Analys kring förbundskaptensskiftet
”Jag hoppades på att ett nytt namn skulle dyka upp än att de skulle ta in ett redan beprövat kort”, skriver Arto Palovaara.
I samband med Karjala tournament förkunnades nyheten att Jukka Jalonen kommer att sluta efter denna säsong som förbundskapten. Efterträdaren till Jalonen blir ett nygammalt namn; Erkka Westerlund, som ju var förbundskapten innan den nuvarande tog över. Jag skrev kort om detta tidigare. Klicka på länk.
Varför det blev klart i detta tidiga skede med en ny förbundskapten tror jag beror på att det finska ishockeyförbundet inte ville ha något långdraget tjafs kring ämnet utan började omedelbart rekognosera över vilka coacher som var lediga och/eller sugna på uppdraget, då det blev klart att Jalonen slutar efter denna säsong. Vad ska man säga om Erkka? Jodå, hans hockeykunskaper är vida och han är en s.k. erfaren räv i sammanhangen. Ingenting att säga om det. Det positiva med Erkka är ju att han fört Finland till bl.a. OS-silver i Torino 2006 och VM-silver 2007. Det är inte alls något dåligt facit som kapten. Dock hoppades jag på att ett nytt namn skulle dyka upp än att de skulle ta in ett redan beprövat kort. Fast nu får man lov att lita på att det finska förbundet gjorde ett klokt val. Westerlund sa själv i en intervju för en finsk tidning att han inte har tvekat en sekund på att tacka ja till uppdraget då han blev tillfrågad för en tid sedan. Kanske kan man misstänka att han vill ta revansch på sig själv med tanke på att det ”bara” blev silver i två stora mästerskap i rad då han basade senast? Eller så är det kanske så att han brinner för detta och tycker verkligen att det är ett roligt uppdrag? Det kan man bara spekulera i. Vilket fall som helst önskar jag honom all lycka till med sitt kommande uppdrag.
I mitt förra inlägg om bytet Jalonen-Westerlund (se länken ovan) nämnde jag att assisterande coach blir Lauri Marjamäki. En mycket ”ung” (35 år om jag räknat rätt) och lovande coachmaterial. Ska man nu gissa så tror jag att förbundet tänker sig att Marjamäki ska ta över efter Westerlund, som blev erbjuden tvåårskontrakt av förbundsordförande Kalervo Kummola, men valde själv bara ett år. Kontraktet sträcker sig då över 0S 2014 som går i ryska Sotji. Det ska bli intressant att se var Marjamäkis coachkarriär tar vägen. Hursomhelst så känns det spännande och roligt att de vågar satsa på honom. Till att börja med räknar jag med att Marjamäki bistår med en hel del nya idéer kring själva spelet som Westerlund bör ta till sig.
En som har varit med ett bra tag nu som en slags allt-i-allo i ledarstaben är den ständigt gladlynte gamla backhjälten Timo Jutila. Han har bestämt sig för att fortsätta vidare. Och det är ett mycket roligt besked, tycker jag. Dels för att han sprider och upprätthåller glädjen i omklädningsrummet oavsett hur det har gått, dels för att hans visdomar som försvarsspelare inte går av för hackor och är alltid värda att ta till sig. Jarri Kurri har också meddelat att han fortsätter vidare med sitt uppdrag som general manager. Kurri får gärna vara med ett tag till, eftersom det är ett väldigt starkt namn som lockar till sig de spelare som Finland behöver. Nu tror jag i och för sig inte att Kurri är någon större despot, men någonting säger mig att det är få som inte gärna säger nej till honom.
Det tredje och därtill mycket oväntade nytillskottet i ledarstaben, förutom Westerlund och Marjamäki, är Hannu Virta. Som spelare var Virta med och vann bl.a. VM-guld 1995. Förövrigt har han i sitt CV 245 matcher för NHL-laget Buffalo Sabres, 1982-86. Som coach har han haft två sejourer i TPS Åbo 1998–2003, 2005–2009, därefter blev det Eespo Blues mellan 2003-2005. Ett år i Lugano, Schweiz 2009 efter sin andra sväng i TPS. Redan under åren 2008-2010 har han fått kliva in i ledarrollen för ett landslag, då som manager över Finlands U-18. Sedan 2010 har han tillhört Jokerits organisation.
I Virtas fall tror jag att han med sin spelar och coacherfarenhet kommer att bidra med oerhört många kloka insikter och förmedla dessa på ett sätt som gör att alla spelare kommer att förstå och ta till sig. Framförallt lär han påminna var och en vad det innebär att dra på sig tröjan med det finska lejonet på när det drar ihop sig. Sådant är också hyperviktigt i dessa sammanhang.
Sett till mängden meriter, kunskaper och pondus som var och en besitter är det en väldigt stark kvintett som kommer ställa sig bakom spelarna säsongen 2013-2014. Till deras stora fördel är att de har gott om tid på sig att lägga grunden på det viset som dem säkerligen hoppas på ska bära landslaget till vidare framgångar.
