Så nära men ändå åtta minuter ifrån
Finland stred tappert i kvartsfinalen mot USA och visade prov på bra lagmoral men dålig diciplin. Man hämtade igen ett par underlägen men när det hela skulle till att avgöras kunde man inte hålla sig borta från utvisningsbåset. Är funktionärerna där verkligen så trevliga?
Inför matchen hade jag tre förhoppningar.
• Tuukka Rask skulle spika igen.
• Man skulle hålla sig borta från utvisningsbåset.
• Förstakedjan skulle producera.
Bara en av dessa förhoppningar uppfylldes, åtminstone till en viss del.
Period 1
Finland inledde matchen med Komarov-kedjan, men givetvis var det trion Osala-Lindgren-Lehtonen som var den verkliga förstakedjan. Inledningen kändes rent allmänt lite trevande och inget lag vaskade fram någon större farlighet. Båda lagen spelade enkelt och lade ned pucken djupt i motståndarzonen för att sedan jobba hårt för att vinna den där nere och därifrån försöka skapa några farligheter. Efter ett par icingar från Laakso var han tvungen att visa att han fortfarande kunde ta onödiga utvisningar då han fällde en amerikan och fick sitta i utvisningsbåset i två minuter. Inga farligheter kunde dock skapas och Rask fick göra någon enkel räddning. Matchens första större farlighet skulle vara finsk och givetvis var det förstakedjan som var inblandad. Lehtonen kom farandes på kanten, åkte in bakom mål och levererade en halvt fri Lindgren framför mål som fick iväg ett skott som Osala så när kunde slå in returen på. Det krävdes en videogranskning för att klargöra att det inte var mål.
Målet skulle komma, men det var USA som stod för det. Rask gör först en mindre monsterräddning då han slänger sig bakåt och räddar pucken med målvaktsklubban. Pucken går dessvärre rakt ut i slottet där en målsugen Erik Johnson står och lurar och kan enkelt lägga in pucken i mål bakom en Rask som inte hade hunnit tillbaka till vettig position att bemöta skottet ifrån. USA får efter målet lite extra energi och öser på och det är ytterst nära en utökning av ledningen när Kurki överskattar sin förmåga och tappar pucken i ett känsligt skede i uppbyggnadsfasen snett framför mål men något mål blir det inte.
Mitt i perioden där USA verkar ha grepp om spelet skjuter Sandell ett skott, som jag, utan att ha sett någon repris, tycks se att den tar i ribban och ut. Nära med andra ord. Perioden avslutas ytterligare en USA-utvisning, men efter slarv och allmänt långsamt spel blir det egentligen aldrig riktigt farligt.
När den ovanligt gälla och höga periodsignalen ljöd kändes utgången av matchen riktigt oviss. Bra så där långt hade främst Lehtonen och Seppänen i Finland varit, samtidigt som Eric Johnson och Nathan Gerbe visat framfötterna lite extra i USA. Man slogs av att amerikanarna var mycket snabbare på att ta avslut än vad finländarna var och många chanser rann på grund av detta ut i sanden.
Period 2
Efter att man misslyckats med att kvittera USAs ledning i inledningen av perioden när man hade ett numerärt överläge i ungefär en minut, straffades man på värsta tänkbara vis. USA kunde nämligen utöka sin ledning. Erik Johnson fintar, nästan löjligt enkelt, bort Tommi Leinonen och avlossar ett skott som en väldigt skymd Rask räddar. Pucken far ut till vänster om Rask som inte hinner med när Pat Kane får pucken och lägger in den i en halvtom bur. USA trycker efter detta på rejält och man kan nästan tro att de spelar i numerärt överläge – vilket inte är fallet. Rask har det inte lätt när amerikanerna störtar på mål och gör allt vad de kan för att försvåra och ta bort sikten för Rask.
Finland får sedan ännu en möjlighet med en man mer på banan och länge trodde jag att det skulle rinna ut i sanden då man enbart visade obeslutsamhet och lade dåliga passa mellan varandra som gjorde att man satt med hjärtat i halsgropen flertalet gånger. Till sist tar kaptenen Komarov tag i det hela och avlossar ett skott som Frazee i USAs kasse lämnar en retur på. En retur som Joensuu kan utnyttja, genom att hitta en nästan obefintlig lucka under armen på målvakten. Målet kommer till ur en väldigt snäv vinkel och jag trodde att finländarnas irriterande förmåga att avsluta först efter några sekunders betänketid skulle beröva laget på ytterligare en farlig målchans. Nu får Finland istället luft under vingarna, men man är så när på att bita sig själv i tån med all offensivlusta då Okposo får ett friläge. Rask läser dock hela situationen på ett mycket fint sätt och Okposo lyckas inte få in pucken.
Något som Finland hade problem med genom hela matchen var att få ut pucken ur egen zon när man var under amerikansk press. Det höll på att straffa sig en tidsperiod efter det missade friläget, men istället var det nu Oskar Osala klev in i handlingen på allvar. Oskar får pucken framför mål och fintar med en tjusig dragning bort Chorney och drar sedan pucken på ett vis som tvingar målvakten att lägga sig ned längs isen vilket gör att Oskar med stor enkelhet kan lägga upp pucken i nät. Mycket vackert men också mycket viktigt.
Finland blir återigen efter detta mål tillbakatryckta och drar även på sig en utvisning som gör att det mer än en gång osar katt framför Rask i målet, som dock känns lugn och trygg och fångar alla puckar som kommer emot honom. USA fortsätter i omgångar att bita sig fast i anfallszon resten av perioden och man gör allt för att få in pucken. En stund låg det faktiskt sju-åtta spelare mer eller mindre i en stor hög mitt i Rasks målgård. Givetvis låg Rask underst och något mål blev det inte även om den till sist hamnade i nät – efter avblåsning.
Den andra perioden var en hyfsad period, men det var inte mycket till skönspel. Vi fick se några mål, vilket alltid är trevligt och Laakso och Rask spelade bra denna period. Förstakedjan syndes inte överdrivet mycket denna period, men man var ändå den giftigaste formationen Finland hade att komma med. Båda lagen hade en bra förmåga att bita sig fast i respektive anfallszon, men USA tog inte helt oväntat mer avslut än vad Finland gjorde, samtidigt som man hade större trafik framför motståndarmål.
Period 3
Finland fick inleda perioden med 27 sekunders numerärt underläge och USA visade effektivitet som utnyttjade den korta tiden de hade en man mer på banan. Det är rusningstrafik framför Rask i målet när Erik Johnson avlossar stora kanonen från blålinjen. Stortalangen Jack Skille styr påpassligt in pucken i mål bakom Rask som troligtvis inte har en aning om var pucken är innan han hör puckens duns i isen bakom honom och kan se hur amerikanarna jublar över sitt ledningsmål. Men Finland hade inga planer på att ge upp detta utan kamp, utan redan lite drygt en minut senare var det kvitterat. Osala förde in pucken på vänsterkanten och avlossade ett fint dragskott som letade sig in i Frazees vänstra kryss. Nu var det match igen!
Det bör noteras att Leo Komarov troligen är en av de mer elakare kaptenerna i den här turneringen och fick flera tillsägelser från domarhåll. Han både spelade lite småfult och det visade sig också att han hade ett välsmort munläder. Han retade upp åtskilliga amerikanare, men drog även på sig några utvisningar vilket naturligtvis drar ned betyget.
Rask får rädda ytterligare ett halvt friläge innan matchen skulle avgöras till amerikanarnas fördel. Det var åtta ödesdigra utvisningsminuter som fällde avgörandet. Finland drog på sig fyra raka utvisningar och USA kunde göra två mål i spel fem mot tre och efter detta skulle Finland aldrig orka resa sig igen. Finland försöker och Mikko Lehtonen visar stor styrka och stort mod då han bryter in framför amerikanarnas kasse, men han lyckas inte trycka in pucken. Finland får en möjlighet i spel fem mot tre, men man visar inte precis upp samma beslutsamhet och och effektivitet som amerikanarna, utan det går ganska långsamt och passarna håller undermålig kvalité.
Slutet blir inte mycket att skriva hem om, utan utvisningarna duggar tätt och ett tag sitter det fyra finländare hos den trevliga funktionären i utvisningsbåset. Innan det hela är över hinner amerikanarna med att göra ännu ett mål vilket gav oss slutresultatet 6-3 till USAs fördel.
Efter matchen utses Pat Kane respektive Oskar Osala till matchens bästa spelare och jag är inte sen att hålla med. I övrigt tyckte jag Erik Johnson i Amerika var bra, tillsammas med Mueller och Gerbe. I Finland blev jag imponerad av Timo Seppänen som visade upp ett synnerligen moget spel. Han skall vi alla komma ihåg inför framtiden. Annars var Mikko Lehtonen en av matchen bättre forwards och han har alla förutsättningar att bli en mycket bra forward i framtiden. Stor, stark och med bra fart men som också besitter fina händer och i övrigt har ett bra hockeysinne. Smällde även på en hel del denna match, men skall enligt uppgifter ha spelat lite väl ofysiskt tidigare i turneringen.
Anledningen till att Finland förlorade är rätt simpel. Man drog på sig onödiga utvisningar som kom att bli avgörande, vilket många förutspått innan matchen. Tuukka Rask stod inte för någon omänsklig insats, men kan på intet sätt lastas för förlusten, ty många av skotten var av arten ”mycket svår”.
Jag avslutar med ett citat från en icke namngiven finländsk spelare: ”Saatana!”.
