Vilket drag! Vilken revansch! Vilken match!
Första klassikerderbyt på ett och ett halvt år, och med fem raka hammarbysegrar på de fem senaste. Och 0-3 efter två och en halv minut.... Men vilken vändning!
Förvisso minns många huddingesupportrar ett antal matcher mot Hammarby förr om åren som tidigt stått 3-0 eller 3-1 till Hammarby, men som ändå slutat i både poäng och flera gånger t o m seger för Huddinge. De 9-5 på Hovet hösten 1993, t ex, då Hammarby gjorde matchens tre första mål på runt en minut i slutet av första, men som till sist ändå inbringade de två poäng Huddinge då behövde för att säkra spel i Allsvenskan.
En annan liknande match var första bortasegern på många år, 5-11 på Hovet hösten 1991, som relativt tidigt stod 3-1 till Hammarby, men 3-4 när första var över och 3-9 efter andra. Eller 5-5-matchen på Hovet hösten 1989, då det stod 3-0 efter några minuter och en känd huddingeprofil slog vad med sin bänkgranne om att Huddinge skulle kvittera under första perioden - om en kopp kaffe han sedan också kunde kvittera ut...
Nu kan vi lägga ytterligare en sådan match till handlingarna. Matchen då Hammarby petade in första målet efter 24 sekunder, andra efter 1.15 och tredje efter 2.34. Men som Huddinge till sist vann efter en makalös vändning från 2-4 till 5-4 på en minut, med ca fem minuter kvar av matchen.
Matchen hade flera ansikten. De första 2.34 präglades av kaos och virrvarr från Huddinges sida, men i det läget togs också en rekordtidig timeout och vändningen kunde börja. Perioden ändå totalt sett till Hammarby. Skotten exempelvis 14-6 till gästerna.
I andra kom Huddinge ut med järnvilja och vände på steken totalt, 14-3 i skott. Men bara två gånger tvingades Carl-Johan Klint kapitulera i hammarbykassen.
Och Hammarby tog perioden på helt rätt sätt och kom till spel i tredje inriktade på att hålla undan. Och när Michael Badelt gjorde 4-2 efter 10.37 tydde inte mycket på några hemmapoäng denna dag.
Men Huddinges lyckominut kom sedan först Tim Eriksson och sedan Jonas Göthberg dragit på sig utvisningar för high-sticking med 52 sekunders mellanrum. Eriksson kunde släppas in på banan sedan Lasse Thunell klippt in 3-4 assisterad av herrar Fälth och Rönnelöw i spel fem mot tre, tid 13.43. Och i det fortsatta fem mot fyra-spelet kom också kvitteringen, bara 17 sekunder senare, efter jämnt 14 minuter.
Tjugosex sekunder efter kvitteringen blev det en dubbelutvisning, och efter nästa nedsläpp ryckte sig Elias Fälth loss nästan direkt på tekning och kom i ett två mot en-läge tillsammans med Thunell, som kunde raka pucken i mål, precis en minut efter 3-4-reduceringen.
Avslutningen blev oerhört dramatisk, då Emil Arvila drog på sig en utvisning för slashing med 1.55 kvar av ordinarie tid. Med 50 sekunder kvar att spela plockade Hammarby ut Klint ur målet, men Janne Axtilius gjorde ett kanonjobb och hade hjälp av både stolpe och ribba.
En riktig kanonmatch, väl i klass med den ytterligare klassiker man lätt drar sig till minnes - matchen som stod 0-2 när uret tickade in på sista minuten, men då Kyle McDonough hittade rätt efter 19.38 och åter efter 19.59...
Den gången kände sig undertecknad krasslig och hade stannat hemma, men blev sur när jag hörde ställningen 0-2 på Radio Stockholm och masade mig ner till hallen lagom för att se de sista fem minuterna och den makalösa upplösningen. I kväll var tyvärr avståndet lite längre än från Huddinge Centrum ned till Björkängshallen - drygt 30 mil ungefär.... Synd, för det här är en match man lär minnas att man missade. Jag vågar inte tänka på hurdant minne den blir för de som höll på Huddinge och faktiskt var där!