”En hjärtskärande avslutning”
Sverige faller med flaggan i topp efter en högdramatisk och så hjärtskärande avslutning i JVM-finalen mot Kanada.
Den stora natten
Den stora natten var kommen, natten då allt skulle avgöras efter en två veckors lång vandring genom grupp och slutspel. Kvällen då år av förberedelse skulle ge utdelning för 22 individer. En hjärtskärande förlust för 22 andra. En hel hockeyvärlds ögon mot en arena belägen i Buffalo. I den ena ringhörnan en Kanadensisk lagmaskin som fullkomligt pulvriserat Europa efter 8-2 och 7-2 mot Schweiz respektive Tjeckien. En lagmaskin i spetsspelare så som playmakern Jordan Kyrou, den spelskickliga backen och tillika NHL spelande Victor Mete och väggen i målvakten Carter Hart. Den vidskepliga Hart som under fyra års tid inlett dagen med samma frukost 3 ägg 2 rostade och ett glas chokladmjölk. En målvakt som har spikat igen i både den här turneringen och i klubblaget Everett Silvertips i ungdomsligan WHL.
Ett lag vars powerplay varit lika glödhet som en meteorit mot motståndarnas kasse. I den andra ringhörnan ett svenskt lag som vuxit likt en snöboll rullande från ett berg under turneringen. Ett starkt lagkollektiv med mottot ”Alltid Alla” kryddat med kvalitet, spets och finess. Ett lag med alla ingredienser som krävs för att vinna ett VM-guld med spelare så som prickskytten Elias Pettersson, underbarnet Rasmus Dahlin, och muren från Kåge Filip Gustavsson. 60 minuter hockeyhistoria återstod. Den där sista bergsetappen att bestiga, det där sista hindret att kliva över. 60 minuter från att få kalla sig världsmästare och bli ihågkomna av en hel nation.
Uppvärmningen var klar där spelarna fått bekanta sig med tillvaron. Kapten Lias Andersson samlade laget för ett mindre peptalk. Jag tror han sade något i form av ”Vad som än händer ikväll Alltid Alla kom ihåg det”. Hockeyvärldens underbarn Rasmus Dahlin klev ut genom spelargången och beträdde Keybank Centers kristallklara is. Han blickade upp över de branta läktarna där till mesta fyllt av rödvita färger vrålandes Ka-Na-Da Ka-na-da. Han hade tagit sig från landhockeymatcherna på gatan hemma i Lidköping under eftermiddagarna efter skolan till Buffalos stora scen med flertalet miljoner ögon riktade mot sig trots bara vara blott 17 år gammal.
Han tog ett djupt andetag, det var dags för att få chansen att få spela den där matchen som bara för några år sedan bara fanns i drömmarna. Det var dags att få vara med och skriva hockeyhistoria.
Dags att avgöras
Domare Mikko Kaukokari släppte pucken och vi var igång. Matchen startade i ett högt tempo från båda lagen. Kanada fick ett farligt läge där Alex Formenton drog iväg på en egen utflykt och testade Gustavsson som fick en bra start i kassen. Detta efter endast 20 sekunder. Sverige gick sedan ut kaxigt med en hög forechecking mot de kanadensiska backarna som blev pressade. Dock skulle man sätta sig i en tuff sists efter 3:46 när Gustav Linström rev ner Katchouk i defensiv vilket gjorde att han fick sätta sig i utvisningsbåset. Kanadas powerplay har varit glödhett likt en meteorit mot motståndarnas kasse med en effektivitet på över 50 % genom turneringen.. Kanada fick ett starkt tryck mot målet men Filip Gustavsson var oerhört trygg samtidigt som den svenska backen Jakob Moverare vann många viktiga dueller och skyddade den svenska kassen. Sverige lyckades avfärda med en stark defensiv och vågade vara aggressiva och stressa kanadensarna.
Fram och tillbaka
Det blev ett böljande fram och tillbaka i ett högt tempo. Även Sverige skulle få spela i ett numerärt överläge efter att Kanadas egen retsticka Gadjovich tagit en tango med Brännström. Sverige satte in de tre musketörerna Nylander/Andersson/Pettersson och fick ett bra tryck mot den kanadensiska kassen men fick de till de där riktigt heta målchanserna. Resten av perioden följdes av ett böljande spel med en så kallad Nord Syd hockey där Kanada kom i farliga attacker när Sverige tappade pucken i mittzon. Sverige var dock duktiga på att stänga av sin egen zon där Kanada inte fick överdrivet långa anfall något som man varit skickliga mot tidigare motstånd. Vi gick till pausvila i denna thriller med en mållös första akt där Sverige vann skotten med 15-8 totalt.
Efter den första perioden kändes det som att thrillern kunde sluta hur som helst. Ett litet misstag, en individuell prestation skulle avgöra mästerskapet.
Tuff uppförsbacke
Och tyvärr skulle Sverige få arbeta i uppförsbacke i starten av den andra akten. Klockan på den mastodonta jumbotronen stod på 1:48 när Sverige gick bort sig i offensiv zon. Kanada svarade med att komma i en flygande attack där Kyrou frispelade Dillon Dubé som trampat förbi Timothy Liljegren. Han smällde kliniskt in 1-0 bakom en chanslös Gustavsson. Ett blytungt mål att släppa in. Men det var just det de farliga flygande attackerna som Kanada var så skickliga på. Speciellt med duon Dubé/Kyrou som båda visade prov på en finess och smartness som alltid utgav ett hot mot Sverige.
Boxplaysuccé
Sverige visade dock ett fortsatt mod och lugn i spelet trots att ha hamnat i ett pressat läge. Bara minuten efter målet arbetade den ack så företagsamma Oscar Steen fram en puck till Isac Lundeström som blev sopren i skottsektorn men där avslutet var en skriskospets från målvakten Hart från att hitta nätmaskorna. Kanada fick sedan chans att spela powerplay ytterligare en gång efter att Lias Andersson blockerat Kyrou, en ganska billig utvisning om ni frågar mig. Här trodde jag att Sverige skulle få det oerhört tufft. Men som tidigare arbetade man aggressivt med sin försvarsbox och stressade kanadensarna utmärkt. Och det skulle få resultat när Erik Brännström fick tag på pucken och Sverige fick läge att ställa om. Han spelade pucken till den skickliga Linus Lindström som i sin tur friställde Tim Söderlund som pricksäkert likt en jägare satte 1-1 via stolpen och det var utjämnat. Så otroligt bra av denna kedja i boxplay att man har modet att gå för det även om man är en man mindre på banan. Man sänkte USA med ett utmärkt boxplayspel, kunde man göra det samma med Kanada?
Sellgren gjorde det mesta rätt
Perioden blev sedan återigen böljande med chanser fram och tillbaka utan några längre anfall från något av lagen. Jag måste personligen ge ett stort beröm till Jesper Sellgren som gjorde det mesta rätt under hela finalen. Örnskölsviksfostrade Sellgren hade en otrolig sinnesnärvaro och spelade ur sig svåra situationer på ett utmärkt sett. Kanada fick mot slutet av den andra akten ett hårt tryck i den Svenska zonen men där Gustavsson kom upp med ett antal högkvalificerade räddningar. Med 41 sekunder kvar av perioden blev också Rasmus Dahlin utvisad efter att ha onödigt slängt ut en höft mot McLeod. Sverige höll undan de 41 sekunderna av PP spelet och vi gick till pausvila med en högdramatisk avslutning.
20 minuter kvar, vem skulle bli hjälten?
Hur skulle det egentligen sluta? Vem skulle kliva fram? Det skiljde så lite mellan lagen spelmässigt så klart var i alla fall att vi skulle få en högdramatisk avslutning på detta mästerskap. Själv satt jag med inga naglar kvar efter att ha svävat mellan hopp och förtvivlan.Vi startade den tredje akten med att Sverige klarade att döda av Rasmus Dahlin efter ytterligare ett utmärkt jobb av firma Sellgren/Lindström/ Brännström. De kan nog starta ett en egen firma efter turneringen som murare efter blockerat bort Kanada. Sverige började sedan pressa på och skapade ett antal bra lägen Drygt 5 minuter in i akten prickade Sellgren klockrent stolpen med ett tungt skott utifrån. Oj vad jag hade unnat honom ett mål i det läget. Men Kanada började sedan lägga i en högre växel och med drygt 6 minuter kvar av tredje akten åkte Fabian Zetterlund ut för en tripping efter Formenton blivit sopren framför det svenska målet.
Publiken i arenan tände till och med Go Kanada Go, Sverige hade hamnat i ett kritiskt läge mot ett glödhett kanadensiskt powerplay. Och här var man bara centimeter ifrån att hitta nätmaskorna när Kyrou hittade en elegant passning till Raddysh som placerade pucken klockrent i stolpen. Kanada pressade och stressade men Sverige höll heroiskt emot.
En hjärtskärande avslutning
Men så hände det där som absolut inte fick hända. Med mindre än 2 minuter kvar kom Kanada i en samlad attack mot det svenska målet. Backen Conor Timmins skickade in pucken från blå som hittade en fristående Tyler Steenbergen som framför mål kunde placera in 2-1 med 1:40 kvar och arenan exploderade i eufori. På den andra sidan berövade svenska spelare. Forwarden Steenbergen från Red Deer satte in pilen i hjärtat på detta svenska lag som hade kämpat så hårt. Sverige tog sedan ut målvakten men då kunde Formenton avgöra i öppen kasse med 40 sekunder kvar.
Hockey när den är som värst
Slutsignalen och det var beviset på hur jobbig och brutal idrotten kan vara. På den ena sidan ett euforiskt firande Kanada.På den andra ett totalt berövat svenskt lag som offrat själ och hjärta genom turneringen. Ett lag gjorde sitt absolut yttersta och lite därtill. Men det räckte inte till mot denna kanadensiska lagmaskin. Värst var det att se Rasmus Dahlin helt otröstlig med tårar och uppgivenhet. Det var en rent ut sagt hjärtskärande. Hockey när den är som värst. Hjälten blev ingen svensk spelare som vi hoppats på, det blev istället Tyler Steenbergen som denna natt skrev in sig själv i historieböckerna.
Jag kommer i alla fall bära med mig denna svenska insats där alla kämpade för varandra där man följde mottot ”Alla Alltid” tyvärr studsade det för laget på andra sidan. Det här var natten då Sverige föll med flaggan i topp med en hjärtskärande avslutning. En förlust som svider något enormt.
Jag kommer attt ta med mig minnerna från ett mycket underhållande mästerskap där vi har sett nästa generation storspelare växa. Jag tackar alla som har följt vår rapportering och tackar för förtroendet. Synd bara med en otroligt hjärtkärande avslutning för svensk del.
