Finland räckte inte till mot Tre Kronor
"Trots förlusten finns det egentligen inte särskilt mycket negativt, det var bara det att laget inte hade energin med sig från tidigare matcherna" skriver Arto Palovaara efter semifinalen Finland-Sverige 0-3
Nej, tyvärr räckte inte krafterna för att rubba Tre Kronor som kontrollerade den här matchen ifrån början till slut.
Förvisso hade lejonen stundtals ett bra tryck sett över hela matchen, men de hade svårt att skapa de där riktigt farliga lägen för att det skulle kännas som om de gav Sverige en ordentlig match. Det ska också sägas att Jonas Enroth i det svenska målet var mycket bra idag och gjorde några vassa räddningar, men ärligt talat så behövde han inte arbeta ihjäl sig i målet.
Sveriges första mål kom ju i PP efter 10:30. Loui Eriksson får målet eftersom det tog på hans ben på ett skott av Henrik Sedin. Händelserna innan målet pekade dock på att den där riktiga glöden inte fanns där hos Jalonens mannar. Några andra tecken på det var ju att VM:s poängkung så här långt, Petri Kontiola började ta utvisningar. Och utvisningar i sådana lägen då man behöver skapa rejält tryck för att kvittera dränerar ju laget på ännu mer energi.2-0 målet, väldigt snyggt av Henrik Sedin som passar bakom målet till Loui Eriksson som stöter till den. Där någonstans dör den här semifinalen helt för Finland.
Tredje perioden blir mer eller mindre en period som liknade en träningsmatch. Okej, kan vara att överdriva en aning, men det var inte långt ifrån det man har sett från EHT. Den typen av tempo och aggressivitet. Lejonen verkade ha gett upp även om det fanns ganska bra intentioner att göra match av det här och det var rätt nära 1-2 ggr då de åtminstone luktade mål, men då var exempelvis någon svensk klubba där eller så Enroth med benskydden. Jalonen plockade ut Raanta i slutet, men det innebar endast 3-0, mål av Henrik Sedin i öppen bur.
Negativt
Trots förlusten finns det egentligen inte särskilt mycket negativt, det var bara det att laget inte hade energin med sig från tidigare matcherna. När inte ens första kedjan skapade sådana lägen som de gjort innan de kom hit, så blir det svårt. Granlund, Koskiranta och Korpikoski försökte då och då, men de har inte riktigt varit heta i den här turnerningen då de kom in.
Positivt
Ska man se något positivt i detta så är det ju att lejonen åtminstone kom till semifinal. Det är stort. Lyssnade lite på Kaj Kunnas innan matchen och han nämnde att t o m Jalonen hade sagt att det här laget är för "gärdesgårdsserien". Då förstår man hur förhoppningarna låg hos själva coachstaben innan turnerningen. Och det är mycket möjligt att spelarna också känt så, att de egentligen inte ska ha en chans. Ur det perspektivet så tror jag att de är nöjda även om de säkerligen vill spela om semifinalen och göra den lite mer minnesvärd än vad den kommer bli, för någon stor match ur alla tänkbara aspekter var det inte. Med andra ord, ingen hockeygodis för någon på läktaren förutom Henrik Sedins pass till 2-0.
Slutord för den här semifinalen, att det var tama lejon som föll mot ett alltför skickligare Tre Kronor den här gången.
Nu får vi snart se vilka som kommer bli motståndare i bronsmatchen.
/Arto Palovaara
