SHL-förslaget. Mina reflektioner.
Några tankar och kommentarer runt SHL-förlaget om slopad kvalserie och wild cards.
Ja, vad ska man säga om SHL-förslaget att stänga ligan (mer eller mindre) och skrota kvalserien? Jag säger så här, att ledarna i SHL-lagen numera är direktörer med ekonomisk skolning men INGEN känsla för sport.
Låt mig bemöta deras argument steg för steg:
”Utvecklande för svensk hockey”. Knappast. De lag som idag är bra på att utveckla juniorer utvecklar redan idag ishockeyspelare av absolut världsklass. De som kan idrott vet att det behövs bredd för att skapa elit. Det som utvecklas är MÖJLIGEN svensk klubblagshockey sett i ett internationellt perspektiv. Men… är det målet med svensk hockey att vi ska ha klubblag som kan mäta mig med mellanskiktet i NHL och KHL? Toppen kommer vi aldrig att kunna mäta oss med, därtill är faktiskt Sverige som helhet för litet, både publikmässigt och ekonomiskt.
”Vi tjänar inga pengar idag”. Nej. Och? Målet med en idrottsförening är väl i huvudsak inte att tjäna pengar? Stabil ekonomisk grund-absolut, det ställer jag upp på. Men målet med verksamheten ska väl ändå vara sportsligt? Om man sedan omsätter över 100 miljoner varje år som i alla fall många av SHL-klubbarna gör (säger direkt att jag inte kollat) och inte gör vinst, ja då har man ett annat problem, nämligen en bristfällig ekonomisk styrning.
”Vi halkar efter KHL och NHL”. Absolut, det gör vi. Och det kommer vi att fortsätta göra om vi ser till klubblagshockeyn. Jag förstår att alla SHL-lag gärna skulle vilja vara internationella topplag. ”ett nytt Detroit Red Wings”. Men glöm det! Vi har inga ryska oljemiljarder eller storföretag av den digniteten att vi kan konkurrera. Jag säger det jag med en dåres envishet sagt förr: På en internationell arena får vi nöja oss med att tre, kanske fyra lag kan skrapa ihop pengar för att vara bra nog. Och inte minst, har publikunderlag och arenor som är nog stora. Sverige har 9 miljoner invånare, hur tror vi att vi ska kunna konkurrera med KHL och NHL? Sverige har ett bra landslag därför att de bästa, välskolade juniorerna sedan kan ta successiva steg till världseliten. Men det kommer aldrig att ske inom Sveriges gränser, för vi kommer aldrig att kunna betala löner för att locka en Ovetchkin att spela här- eller en Gabriel Landeskog för att stanna i Sverige.
”Vi kommer att sjunka till Danmarks nivå”. Nej, knappast. Möjligen om vi genomför förslaget, för då kommer vi inom en kort framtid att halvera antalet licensierade spelare i Sverige. Ett antal klubbar kommer med stor sannolikhet att lägga ner sin verksamhet eller i alla fall dra ned kraftigt på den. Därmed kommer många ungdomar att av tvång välja andra sporter än ishockey, och vi kommer att tappa många talanger. Jag menar, för att ta ett närliggande exempel, vad händer med sponsorerna till klubbar som Troja, BIK Karlskoga, Oskarshamn med flera småklubbar om laget helt berövas den praktiska möjligheten att avancera? Vilken ekonomisk kostym kommer dessa klubbar att ha? Sannolikt kommer man inte att ha råd att bedriva elitverksamhet, kanske inte ens ett hockeygymnasium. Jag vet inte på vilka grunder SHL tror att verksamhet i Hockeyallsvenskan eller Ettan är gratis?
”Vi kan inte utveckla våra talanger”. Jo, det kan vi bevisligen. Svensk junior- och ungdomshockey står sig förvånande stark i en internationell konkurrens. En stängd SHL gör varken från eller till i det fallet, det har inte minst talangfabriker som Brynäs och Skellefteå bevisat. Däremot, återigen, med en minskad bredd kommer en smalare och sårbarare elitspets. Och att förslaget leder till minskad bredd tror jag inte någon tvivlar på, inte ens SHL.
Jag vill istället rikta en uppmaning till klubbdirektörerna och ledarna i SHL att fundera över en del saker: Varför sviker publiken produkten SHL idag? Personligen tror jag att det beror på för höga biljettpriser i kombination med ett stort antal mer eller mindre betydelselösa matcher. Man bör också rikta en tanke till den svenska idrottsmodell som möjliggjort de internationella framgångar vi har haft – och har – med såväl juniorlandslag som Tre Kronor. Vidareutveckla den modellen och bygg vidare på den i stället för att avundsjukt stirra på NHL och KHL som vi aldrig kan mäta oss med. Faktiskt tror jag att vi snarare ska lära av Danmark och Norge hur man lockar publik, fyller hallar och skapar engagemang och stämning runt laget.
Håll utkik – jag kommer inom kort här på BIK-sidan att presentera mitt personliga förslag till lösning – en lösning jag tror skulle gynna utvecklingen av svensk hockey på lång sikt!
