Älska sporten ishockey
Skribenten reflekterar om hockey som sport.
Ibland får man lov att stanna upp och reflektera över saker och ting som vi stöter på här i livet. Det kanske gör ont en del gånger, eller så kanske det kan kännas som en befrielse i form av att en insikt har landat inombords. Jag funderade i ett par timmar om jag skulle skriva denna text eller inte. Och jag kom fram till att jag ska skriva just denna text. Anledningen till det är att det var en nyhet som fick mitt ekorrhjul att sluta snurra för ett tag. Nyheten är förvisso ingen nyhet längre, eftersom den redan har kavlats i en del medier. Men det handlade om en juniorspelare som går eller gick hockeygymnasiet i Skellefteå och som ville byta klubb till Luleå. Inte för att jag vet några närmare detaljer, men enligt spelarens egen utsago som jag läste det så blev denne tvingad att byta om i domarrummet och inte fick byta med dem andra. Från klubbledningen påstod man att det var av "utrymmes skäl" som gjorde att spelaren fick byta om för sig själv.
Så min bevekelsegrund att skriva denna text ligger i mitt sätt som jag vill tänka och vara som människa och det behöver naturligtvis inte vara mer rätt än någon människas sätt, men jag känner att det är tillräckligt gott i alla fall, i det flesta sammanhangen. Jag har dock förstått med åren jag är i allra högsta grad denne "någon" bland många andra "någon", "alla" och "ingen" som bör och borde sätta ner foten och säga att nu räcker det med sådana här tilltag som förstör sporten mer än vad det gagnar. Jag vet dock inte exakt hur mycket det här kommer att påverka resten av omvärlden, och om det har jag inga större illusioner. Fast jag hoppas ändå starkt inombords att vi, alla, som är involverade i idrottens värld stannar upp, åtminstone för en stund då och då och tänker till över ens egen roll som intresserad och/eller som människa överhuvudtaget. En del i detta ligger just i att våga ta ansvar som människa och kliva in för att säga "nu räcker det" när sådana här ofog sker och börja titta inåt hos sig själva, exempelvis ställa sig frågan "vad är det jag kan göra för att göra hockeyn till en sport värd att följa i framtiden?".
Jo, i mitt första inlägg förklarade jag att jag har följt bl.a Luleå hockey och Finland sedan tidigt åttiotal. Har därmed sett och hört mycket på arenorna runtom i Skandinavien. Liksom många andra har jag varit med om otaliga övergångar, ja, till och med så kallade "förbjudna övergångar" som att spelare går från en klubb till en annan som anses vara en rivalklubb, som nu exempelvis Luleå - Skellefteå. Helsingfors IFK - Jokerit, Djurgården-AIK osv. Det händer och det kommer hända flera gånger om igen. Men frågan är hur vi reagerar på sådant? När Mikael Renberg gick till Skellefteå för många år sedan så blev det väldans rabalder över det. Visst, mycket var på grund av pengar och att han verkade känna sig blåst. Men likväl blev det en historia som det tog lång tid innan det ebbade ut. Men det är nu inte bara Mikael Renberg som gjort uppmärksammade övergångar. Ärligt talat så kunde jag inte bry mig ett jotta om han gick till Skellefteå eller om det hade varit någon annan klubb. Så kände jag efter att jag gick igenom min egen beskärda del av rannsakan: att med vilken rätt har jag som supporter att bestämma vem som ska gå vart och inte? Visst, det var väldigt tråkigt att det blev som det blev. Men det tål att upprepas att det är sådant som händer och det kommer hända om och om igen. Så någonstans i djupet av mig kände jag endast "Absolut, lycka till Mikael".
Nu till själva svaret frågan varför det räcker, helt enkelt därför att det förstör endast, både sporten i sig och människoliv. I ett vidare perspektiv när jag observerade denna nyhet undrade jag om dessa killar och ledare verkligen älskar sporten ishockey? Om ja, varför i helvete håller dem på, på det här viset, som att stänga ute någon annan spelare bara för att han ville byta klubb? Jag är tveksam till att de verkligen kommer fortsätta som hockeyspelare. Därför att de verkar inte älska sporten tillräckligt eller inte alls egentligen. Det må vara ett så kallat grovt påstående, men påståendet grundar sig därför att jag anser att alla som vill och känner att de kan bidra till hockeyns utveckling och fortlevnad på ett eller annat sätt är och ska vara varmt välkomna, oavsett vem man är eller var man än kommer ifrån eller om man vill byta klubb därför att man känner att det är just där man tror sig kunna utveckla sig själv till en bättre hockeyspelare och på så sätt bidra till sportens utveckling. I det här fallet verkade det liksom tyvärr i allt för många andra fall "förbjudet" och man skulle straffas på något sätt för det.
Jag har ingenting emot rivalitet heller, det är en extrakrydda i hockeytillvaron och det drar till sig stort intresse, men det är orimligt att det går ut över en annan människas liv och psykiska hälsa som det gör med denna spelare som det nyligen skrevs om.
Då jag coachade ett juniorlag i en annan sport, nämligen basket för många år sedan var det en spelare som ville byta därför att denne kände att det fanns inte någon "glädje" i gruppen. Vi hade ett bra samtal om detta, spelaren och jag, och han förklarade att det var så han kände. Självklart tyckte jag att det var tråkigt, fast jag sa också att han ska ha all lycka till i sin dåvarande nya klubb som var en av våra "rivaler" och att han var varmt välkommen tillbaka, om han ville komma tillbaka. Spelaren kom tillbaka och var med 1,5 år senare då vi åkte till en turnering som avslutning.
Någonstans önskar jag att det är så vi ska låta idrotten, basket, hockeyn eller vilken sport det än nu handlar om, genomsyras av; av acceptens och förståelse. Därför att jag inbillar mig/tror att det är ur dessa utgångspunkter som vi kan utveckla sporterna till att växa och utvecklas.
Skellefteå AIK eller någon annan klubb blir inte en bättre klubb eller bidrar för hockeyns bästa av att agera sådär som att låta en spelare plötsligt byta om någon annanstans för att denne ville byta förening eller frysa ut på andra sätt. Och jag hoppas att de inblandade stannar till och verkligen tar sig en funderare. Nu hackar jag inte på just Skellefteå AIK i sin helhet och tror att de är världens "svinigaste förening". Inte alls, utan jag tycker fortfarande att Skellefteå är en fin klubb med oerhört fin verksamhet. Dock är det mycket olyckligt att det blivit så här och jag hoppas det sker en positiv omvandling hos alla ledare och spelare som var inblandad i denna sorgliga historia.
Tro inte heller att jag är världens moralfarbror som kommer här med pekpinnar och säger åt vad andra ska göra och tänka. Det enda jag förmedlar är tankar och känslor kring sporten ishockey ur mitt perspektiv och av det jag har lärt mig under årens lopp och det jag tror är rätt samt vad jag hoppas på.
****
Kanske är det någon som undrar "vad har det med finsk hockey att göra"?
Saken är den att det finns ingen specifik "finsk hockey" och kommer aldrig finnas heller, utan enbart hockey....som också spelas i Finland liksom i många andra länder och ligor. Jag vill med eftertryck påpeka att vad spelar det för roll vad det är för liga eller landslag man håller på? Det är ju hockey det handlar om fast ur en annan synvinkel. Endast det. Jag kan också endast svara för min del att jag älskar all slags hockey, alltifrån de lägre divisionerna till NHL. Därför älskar jag bl.a läsa de andra bloggar och krönikor som är utomordentliga här på svenskafans och som gör att jag liksom många andra kan läsa hur det går för Karlskrona, Rögle, Asplöven eller Bajenfans hockey mfl andra hockeylag som finns här i världen.
Så jag sänder härmed ett stort tack till mina fantastiska medkrönikörer och bloggare på alla sidor som finns nu här på svenskafans inklusive hockeyzon och vill tillägga att det känns mycket hedrande att delta i ett sådant här fint sammanhang.
*****
Så jag dammar återigen de tankegångar jag förmedlat tidigare, att alla är välkomna att ta del av hockeyvärlden som innehåller en liga som heter SM-liiga oavsett vem man är eller vad man hållit för lag eller tyckt om för serie innan. Det är det jag vill förmedla, kärleken till sporten ishockey exakt som den är för stunden och för morgondagen och att vem som helst som kan och vill får i allra högsta grad deltaga på det sätt man tycker bäst om, som supporter, spelare, journalist, krönikör osv. Med andra ord, det finns plats för alla i denna fantastiska sport.
Modiferar det kanadensarna uttryckte under Vinter-OS 2010 med att säga: This is everyones game.
Till slut hoppas jag också att flertalet klubbledare slutar gnälla på andra klubbar som tar in NHL-spelare. Låt Modo, Frölunda eller vilken förening det handlar om ta in hela NHL om de verkligen vill göra det (jo, jag vet, nu gnäller jag på alla som gnäller...)
******
Härmed önskar jag er alla läsare en fortsatt god vecka och jag hoppas ni njuter av allt fint spel som det bjuds på under Channel One Cup och under ET-slutspelet. Och så har ju vi ju ett väldigt intressant JVM att se framemot, där jag fortfarande anser att Ryssland, Sverige och Kanada är storfavoriter, inte nödvändigtvis i den ordningen. Dock har hoppet stigit en smula över att Finland kanske kan överraska med andledning av de mycket lovande juniorerna Teuvo Teräväinen, Ville Pokka, Alexander Barkov och Joel Armia som finns med i truppen och som lirat riktigt bra i SM-liiga. Får dessa spelare till det och gör sitt livs turnering så kanske det kan räcka så gott som till en medalj. Fråga inte mig vilken valör. Säger bara: medalj.
