Finländare i NHL: Målvakterna
Inga NHL-proffs deltar i de mindre Euro Hockey Tour-turneringarna, men när det vankas VM och speciellt OS dyker de upp. Läs här hur det går för de finländska NHL-proffsen som kan bli aktuella för spel i landslaget framöver.
Ungefär 30 omgångar har spelats av NHL årgång 2006/2007. En synnerligen fin årgång av flera olika anledningar, men den har så här långt även lämnat en viss bitter eftersmak.
Jag hade höga förhoppningar inför säsongen att detta skulle bli en rolig säsong ur finländska ögon sett. Flera duktiga, framträdande och talangfulla finländska spelare fanns i ligan, där några var på väg upp, några på väg ned och några redan var etablerade. Så här långt har jag egentligen ingen anledning att vara besviken – många spelare har presterat vad som förväntats av dem och i vissa fall lite mer. Men fortfarande är det några saker som stör mig, några saker som lämnar den bittra eftersmaken som sticker på tungan. Det smakar nästan lite underprestation på gränsen till floppartat.
Några som lämnar den bittra eftersmaken är målvakter.
Kari Lehtonen har varit ojämn
Kari Lehtonen hade jag nästan extremt höga förhoppningar på inför säsongen. Jag hade målat upp en vacker föreställning i mitt huvud hur Kari själv skulle bära ett överlag rätt svagt Atlanta, med viss hjälp från spelare som Kovalchuck, Hossa och Kozlov, till slutspel. Visst började det lovande, med två nollor på de tre första matcherna och spelet stämde nästan till hundra procent. ”- Bara han inte blir skadad skulle det här sluta gott”, tänkte jag. Det blev nästan värre än en skada. Kari började spela sämre. Först cirkulerade han omkring .900 i räddningsprocent några matcher, för att sedan hamna under denna siffra. Ofta långt under. Till sist höll det inte – Atlanta var tvingade att agera. In fick Johan Hedberg hoppa och ta över målvaktssysslan och gjorde det till mitt stora förtret rätt bra. Innerst inne insåg jag dock att detta var ofrånkomligt. Atlanta måste ställa det bästa laget på banan, även om Kari är finländare och det stora hoppet inför framtiden – både för Finland och Atlanta. Kari fick göra några ströinhopp då och då, men gjorde det aldrig riktigt bra. Självförtroendet hade givetvis fått sig en rejäl törn och så mycket inom idrott handlar om självförtroende. En spelare med bra självförtroende höjer sig ofta rejält och spelar bättre än han skulle göra utan självförtroende.
Förhoppningsvis har vinden vänt igen. Kari har fått starta några matcher i rad nu och han höll bland annat nollan i en match mot Florida och fick efter matchen goda vitsord från bland annat Floridas lagkapten och tillika landsman Olli Jokinen, som på tio försök inte lyckades överlista Kari. ”Jag anser att han tillhör de bättre målvakterna i ligan, och det är skrämmande att han bara kommer att bli bättre”, säger Olli.
Hannu Toivonen största besvikelsen
Med kapitlet Kari Lehtonen avslutat ger vi oss in på årets största finländska flopp i NHL den här säsongen. Givetvis är det den unge mannen Hannu Toivonen jag pratar om. Sju matcher har det blivit för Hannu som skulle kämpa med Tim Thomas om förstaspaden. Men kampen har lyst med sin frånvaro och Hannu arbetade ett tag heltid på bänken som båsdörröppnare och han har även spenderat en del tid i AHL. Han är nu tillbaka i Boston Bruins och vi är flera som hoppas att han kan rycka upp sig och försöka återgå till det enkla spelet. Han har trots allt kapaciteten att vara bland de bättre målvakterna, men har beskyllts för att försöka göra det svårare för sig än vad som krävs för att göra ”snyggare” räddningar.
Men Hannu har kanske de svåraste problemen framför sig. Först måste han konkurrera ut Tim Thomas som har spelat riktigt bra på senare tid, men han måste även ta sig an Tuukka Rask som inte kan vara många år från spel i Nordamerika nu. Frågan är faktiskt om Boston talar sanning när de säger att de ser Hannu som förstemålvakt på längre sikt?
Toskala och Kiprusoff imponerar
En målvakt som vi sedan tidigare vet presterar är Miikka Kiprusoff som har varit Calgarys viktigaste spelare under flera säsonger nu. Miikka inledde denna säsong lite darrigt, men har sedan spelat upp sig och tillhör nu givetvis NHL:s, och då världens, bästa målvakter. Allt är som det skall vara med andra ord. Miikka som gjorde många upprörda då han inte ställde upp i en landslagsturnering och istället åkte på semester på Hawaii eller liknande är fortfarande en favorit i mina ögon och helt klart en av världens bästa målvakter. Naturligtvis var det ingen överraskning att Miikka radar upp topp-prestationer, men lite mer överraskande var det att Niklas Bäckström och Fredrik Norrena skulle göra det. Jag trodde faktiskt inte att de skulle lyckas i NHL som de har gjort. Att de hade potentialen kunde jag inte förneka, men jag följde min magkänsla och gissade att de inte skulle lyckas speciellt väl. Så här långt har jag haft rätt fel. Niklas Bäckström borde, rent logiskt, vara given etta i Minnesota. Dels spelar Niklas väldigt bra, men samtidigt spelar konkurrenten Manny Fernandez rent ut sagt uselt. I vassen ligger förvisso unge Josh Hardig (som är namnet för framtiden i Minnesota) och lurar, men jag tror inte han skulle kunna prestera tillräckligt bra än för att snuva både Niklas och Manny på förstaspaden redan den här säsongen.
Fredrik å sin sida levererade inga förtroendeingivande insatser i början, men har nu på senare tid spelat riktigt bra och fått flera chanser från tränarhåll. Dessa har han tagit och frågan är om han inte borde få spela fram till han börjar spela dåligt nu. Förhoppningsvis får han spela resten av säsongen... Den forne Linköpings-keepern är helt klart en av de största finländska överraskningarna den här säsongen.
Antero Niittymäki har så här långt gjort en klart godkänd säsong, även om han i början delade målvaktssysslan med Robert Esche, som nu är skadad. Antero skulle nog tids nog ha konkurrerat ut honom ändå, men Roberts skada underlättade en hel del. Att vakta målet i Philadelphia måste vara en av de mer otacksamma uppgifterna man kan ha i NHL idag, då hela laget och i synnerhet försvaret inte har spelat speciellt vasst. Antero har ändå gjort det helt godkänt men frågan är hur utvecklande det är för honom att spela i ett lag som inte ger honom bättre förutsättningar än han nu har. Jag tror inte skillnaden hade blivit så stor om man så slängt in Kiprusoff, Turco eller någon annan i målet. Laget Antero har framför sig är helt enkelt för dåligt.
Statistik:
Fredrik Norrena: 0.928%, 1.99 och 2 nollor.
Vesa Toskala: .925%, 2.04 och 3 nollor.
Miikka Kiprusoff: .0929%, 2.04 och 4 nollor.
Antero Niittymäki: .899%, 3.05.
Kari Lehtonen: .906%, 2.89 och 4 nollor.
Hannu Toivonen: .877%, 4.22.
Niklas Bäckström: .934%, 2.02 och 1 nolla.
Karri Rämö: .889%, 2.31.
Jussi Markkanen: .897%, 2.62.
Vilka kan bli aktuella för VM?
16 lag går till slutspel i NHL vilket kommer innebära att många av målvakterna ovan inte kommer finnas tillgängliga till VM.
I dagsläget ligger dessa lag utanför slutspel:
OTTAWA
TORONTO
PITTSBURGH
VANCOUVER
BOSTON
COLORADO
TAMPA BAY
CHICAGO
LOS ANGELES
FLORIDA
COLUMBUS
PHOENIX
PHILADELPHIA
ST LOUIS
Skulle dessa lag missa slutspel kommer det som bäst finnas fyra målvakter lediga.
Dessa är:
Antero Niittymäki, Karri Rämö, Hannu Toivonen och Fredrik Norrena.
Två stabila målvakter i Antero Niittymäki och Fredrik Norrena som båda presterat bra på senare år i landslaget. Karri Rämö är nog alldeles för ung för landslagsspel och är inte heller tillräckligt bra. Hannu Toivonen är i dagsläget alldeles för formsvag, men hittar han tillbaka till något som kan kallas för bra spel, samtidigt som Boston missar slutspel - ja, då har vi också här en mycket stabil målvakt.
I Europa har vi flera bra målvakter också som kan användas i VM. Hurme och Ahonen är kanske de största namnen, men det hade varit väldigt intressant med en liten överRaskning i målet. Gör Tuukka ett bra JVM så kanske?
Nästa artikel tar upp de finländska backarna i NHL så här långt.
Tycker du det här med NHL verkar intressant? Besök då SvenskaFans egna NHL-sektion på www.svenskafans.com/nhl
