Finland sköt sig själv i foten
Finland sköt sig själv i foten. Inte med ett hårt slagskott, eller ens med ett vapen, utan rent bildligt sett. Man hade 4-0 men kunde inte stänga matchen och fick se sig själva som förlorare när alla åar var överhoppade och feta damer hade sjungit.
Första perioden. Jämnt värre.
Det kom att bli en rätt fartfylld och fysisk första period mellan Finland och Ryssland denna tidiga eftermiddag i Globen. Perioden inleddes med ett par enkla avslut från båda håll, som Eremenko och Lassila inte hade några större bekymmer med. Första riktigt farliga målchansen kom i numerärt underläge för Finland, där Niko Kapanen serverade Pyörälä i ett hyfsat fritt läge framför mål. Skottet var hårt, men inte speciellt välriktat och Eremenko räddade.
Finland agerade strikt i defensiven och gav inte Ryssland mycket utrymme att manövrera den stora lagmaskinen i anfallszon. Skotten togs utifrån och Lassila räddar givetvis skott utifrån om han ej är skymd. Finland spelade fysiskt, precis som man skall göra, men ryssarna bjöd även till på den fronten. Finaste tacklingen var dock signerad Anttila som spikade fast ryssen i långplanket.
De mer farliga chanserna för båda lagen kom på bortre sidan av tiominuters-sträcket, och där Ryssland var närmast med ett stolpskott, men Santala var nära på att styra in den och Kapanen stötte pucken över ett för tillfället öppet mål i en smått kaotisk situation framför den ryska kassen.
Sista minuten avslutade Ryssland bra och vaskade fram flera bra chanser, bland annat stolpskottet, och Niinimaa och Lehtonen ingav ingen större trygghet då. Niinimaa framför allt känns väldigt statisk.
Finska läktarfolket hördes även bra, och busvisslade och hade sig när Finland såklart borde ha utvisningar med sig i varje närkamp där en finländare drattar på gumpen.
Andra perioden. Finland dominerar.
Andra perioden visade sig vara en rätt ensidig match rent målmässigt. Perioden inleds med en målchans som symboliserar den ryska insatsen i perioden rätt bra. Ryssland kommer tre mot en, men man fumlar med pucken, får inte fram någon pass och chansen renderar inte i något farligt. Omständigt och ineffektivt.
Ryssland drar sedan på sig en utvisning vilket ger Finland numerärt överläge för första gången i matchen, och där avlossar Niinimaa ett skott som Kapanen lite retfullt styr in mellan benen på Eremenko. Viktigt och rättvist. 2-0 kommer inte alldeles för lång tid efter, och min lilla favorit Leo Komarov får prickskjuta in trissan i närmsta krysset från stillastående position där ryska backen agerat synfältsskymmare för Eremenko av stora mått. Skottet var dock en delikatess, hårt och välplacerat.
Skulle Finland backa hem nu och förlora matchen som har skett många gånger tidigare?
Svaret skulle bli; Nej! Åtminstone inte till en början.
Niko Kapanen och Jukka Hentunen checkade förtjänstfullt och det var den förstnämnda som utnyttjade ryska utfulningar gånger två och gav sig själv ett friläge där han trots uppvaktning av en utsträckt rysk klubba säkert sprätte upp pucken i taket i Eremenkos målbur.
Finland måste nu ha varit väldigt jobbiga att möta för Ryssland. Dels hade de tre mål på kontot i jämförelse med Rysslands noll, och Finland fortsatte att mala på, tackla, åka skridskor, spela enkelt. Raduluv visade prov på klassisk rysk motgångsmentalitet visade kameran.
Finland skulle få en till chans i numerärt överläge, men det blev inget mål och Ryssland gjorde det stundtals bra i sin aggressiva forechecking. Lehtonen fick dock avslossa haubitsen ett par gånger, dock resultatlöst.
Men 4-0 skulle komma, om än på lite turligt vis. Koivisto skulle lägga in pucken framför mål till Haataja, men ryska spelaren kommer i vägen med klubban. Men istället för att ha avstyrt målchansen styr han upp en ännu större ledning till Finland, genom att på ett stiligt vis dirigera in pucken bredvid Eremenko som ligger och simmar längs isen.
Ryssland får dock, på ett lika turligt vis, lite kontakt med ett mål i slutet av perioden där pucken via en konstig sargstuds orsakar att Lassila och backen går bort sig och ryssen får öppet mål.
Det negativa med Finlands spel så här långt var att man ibland slarvade när man skulle få ut pucken ur zon. Hade man fått det, hade inte 4-1 uppstått. Känslan inför tredje akten var att matchen inte på långa vägar var avgjord, då Finland inte spelade på topp i egen zon när det kom till rensningar av puck.
Tredje perioden. Givetvis vänder matchen.
Många intressant klädda finska supportrar, bland annat en hel fångkoloni, försökte heja fram den finska laget i sista perioden. De visste ju precis som jag att om Finland leder med 3-4 mål så är inte det direkt någon garanti för matchvinst.
Inte så heller denna gång.
Leo Komarov drar på sig en onödig utvisning och Ryssland sätter 4-2 i det efterföljande numerära överläget. 4-3 kommer strax efter och Finland tar time-out och efter det höjer man spelet lite, och verkar våga lite mer. Bland annat är Laine-kedjan inne och snurrar och skapar oreda vilket leder till en rysk utvisning. Teemu Laine var för dagen inte speciellt omtyckt i det ryska lägret och sågs ofta framför mål och stångas med sura och bittra ryssar.
Sen berövas Finland från en given utvisning, och det är sällan man ser så klara utvisningar vinkas iväg avvärjande från domarhåll. Santala får sedan ett bra läge, men missar.
När sedan slutminuten var på väg att inledas var det klart som korvspad att det ryska målet skulle komma. Känslan var den. Den för matchen inte allt för lyckade målvaktsinsatsen från Lassila fortsatte att bära frukt för Ryssland, och Afanasenko kunde sätta kvitteringspucken.
Hade det varit en VM- eller OS-turnering hade nu undertecknads TV fått känna på hur det är att flyga ut genom ett fönster en rätt kall februaridag, men nu var det bara en sketen EHT-turnering och ett par syrliga kommentarer och grova svordomar fick räcka och TV:n får leva vidare.
Övertid/Straffläggning. Givetvis vinner Ryssland.
Det var inte så mycket att orda om. Övertiden var inte så värst intressant och när de kom till straffläggningen visste man på förhand att Eremenko kändes som ett säkrare kort i målet och när de finska straffarna var tama så kunde Mikhnov skjuta segern till Ryssland.
Överlag är jag inte direkt imponerad av den finska insatsen och inte ens i den andra perioden. Man gör fyra mål, men det också rätt tafatt spel från ryskt håll. Finland slarvade en del och någonting gjorde att 4-0 kändes otillräckligt. Målvaktsspelet spelade in mycket i den känslan.
Bäst i laget var kommande VM-spelaren Kapanen, som gjorde två mål, vann viktiga tekningar i offensiv zon, täckte upp bra i defensiv zon och serverade mackor till sina kedjekamrater. En av de smartaste finska spelarna i världen, helt klart. Annars var det en rätt slätstruken insats rakt över, där några spelare stack upp och skapade chanser men ingen som var lika utmärkande som Kapanen. Bakåt var jag absolut inte imponerad av Niinimaa som kändes seg, trög och kom på efterkälken rätt ofta. Teemu Lassila är ingen VM-målvakt, och man borde spela andra målvakter i EHT till och med. Snabba reflexer, visst, men inger ingen säkerhet och släpper många returer.
VM-kanditater i detta lag? Detta beror ju helt på hur många finska spelare som kommer loss från NHL. Sådana som jag ser som rätt klara är Niko Kapanen, Riku Hahl, Mikko Jokela, Teemu Laine och Mikko Lehtonen. Kapanen är given, såklart och Hahl gör alltid nytta i större turneringar. Jokela har fungerat tidigare som VM-back och Laine tycker jag är en rätt bra rollspelare. Orsakar ofta irritation hos motståndarna, men får vi lös andra retstickor från NHL så kan han givetvis lämnas hemma. Lehtonen är ett bra vapen i offensiven, precis som Niinimaa, men är bättre i egen zon och har definitivt ett bra skott som han inte är rädd att använda vilket är nyttigt.
Finland-Ryssland 4-5
(0-0, 4-1, 0-3, 0-0, 0-1)
Andra perioden:
1-0 22.42 Kapanen (Niinimaa , Hentunen)
2-0 23.49 Komarov (Hahl)
3-0 24.48 Kapanen
4-0 30.39 Koivisto
4-1 37.01 Rybin (Perezhogin)
Tredje perioden:
4-2 46.22 Nepriajev (Kvasha,Emelin)
4-3 46.46 Shastlivi (Suglobov)
4-4 58.54 Afanasenkov
Straffar:
4-5 65.00 Mihnov
