Jani Hurme – nyckeln till framgång
Jani Hurme har tio säsonger i Nordamerika på sin meritlista, men skador begränsade hans NHL-karriär till 76 matcher. Nu är han dock tillbaka i Finland och bättre än någonsin tidigare. Hurme är målvakten som skall leda lejonen till segrar och framgång.
Jani Hurme föddes den 7 januari 1975 i Åbo (finska: Turku), Finland. Som så många andra Åbo-födda talanger gick han hela vägen genom TPS Åbos olika ungdomslag innan han slutligen debuterade i TPS, säsongen 1993-94. Den säsongen blev det dock bara en match och genombrottet lät vänta på sig två år till.
Hurme slog sig in i TPS säsongen 1995-96, ett år efter den fantastiska säsongen då TPS kammade hem Kanada-malja (FM-ligas mästerskapspokal) med spelare som Saku Koivu, Jere Lehtinen, Kimmo Rintanen och Petteri Nummelin. Han spelade 16 matcher i grundserien med ett målsnitt på respektabla 2.16 och fick pris som årets rookie i FM-ligan, Jarmo Wasama memorial trophy. I slutspelet imponerade Hurme än mer då han vann sju av tio matcher, höll nollan två gånger och förde TPS till dess fjärde raka final. Där fick man dock se sig besegrade av Jokerit men Hurme hade nu visat att han var värd att satsa på.
Säsongen efter tog Hurme också mycket riktigt över målvaktsspaden i TPS och etablerade sig som ligans bäste målvakt. Han spelade 48 matcher, noterades för sex nollor och hade ett målsnitt på låga 2.08. I slutspelet gick det inte riktigt lika bra men TPS tog sig ändå än en gång hela vägen till final. Det blev silver för Hurme och TPS då man återigen föll mot Jokerit i finalen.
Hurmes insatser uppmärksammades och han tilldelades både Urpo Ylönen trophy som ligans bäste målvakt och Lasse Oksanen trophy som grundseriens bäste spelare. Hurme gick dock miste om det mest prestigefyllda priset, guldhjälmen (Kultainen kypärä), som utses av spelarna själva. Istället blev det en annan TPS-spelare, Kimmo Rintanen, som fick den utmärkelsen.
Den tidigare odraftade Hurmes prestationer i TPS väckte intresse från andra sidan Atlanten, och i 1997 års draft valdes han av Ottawa i tredjerundan, som nummer 58 totalt. Hurme kände sig redo för Nordamerika så han åkte över för att testa lyckan i Ottawas training camp. Han stod för några riktigt bra prestationer under försäsongen, men konkurrensen i form av Damian Rhodes och Ron Tugnutt var för hård och han skickades ner till IHL.
Efter två godkända säsonger i ligan hittade han säsongen 1999-00 tillbaka till det spel han visat upp under tiden i Finland. 29 vinster och .921 i räddningsprocent räckte till en plats i ”IHL’s Second All-Star Team”. Hurme blev också uppkallad och fick göra sin NHL-debut den säsongen, han räddade 17 av 19 skott när Tampa Bay besegrades med 5-2.
I Ottawas ledning såg man Hurmes potential och man valde att låta Tom Barrasso lämna klubben som free agent för att bereda plats bakom Patrick Lalime. När denne i oktober 2000 ådrog sin en ledbandsskada fick Hurme förtroendet och han tog det. Endast en förlust på tio matcher blev facit under Lalimes frånvaro men Lalime, som hade sin bästa säsong i karriären, tog snabbt tillbaka sin plats efter skadan.
Hurme fortsatte kämpa för att försöka ta över platsen som nummer ett, men även om han oftast imponerade när han fick chansen lyckades han aldrig under sina två säsonger i klubben peta Lalime från tronen. Han hade dock två fina sviter under 2001 med sex respektive sju raka vinster och tiden i Ottawa var allt annat än misslyckad. 25 vinster och ett målsnitt på strax under 2.50 blev facit på 48 matcher i huvudstadsklubben.
Våren 2002 bjöd på spel i OS men turneringen blev ingen succé för vare sig Hurme eller Finland. Tre matcher spelade han och det blev två förluster på dessa, förlusterna kom dock mot de båda finallagen Kanada och USA och Hurme stod för en godkänd insats sett till hela turneringen.
Inför säsongen 2002-03 tradades Hurme till Florida, där han var tilltänkt som backup till jättetalangen Roberto Luongo. Sejouren i Florida blev dock en enda stor flopp, Florida var sedan ett par år tillbaka en av ligans slagpåsar och det blev förlust på förlust för Hurme. Ynka fyra vinster på 28 matcher säger en del om hur dåligt det gick för Hurme och Florida.
Florida missade såklart slutspelet, något som öppnade för spel i Finland i VM. Det började bra för Hurme med två hållna nollor mot blåbärsnationerna Slovenien och Ukraina. Men sedan väntade Sverige i kvartsfinalen och vi vet ju alla hur den matchen slutade, Hurme plockades av isen efter fyra insläppta mål och Pasi Nurminen fullföljde fiaskot genom att släppa in målen som betydde 5-5 och 5-6.
Under hösten bar det av till Atlanta och spel i Thrashers, dit han skickats från Carolina samma dag som de plockat upp honom från waivers. Hurme hade tidigare under karriären dragits med diverse ryggskador och under hösten började han våndas av svår ryggvärk, man hade svårt att identifiera vad felet var och det hela skulle bli en långdragen historia. Två svåra säsonger med rehabilitering väntade för Hurme, som under denna period också drabbades av en svår hudsjukdom vilket ytterliggare försvårade återkomsten till hockeyn.
Förra säsongen var han äntligen tillbaka på isen, men han klarade inte läkarundersökningen på Atlantas training camp på grund av dåliga knän. Således skickades han ner till AHL och Chicago Wolves. Efter en halvdan höst med spel i Wolves samt ECHL-laget Columbia Inferno tradades Hurme till Anaheim i våras och följaktligen väntade spel i Ducks farmarlag Portland Pirates.
Traden innebar ett lyft för Hurme som imponerade storligen under våren. Elva vinster på 16 matcher och en räddningsprocent på hela .924 blev facit i grundserien. I slutspelet fortsatte framgången och Portland slog ut Providence och Hartford innan man i semifinalen fick se sig slagna av de blivande Calder Cup-vinnarna Hershey Bears i sju matcher.
Inför denna säsong valde Hurme att återvända till Finland och TPS. Hittills har det gått mycket bra, på 18 matcher har en räddningsprocent på hela .933 och han har varit lagets klart bäste spelare och en av ligans absolut bästa målvakter. Inga spår finns att finna från den två år långa skadeperioden utan han har samma blixtrande reflexer och kattlika smidighet som tidigare.
I det finska landslaget är det Sinuhe Wallinheimo som har tagit hand om målvaktsspaden såhär långt, men är det någon målvakt som skall kunna leda lejonen till framgång så är det Jani Hurme, som det senaste året presterat sin bästa hockey på riktigt länge och nog gärna vill visa att han kan lyckas i landslaget efter två mindre lyckade turneringar.
-----------
Jani Hurme
Född: 07.01.1975
Klubb: TPS Turku
Position: Målvakt
Mått: 183 cm, 90 kg
Listad: 58:e valet totalt i den tredje rundan 1997 av Ottawa
