Tacklingar i ryggen
Känner att jag måste vidareutveckla min synpunkt lite grann, efter det rabalder som blivit runt mitt förra inlägg.
Jag är definitivt motståndare till tacklingar i ryggen, även om jag välkomnar den bedömning som säger att en spelare som medvetet vänder ryggen till får tåla en tackling inom rimliga gränser
Jag är definitivt också för en enhetlig bedömning. Om en knuff/tackling i rygg är ett regelbrott ska den alltid rendera utvisning, oavsett om motspelaren skadas eller inte. Däremot kan en skada eller graden av vårdslöshet eller våldsamhet påverka om man ska få 2, 5 eller game och avstängning. Men en skada i sig ska INTE vara enda skälet till en utvisning eller avstängning.
Jag är också för att avstängningar ska kunna utdömas för upprepat vårdslöst spel - det finns ju spelare som ofta slashar, drar på sig 2+2 för spel med hög klubba med blodvite som följd, mm. Hårdare straff för återfallsförbrytare, alltså! Avstängningssystem som i fotbollen? X antal tvåor och/eller femmor får man vila en match?
Självklart reagerar man mera om en av det egna lagets nyckelspelare blir skadad! Men, som Robban på Hockeysverige så ofta skriver, man måste ha lite 3D också. Klart att den solklara hakningen över Johan Larssons hals nu senast mot Malmö väckte reaktion när det inte ledde till utvisning (bilden i förra inlägget). Klart att Hersleys tackling snett bakifrån på Wessner ( som var betydligt våldsammare än Pikkarainens) skulle väckt reaktioner om Wessner inte bara rest sig och spelat vidare eftersom han inte föll olyckligt. Wahlgren (tror jag) tryckte in Näslund i spelarbåset mot en öppen dörr med en knuff i ryggen - verkligen farligt, ingen utvisning! Lidhammar mosade en Malmöspelare utan åtgärd i en tveksam situation... det förekommer upprepade gånger per match att tacklingar och knuffar ( och annat farligt spel) inte beivras. Men man måste endera ALLTID beivra och betrakta en knuff i ryggen som vilken tripping eller interference som helst, eller också måste det finnas ett väldigt tydligt uppsåt att skada eller att spela hänsynslöst. och just här tror jag att pudelns kärna ligger. Pikkarainen spelar tufft, därför bedöms det som en avsiktlig och uppsåtlig handling mot MacNevin. Och uppsåtlig tror jag den är på så sätt att Pikkarainen faktiskt söker kontakt med MacNevin. Men jag tror inte att han vare sig avsåg att knuffa omkull MacNevin eller att fälla honom. Jag tror han förberedde sig på att MacNevin skulle bromsa in ännu hårdare och själv gjorde sig beredd, och samtidigt skulle göra MacNevin medveten om at han hade en spelare bakom sig. Just så tycker jag att man ofta gör i dueller - en lätt hand i ryggen som säger "här finns jag", framförallt när man närmar sig sargen.
Men därmed lämnar jag Pikkarainen - jag tycker en sak, andra tycker annorlunda om den sekvensen. I sak tror jag att vi alla vill se underhållande, tuff men just hockey utan skador!
