Lejonkulan: Slutet närmar sig
2–1, 2–1 och 2–1. Det är Lejonens fantastiska segerrad mot stornationerna Norge, Slovakien och Lettland i de tre senaste matcherna i VM. Det i sig är oroande, men det som oroar mest är inställningen bland spelarna och sättet laget spelat hittills i VM.
Spelarna verkar inte alls redo då de kommer in på isen och man ger sig allt för lätt i närkamperna. Det verkar som om det för tillfället inte finns någon vilja att spela för laget utan de flesta spelarna gör ett halvhjärtat jobb på isen. Då Doug Shedden anställdes som tränare var Kalervo Kummolas främsta argument att kanadensaren tillför något nytt till landslaget och att han är en mästare på att förbereda och psyka spelarna. Efter fyra matcher i VM kan man se att Kummola inte hade en aning om vad han snackade om. Så dåligt förberedda och så svagt kämpande Lejon som vi sett i Halifax har inte funnits sedan tiden innan Finland började ta medaljer i VM- och OS-sammanhang.
Spelet i numerärt överläge blir allt sämre ju längre turneringen lider. I matchen mot Tjeckien valde tränaren Doug Shedden att matcha fem anfallare i den första powerplayformationen vilket är fullkomligt ofattbart. Att ha Saku Koivu och spela som skytt på blålinjen är tjänstefel av Shedden som annars också börjar framstå som en stor förlorare i VM.
Koivu har aldrig tidigare spelat i den rollen och att han vantrivdes på blålinjen gick att se på långt håll. Det som är mycket oroväckande är att de finländska anfallarna som spelade i powerplay inte verkade veta vad de ska göra.
Men det är inte bara spelet i numerärt överläge som haltat. Också spelet fem mot fem har varit sorgligt att se. Anfallen saknar (fortfarande) struktur och idé och den smalare rinken verkar passa Lejonen väldigt illa.
Olli Jokinen har varit den största besvikelsen i Lejontruppen under VM och inte blev det bättre att han fick spela som ytter bredvid Finlands klart bästa center Mikkko Koivu. Effekten blev att också den yngre Koivus spel sjönk flera nivåer från tidigare matcher. Jokinen surfar omkring på isen och vägrar ge ifrån sig pucken förrän det är för sent. Han får inget uträttat och agerar slappt i närkamperna och borde flyttas längre ner i kedjorna eller kanske till och med bänkas helt.
Om man ska se något positivt i det finländska spelet är det de mer anonyma spelarnas insatser. Antti Pihlström har varit fantastisk, Niko Kapanen har skött sin ruta med beröm och också Hannes Hyvönen och Mika Pyörälä har varit nyttiga. Tyvärr får de här spelarna allt för lite speltid då Shedden envisas med att låta den första och andra kedjan spela över 20 minuter var. Det leder till att de två första kedjorna inte har krafter kvar att sätta i en högre växel i slutet och de två sista kedjorna är för matchovana för att stiga fram och avgöra.
En annan positiv sak i VM är att alla stornationer med undantag av Tjeckien haft enorma problem mot på förhand sett klart svagare motstånd. Finland har som bekant snubblat på Norge och Lettland, Sverige haft det svårt mot Schweiz och Vitryssland medan Kanada med nöd och näppe klarade av Norge och Ryssland behövde straffar för att slå Vitryssland och vi ska inte glömma att USA hade stora problem mot Tyskland.
Nu återstår matcherna mot USA och Kanada för Finlands del och efter det kvartsfinaal mot något av de nordamerikanska lagen. För att Lejonens VM inte ska ta slut i kvartsfinalen krävs ett större under. Med det spel vi sett hittills blir det inte bara förlust utan rena förnedringen.
