Stora städers betydelse i hockeyn
Percy Nilsson och Staffan Svenby skapade ett elitserielag ur ingenting, och malmöpubliken rusade till. På senare år har även stora Linköping kunnat skapa förutsättningar för den elitseriehockey man aldrig fick se i grannstaden Norrköping. Nyköping och Halmstad är andra exempel på någorlunda stora städer som från habila lag i seriemyllan har skapat stora publiklag som slåss i näst högsta serien.
Nyköping är det lag man känner bäst som Huddingesupporter. Ett lag vi alltid brukade slå, som brukade hamna någonstans i mitten av division 1-serien på våren, medan vårt förortslag utan några horder av publik krigade om topplaceringar i dåvarande Allsvenskan.
Efter ett par år med vissa problem med ekonomin fick man ordning på finanserna, fick ihop ett rejält bra lag, publiken slöt snabbt upp och man gjorde kanonsuccé och tog sig ända fram till kvalserien.
I princip är detta ett utslag av samma tendens som detta att städer som Malmö och Linköping plötsligt på bara något år kunde skapa elitserielag ur mer eller mindre ingenting.
Alla tillräckligt stora städer utan något större idrotts- eller underhållningsutbud över huvud taget verkar snabbt kunna skapa ett publikunderlag för en helt ny satsning på ett lokalt hockeylag.
I princip är det en mycket osportslig och orättvis tendens att välskötta klubbar på fel geografisk plats ska vara dömda till en undanskymd tillvaro, och aldrig kunna nå samma framgångar som de största städernas klubbar.
Vi i Huddinge sitter i skuggan av den förbaskade stora staden Stockholm som med den nya tidens hockeyfilosofi ser ut att förstöra alla chanser för små oansenliga klubbar i dess närhet. Huddingebornas evinnerliga opportunism att plocka russinen ur kakan och traska ned till de "stormatcher" som passar, medan man i övrigt ofta och gärna kuskar in och stöder AIK och/eller Djurgården med sina biljettpengar, har onekligen gjort sitt till. Hade befolkningen i Huddinge varit intresserade av ett eget elitserielag och själva visat det, hade de haft ett vid det här laget. Och Finland har ju faktiskt sitt Blues...
En klubb som Almtuna borde däremot kunna ha förutsättningar på sikt. Det känns malplacerat att gamla Länna Hockey är den klubb som nu - under namnet Uppsala Hockey - satsar aggressivast och kaxigast på att klättra uppåt. Nog är det Almtuna som förtjänar att stå i rampljuset när (om?) rikets fjärde största stad får ett storlag. Men som publikintresse har sett ut att skapas ur intet i de andra städer det har gällt så bryr sig nog inte den genomsnittlige uppsalabon direkt mycket om hans stad får ett elitserielag som heter Almtuna eller Uppsala Mighty Warriors.
Också en aspekt. I Stockholm är problemet just att "alla" är antingen AIK:are, djurgårdare eller hammarbyare i grund och botten, men att det i hockey dessutom är suspekt även att hålla på Hammarby. I exempelvis Örebro kunde "alla" tidigare ÖIK-supportrar hoppa på tåget när en tidigare liten kvartersklubb i lingonserien efter "storebrors" konkurs fick möjlighet att klättra uppåt. Hur många AIK:are skulle börja hålla på Djurgården i Elitserien om AIK lade ned sin ishockey?
Fotbollen har länge haft sina Häcken och Frölunda ständigt och jämt i allsvenskan och kan ännu i våra dagar få upp ett eller annat Ljungskile eller Mjällby i högsta serien.
I hockeyn har däremot utvecklingen tillåtits gå dithän, att vi aldrig lär se Vilda Väsby göra comeback i Elitserien, eller se Huddinge nå dit.
Kan man åtminstone tro på... Troja? Rögle? Var detta vad de vanliga fansen ville? Det är väl vi som är publiken?