Leijonat-bloggen : Du gamla, du fria
Ryggproblem, nationalsånger, öl, kommunister och tjecker - som vanligt avhandlar vi allt förtuom hockey.
Min uppfattning är att marioteten av den svenska befolkningen ej gillar den svenska nationalsången. Detta baserar jag på helt egna observationer och faktaintag, utan någon som helst vetenskaplig bevisning. Jag måste faktiskt säga att den är rätt skön och att jag kan uppskatta att lyssna på den någon gång mellan varven. Söker man på den på youtube, får man upp en del resultat och den första träffen ger dig följande information: “Snälla fatta jag är inte Rasist jag är KOMMUNIST”. Mycket humoristiskt inslag, i all sin enkelhet, men det säger också en hel del – att behöva påpeka att man inte är rasist (men väl kommunist) när man laddar upp den svenska nationalsången på internet, är fan rätt bisarrt.
Ungefär en vecka har fortskridit sedan VM avgjordes, och jag kom att tänka på en liknelse idag. Det tjeckiska laget var inte speciellt intressant, inte speciellt tillspetsat, inte speciellt strömlinjeformat men däremot rätt profilfattigt. Precis som en Škoda, med andra ord. Gedigen, tråkig, men stabil och bjuder inte på några större överraskningae– precis som Tjeckiens spel, som byggde på stabil defensiv och kontringsspel. Givetvis bygger all vinnande ishockey på toppnivå på att ha en stabil defensiv, men vissa lag och länder är värre än andra. Dock är det ju bara att lyfta på hatten för en väl genomför turnering, där pana Růžička (vilken jävla stavning) kramade ur det mesta ur det han hade till sitt förfogande. Det unnar jag mannen som ser mer tjeckisk ut än de flesta jag škodat i detta land.
Finalen på andra sidan vattnet är igång och jag hade bollar nog att se en period av den första tillställningen och efter att ha sett sammandrag och kan jag konstatera följande:
- Jag får skämmas lite för min kritik mot Leino. Han spelar nu i en omgivning han trivs i och är absolut en av de mest talangfulla spelare vi har för tillfället. Skridskoåkningen ser ut som när jag försöker åka baklänges med ett par av försvarets fulvallade vita blixten på en nyfrusen norrländsk sjöis, men hans offensiva kapacitet går ej att blunda för och jag blev lite smygimponerad av hans kampvilja och lusten att använda kroppen i närkamperna.
- Niemi i buren, känns som den numer nedfallna Berlinmuren. Inte speciellt påträngande tät, med andra ord. Jag kan inte beskylla mig själv för att ha sett många timmar hockey denna säsong, och i synnerhet inte många Chicago-matcher, men Niemi känns inte som den finaste burväktare vi har. Jag har aldrig sett en målvakt försöka krympa så mycket när det är slutspelstrafik framför kassen, i sina försök att se pucken. Jag anser det är mer nackdelar än fördelar i det spelsättet. Han lever mycket på sin känsla, och börjar det gå dåligt tror jag det kan braka iväg lite åt fel håll för karln. Sen spelar han en fjärilsstil som inte skådats sedan Hašeks forna vighetstid och numer vet anfallarna hur man får upp pucken från isen. Håll i hatten, detta kan bli tufft för indianerna.
- Kimmo Timonen. Jag kommer gråta en skvätt när han slutar, en av de absolut bästa backarna vi någonsin haft.
VM nästa år går av stapeln i Bratislava och som det ser ut nu kommer jag fortfarande att vara i krokarna. En timme med bil till Bratislava tar det från Brno, och jag ser mig själva löpa runt iförd en SF-piké med en pint ren öl i ena näven och en diktafon i den andra. Lär bli högst intressant.
Måste ge ett par värmande ord till den tjeckiska sjukvården som räddade undertecknads liv när han drabbades av ryggproblem under hockey-VM. En disk i ryggen fulade ut sig i ryggarden efter att ha sovit alldeles för länge i en säng som tidigare tillhört en tysk blåval med ben och ville inte riktigt sitta på sin ursprungliga plats efter en session basket. Billigt som fan är det också – 30 tjeckiska slantar, i runda slängar 10-12 svenska, per besök + några småslantar för medicin. Stiligt!
Avslutar med ett citat från min gode vän här i Brno – de tjeckiska bussarna, i kombination med de tjeckiska vägarna, är som norsk black metal.
Varken mer eller mindre alltså.
.
