Seger trots dålig match
I premiären mot Arboga var det en stark andraperiod som avgjorde, och senast uppe i Tierp var det första perioden som avgjorde. Söndagens match mot Almtuna räddades i stället av att man var bäst i tredje perioden.
Eller ska man vara elak och säga att tredje perioden var minst dålig? Mja. Tredje perioden började det faktiskt se ganska okej ut. Annat var det i de två första perioderna. Då spelade Almtuna smart och fyndigt nog att utnyttja det man skapade så att deras 1-0-ledning redan efter sex minuters spel i första (och då i spel fem mot tre) snarast var i underkant. Men Janne Axtilius gjorde en bra match i mål och räddade hemmalaget från större siffror i baken.
Huddinge spelade mest som yra höns, med felpass och dåliga uppåkningar. I de allra sämsta stunderna undrade man nästan om grabbarna ansträngde sig medvetet att spela riktigt, riktigt dåligt. Fast det är det klart att ingen gjorde. De två första perioderna hade helt enkelt Huddinge ingen bra dag, men som väl var släppte det i sista.
Det dröjde bara 1.20 av sista perioden. Sedan hade Per Svensson kvitterat Almtunas långvariga ledning. Sedan dröjde det bara halvannan minut till, så gav Johan Älgekrans hemmalaget ledningen för första gången i matchen. Huddinge fortsatte dominera en stund till och ryckte åt sig stor ledning i skottstatistiken, men Almtuna spottade upp sig och började närma sig en kvittering igen. Janne höll dock tätt, och med 2.50 kvar av matchen valde AIS att ta ut keepern och satsa än hårdare på en kvittering. Och det gick som sådant kan göra.
Den hängivna Almtuna-klacken fick inte vinna mer än på läktaren den här gången heller. Man börjar nästan unna dem att få se en seger över Huddinge i Björkängshallen. Tänk om ett lag som Huddinge kunde få ha en sådan klack - i Björkängshallen... De perioder Huddinge har haft klack har det ju mest varit på bortamatcher de flesta har kunnat ta i lite. Hemma är det ju så pinsamt om grannen skulle råka se att man är töntig nog att vilja ge laget lite stöd...
