Krönika: Den gamla goda tiden är tillbaka?
VM i ishockey bjuder denna gång på godis för oss som älskar det finländska landslaget och tillhör den generationen att ”den gamla goda tiden” är lika med den senare hälften av 90-talet. I årets VM-trupp finns det en del bekanta element i form av nygamla formationer, men är allt verkligen som förr?
Det är bra länge sedan vi senast fick njuta av formationen Ville Peltonen – Saku Koivu – Jere Lehtinen som var känd som ”Knatte – Fnatte – Tjatte”-kedjan. Kombinationen av Peltonens förmåga att göra mål i precis rätt stund (allra helst mot Sverige förstås!), Koivus underbara spelsinne och fina passningar samt Lehtinens fina defensiva kvalitéer var tillsammans en underbart harmonisk kedja och motståndarnas värsta skräck. VM 1995 var den stora höjdpunkten då Ville Peltonen i finalen sänkte Sverige med sina tre mål. Efter den fantastiska turneringen har var och en av beståndsdelarna i kedjan verkat på olika ställen.
Knatte, lill-Fnatte och Tjatte
I årets VM återfinns Peltonen – Koivu – Lehtinen igen i laguppställningen. Men allt är ändå inte som förr, för denna gång är den som klär på sig Koivu-tröjan inte Saku utan hans lillebror Mikko. Våren 1995 var Mikko en tolv år gammal skolpojke och junior som drömde om att en dag få uppleva det som hans bror just då fick – att vara nationalhjälte och få leva ett liv som professionell ishockeyspelare. Mikko har under hela sin karriär gjort det klart att han inte vill bli jämförd med sin bror utan ha en egen karriär och bli värderad enligt det han själv åstadkommer. Nu har Mikkos dröm om en egen karriär gått i uppfyllelse och han är inte längre endast känd som Sakus lillebror utan som en NHL-center av hög klass. Nu får han en ärlig chans att mäta sig i ett VM där han kan lita på att få gott om istid och ansvar.
Lehtinen och Peltonen är betydligt äldre nu än de var det gyllene året 1995, men vad annat – förutom att de fått en lite längre center vars tröjnummer är aningen större en den kortare versionens – har förändrats sedan dess?
Det viktigaste som hänt Jere Lehtinen sedan VM -95 är att han lämnat TPS i FM-ligan och gått till Dallas där han blivit och fortfarande är mycket uppskattad. Han har fått Selke Trophy tre gånger, vilket tyder på att han definitivt är en av de bästa defensiva forwardsen i världen. Jere har även representerat Finland i tre OS- och två World Cup-turneringar. Detta är den första gången efter det gyllene året 1995 som vi får njuta av Lehtinens prestationer i ett VM. Jere anlände i dag till Moskva och är på tisdag med i matchen mot Ryssland.
Ville Peltonens karriär har varit betydligt annorlunda än kollegans. Han har spelat i tre olika NHL-klubbar, i Schweiz, i Frölunda i Sverige och i Jokerit, hans moderklubb HIFK:s ärkerival. Ville har även hjälpt landslaget i så många världsmästerskap att han redan känns som ett självklart element i landslaget. Det känns närmast som en självklarhet att det är Ville som får bära ett C på bröstet i årets turnering.
”Teletubbies-kedjan” – blir det nya framgångar?
En annan nygammal kedja är den så kallade Teletubbies-kedjan med Timo Pärssinen, Niko Kapanen och Jukka Hentunen. De blommade tillsammans ut i HPK och fortsatte lika suveränt i VM 2000 och även 2001 då trion på klubbnivå redan varit separerad i en säsong. De blev prisade, älskade och naturligtvis var följden av succén att NHL-klubbarna fick upp ögonen för dessa hjältar. Alla tre åkte inför säsongen 2001-02 över till den nordamerikanska kontinenten, vilket medfödde att Jukka Hentunen missade VM och favoritkedjan var splittrad.
I vår är alla tre åter med i landslaget. Träningsmatchen mot Kanada några dagar innan VM var långt ifrån lysande för trions del, men förbundskaptenen Erkka Westerlund visade att han har förtroende för dem och tog ut alla tre för att kunna låta grabbarna i den gamla, goda kedjan hitta varandra igen. I den inledande matchen mot Ukraina var kedjan andrakedja. Timo Pärssinens två mål var förtroendeingivande, men å andra sidan var motståndet svagt och säger varken något om hur laget kommer att klara sig mot bättre lag eller om våra Teletubbies fortfarande är de som kommer att föra laget mot nya framgångar.
Fungerar det gamla receptet?
Man kan alltid komma med argument som att VM -95 var ett b-VM då så få NHL-förstärkningar var med, med ett faktum kvarstår, nämligen att Lejonen då hade ett stort antal oerhört skickliga individer som verkligen brann för att spela ihop som ett lag. Av dessa storspelare är en del, Esa Keskinen och Raimo Helminen kan jag inte låta bli att nämna som exempel, inte tillgängliga längre. Landslaget saknar skickliga, smarta individer. Powerforwards finns det gott om, men klasslirare är det ont om. Då tar man till de gamla, goda killarna; samma lirare som man litade på för tolv år sedan. Teletubbies-killarna tillhör en något yngre generation, men de känns också som något förflutet, något som varit toppen men nu är ett litet frågetecken. Hur dessa två linor fungerar år 2007 lär märkas inom kort. Det är de som i mångt och mycket avgör om årets VM för Finlands del blir flipp eller flopp.
