Brynäsbloggen: Sjödin blev offer i ett felkonstruerat Brynäs
Den väntade jordskredet dånade över Sätraåsen denna måndagsmorgon med beskedet om att huvudtränaren Tommy Sjödin och trotjänaren Janne Larsson lämnar sina poster. De nya männen vid rodret är som bekant Magnus Sundquist och Mikael Holmqvist.
Det är andra säsongen i radsom Brynäs behöver sparka sin tränare. Det är andra säsongen i rad som Brynäs också är först i SHL med att göra det. Ett såklart underbetyg för en förening som så ofta tidigare vågat vara rätt kyliga innan man gör något drastiskt. Men i det aktuella läge klubben befinner sig i behövs det markanta förändringar. Bengtzéns avgång och nu Sjödin och Larsson är bara början.
Jag hyser stor respekt för Tommy Sjödin, både vad han betydde för mig som ungdom i Brynäs, vad han har gjort för Brynäs som spelare och hur han är som person.
Jag tror ändå att Sjödda egentligen är en helt okej typ att ha i ledarstaben när det blåser lite motigt. Sjödda kan hantera motgångar. Han har fört Brynäs genom dessa otaliga gånger under sin tid som spelare och lagkapten. Men som huvudtränare där ansvaret ligger både i en roll som tränare och coach förmådde inte Sjödda att presentera den form av ledarskap som gruppen behövde.
Huvudtränarrollen var något som Sjödin inte efterfrågade från början. Det var inte tanken att han skulle hamna på den positionen, i alla fall inte så snart som han gjorde. Han skulle stå som andretränaren bakom Roger Melin, veteranen som lyckats med sina uppdrag så många gånger tidigare. Istället tog det bara åtta omgångar innan Sjödda fick otacksamt ta över ett redan totalkvaddat Brynäs. Det krävdes nästan en hel vinter innan han fick någorlunda rätsida på spelet som ändå gav Brynäs en kvartsfinalplats på vårkanten. Men något huvudtränarmaterial på längre sikt var han aldrig, och jag tror egentligen inte heller att det fanns några sånna planer.
Sjödin gjorde det han var illa tvungen till att göra, att fortsätta leda det här Brynäs. Till slut föll även han över stupet och i fallet drog han med sig Janne Larsson. Jag blev faktiskt lite förvånad över detta. Janne Larsson har genom alla år hyllats av andra ledare och spelare i Brynäs för sin analytiska förmåga, varav man placerade honom som videocoach. Utan att veta hur tongångarna varit bakom ridån hade jag gärna sett Larsson vara kvar på den posten. Men kanske att Brynäs önskar nya vindar på alla positioner, kanske kände man att man har fått ut det man kunnat av Larsson efter alla dessa år. Det är inte mig emot, såvida slutprodukten blir en bra sådan.
De nya tränarna Magnus Sundquist och Mikael Holmqvist är ett spännande par, dock oerfarna på SHL-nivå. Det behöver i sak inte vara dåligt. Sundquist gjorde det ruggigt bra när han ledde Tingsryd i Hockeyallsvenskan, och Holmqvist ledde Borlänge bokstavligt talat med bravur, och kanske är det dessa två som kan få fart på energin i båset och spelet på isen på ett sätt som Sjödin inte klarade av.
Jag tror att vi alla förstår att det här beslutat inte var något lätt beslut för Andreas Dackell. Han som så länge varit lagkamrat och god vän till Tommy Sjödin. Dackell fick bortse från vänskapen och inse att i hockeyns värld finns ingen nåd. Det spelar ingen roll vilka kontakter eller relationer du har inom föreningen, eller huruvida din meritlista ser ut. Åstadkommer du inte det resultat som förväntas kan du heller inte sitta kvar. Den här branschen fungerar just som sådan, den är hård men samtidigt vet alla vilka spelregler som gäller.
Det här beslutet visar på ett moget ledarskap. I det här fallet blev att rädda Brynäs som SHL-klubb viktigare än att bevara trotjänare och profiler.
Jag vill dock avsluta med att försvara Tommy Sjödin. Han fick leda ett Brynäs vars sarger krackelerat på många plan. Det har blåst kraftiga orkanvindar från externt håll på klubben och det spelarmaterial som Sjödda fick till sig är kanske inte vad någon SHL-tränare skulle önskat, bortsett från backsidan (okej då, någon offensiv back eller två hade inte direkt skadat) som bör vara av en helt annan rang än vad vi sett hittills.
Annars har truppen bestått av ett rös med, för att köra ett Bengan-citat: ”kommer till jobbet varje dag”-spelare, eller breddspelare, grovjobbare som det heter i hockeyspråk.
Brynäs har en trupp som innefattar i princip, för att raljera lite, flera tredjekedjor vilket är grunden till att hela truppen känns felmonterad från början. Stefan Bengtzén och de övriga ansvariga bär ett stort ansvar i detta krackelerande system som Brynäs får stångas med idag.
Bengtzén inledde sin karriär i Brynäs med, förutom att kritisera Micke Sundlöv och att hylla Boforsandan, att prata om en alldeles för spetsig spets. Idag är Brynäs dock så trubbiga att laget har blivit både profillöst och ostrukturerat.
Nu är det upp till Sundquist och Holmqvist att försöka slipa till något ur den redan sönderritsade flisan. Samtidigt behöver Andreas Dackell leta med ljus och lykta under de mörka vintermånaderna efter något vasst som kan bidra framåt. Det är med andra ord en hel del kvar att göra för Brynäs kärnverksamhet.
