsson bloggar om Hockeyallsvenskan och livet runt omkring hockeyrinkarna i Sverige och världen. Sökaren är mestadels riktad mot Värmländska Bofors och alltid med fokus på klubbkänslan och härligheten hos Karlskogas hockeystoltheter.
Jag gör absolut inte anspråk på att ha rätt svar. Men jag tycker att det kan vara intressant att veta vem som ska anses ha fostrat en spelare - när blir man moderklubb?
Personligen kanske jag tycker att den klubb där man tagit sina första stapplande skär är moderklubben, men så resonerar ju allt färre. I stället tycks man anse att endera den klubb man spelat för när man gått hockeygymnasiet/tagit steget in i junioråldern är "rätt" klubb. Ytterligare några tycks anse att den klubb man representerar när man kliver upp som senior är att betrakta, om inte som moderklubb, så i alla fall näst intill.
Men vad tycker ni? Hur ska man tänka? Alla väljer ju det perspektiv som gynnar den egna klubben mest, speciellt om det diskuteras om klubben är ett köpelag eller inte. Och då bortser vi från att de flesta lag i dag är köpelag, mer eller mindre. Antalet talanger en enskild klubb kan fostra och ta upp i representationslaget är begränsat, även om det kanske inte är så illa som jag läste i en sidokommentar på www.ot.se att, citat: "småland kan bara få fram en spelare varje år som är tillräckligt bra för elitserie eller allsvenskt spel" . Gud förbjude att det är så illa - då kommer svensk hockey att dö sotdöden ganska snabbt. Nå, det var en sidopassus i det egntliga spåret: När är en spelare att betrakta som "egenfostrad"?
Egentligen ingen angelägen diskussion, men ändå intressant om ni tar er tid att utveckla varför ni tycker si eller så. Så kör hårt!!
