Experternas tid
I vanlig ordning börjar nu vetarna och experternas tid, lagen ska rangordnas – höjas till skyarna eller sågas. Bofors kan bli att räkna med, men det är långt kvar innan allt ska summeras. I bakvattnet av de genom alla tider uppskruvade ”storlagen” bör Karlskogalaget ha god slagförmåga.
Spelåret 04/05 - som avslutades i playoff två – är sedan länge lagd till historien. Med en smula distans kan föregående säsong ses som en lika stor succé, som de tidigare åren då ”slagpåsen” Bofors - likt en stor överraskning för landets samlade hockeyexpertis – gått till Superallsvenskt spel och playoff.
Detta väcker alltid lika stor förvåning bland motståndarlag, supportrar och kvällsskvallerbladens tyckare och vetare.
Krock med timmerbil.
Den avverkade säsongen kantades av krock med en timmerbil strax innan match, uppröjning längs de stormdrabbade småländska och skånska vägarna för att ta sig till Ängelholm, ett mäktigt tryck på läktaren under avgörande grundspelsmatchen mot Arboga och storstryk inför 400 Boforssupportrar i Leksands isstadion. Detta är bara några av de minnen som etsat sig fast från säsongen 04/05.
Färjestads värvning av Oscar Steen under januaris sista skälvande minuter var också en händelse som blev starten på en hetsjakt utan jämförelse under senare år. Detta har nötts och blötts av åtskilliga tyckare där debatten för det mesta spårat ur.
I vilket fall är Bofors ett lag som knappast bör underskattas även om det är till fördel att år efter år slå ur underläge. Detta har bevisats under flera vintrar att det är något som passar Karlskogalaget väl, att utan favoritstämpel vinna mark mot mer namnkunniga lag.
Nya tag inför en ny säsong.
Den stärkande uppfräschning av seriesystemet som förbundet äntligen genomfört medför en än högre glädje och längtan till den kommande seriestarten. Att vidare dryfta dess fördelar och nackdelar är dock överflödigt då detta redan diskuterats till leda i forum och krönikor. En sak är säker, det kan bara bli till det bättre.
Alla med ett uns av insikt i Boforstruppens nuvarande utformning kan knappast göra annat än se med tillförsikt fram emot när laget går på is. Första träningsmatchen spelas den 16 augusti och försäsongen kommer säkert att ge några svar, om än inte något slutgiltigt besked om var truppen står.
Motståndarna har i det närmaste också sina lag fyllda, med vissa undantag. Och det som slår mig är att flertalet av de uttalade topplagen inte ser så starka ut som de gjort de senaste säsongerna. Svåra matcher väntar men det finns ingen övermäktig motståndare så här på förhand enligt mina högst mediokra bedömningar.
Intressant både på och bredvid isen.
Skellefteås trupp är bantad jämfört med i vintras då, NHL-spelare till trots, laget visade sig möjligt att slå. Bofors - i vanlig ordning med ”Överste gris” i spetsen för de andra yx-männen om jag förstått Skellefteåsupportrarnas beskrivning av matcherna rätt – kunde ta fyra poäng av Västerbottens överhöghet.
Att Solnalaget AIK och Skellefteå AIK nu återigen huserar i samma serie lär ge ytterligare läsning för den med gott tålamod, om vilket av lagen som egentligen är det riktiga AIK. Debatten lär åtminstone visa att de två lagen har många och flitiga supportrar som inte tänker vika sig i första taget.
Rögle är som alltid ett lag som förväntas göra upp i övre halvan av serien. Spänningen blir ju än högre när nu äntligen – i Ängelholmsanhängarnas ögon - Malmö trillat ur och gör storebror Rögle sällskap i allsvenskan. Räkna med två lag där striden och kampen kommer att vara enorm under de derbyn som väntar, intressant läsning för de med mycket tid över finns säkert också att finna mellan supportrar spridda vida kring.
Västerås och Arboga är som alltid trevliga bekantskaper för Boforsanhängare, vägande matcher av derbykaraktär mellan de tre fastän det endast är Västmanlänningarna som kan betrakta sina inbördes matcher som riktiga derbyn. Jag tycker också att det är lite synd att Örebro inte lyckades kvala sig till en plats i allsvenskan, utan att för den skull stryka någon Örebroare medhårs. Medkänslan har en mer egoistisk vinkling då matcherna mellan Bofors och Örebro alltid får den rätta hatkärleksstämpeln.
Summan är - utan att nämna några lag för deras kommande prestationer eller placeringar - att serien med lag som Hammarby, Oskarshamn och Växjö med flera kommer att göra varje omgång högintressant ur vilken synvinkel man än väljer att se det ifrån.
VM-guld.
Att Bofors har fyra spelare som titulerar sig världsmästare är inte heller det fy skam, även om det gäller i en annan, men snarlik idrott. Inlinehockeyguldet är en stor bragd där bland annat USA avsätter större resurser på att få slagkraftiga lag med till VM än Sverige är i närheten av.
Dessutom bestod årets lag av fyra, som tidigare nämnts, spelare från Bofors och där ytterligare fyra är forna Boforsare – närapå halva truppen.
Bofors chanser är enligt vissa tidiga ”förståsigpåare” en placering i mittpartiet av serien. Vilka mängder sump dessa medier spått i för att få en så tydlig bild redan innan alla lag spikat sina trupper har jag svårt att föreställa mig. Eller kanske är det så att hockeykunskaperna är det avgörande och det faktiskt blir så att Bofors inte har något att hämta i årets allsvenska?
Klart är dock att Bofors förlorat viktiga pusselbitar men ersatt med på pappret väl godkända spelare. Detta borgar för att Karlskogalaget i mina ögon har stora möjligheter att blanda sig i toppstriden, det återstå att se.
