Stök och bök - grishockeyn lönade sig bäst
Allra första perioden mellan de här lagen i år slutade 7-1 till Huddinge. Det var synd, för sedan dess är Huddinge för övermodiga och slarvar bort sina spelövertag.
Tierp hade aningen bättre fart på grillorna i matchupptakten, men det var enda delen av matchen som man rent spelmässigt hade särskilt mycket att sätta emot. Huddinge tog över mer och mer och fick också utdelning när ett ganska enkelt skott från blå av Emil Arvila smet förbi en i övrigt glänsande Kristoffer Nyberg i Tierpsmålet. Skotten i första var 13-11 men 1-0 till Huddinge kändes redan i detta läge futtigt. Men värre skulle det bli...
Andra börjar och Huddinge tar över scenen mer och mer. Tendensen är snabbt tydlig - Tierp hänger inte alls med i Huddinges tempo och stressas till fullt riktiga utvisningar. I början av perioden dömer domaren Peter Eriksson enligt regelboken och redan efter 1.34 visas Tomas Berlin av banan för holding the stick, och just den förseelsen är väl den vanligaste Eriksson längre fram i perioden av någon besynnerlig anledning ska komma att konsekvent blunda för. I numerärt överläge visar Huddinge att man som bekant har ett ganska bra power play i år, och det tar bara 23 sekunder så är Huddinges ledning 2-0.
Symptomatiskt nog är det redan 31 sekunder senare Tierp spräcker nollan, på en målchans som i princip inte existerar. Men Jiro gör en besynnerlig felbedömning och är plötsligt alldeles för långt ute, och på ett sätt som trots allt ser ganska komiskt ut kan Jonas Floberg skicka en snöplig och sett till matchbilden extremt oförtjänt reduceringspuck i mål. Det är Tierps första skott i perioden och många fler skulle det inte bli.
Huddinge lägger in en högre växel och spelar ut gästerna fullständigt. Två personer räddar Tierp. Deras egen målvakt Kristoffer Nyberg och domaren Peter Eriksson som i detta läge alldeles lägger regelboken åt sidan, och utan åtgärd tillåter Tierp att leva ut sina frustrationer och aggressioner och spela småfult eller direkt fult under resten av perioden. Som de spelade borde de inte fått ha fem man på plan i princip något mer under denna period.
Men Peter Eriksson verkar ärligt talat ha bestämt sig för hur matchen ska få tillåtas sluta, och dömer därefter. Mot slutet av perioden hittar han minsann pipan när han tycker sig hitta en eller annan i och för sig säkert riktig huddingeutvisning. I spel fem mot fyra är det laget som sedan länge haft minst av spelet och spelat fulast som tillåts kvittera till 2-2.
Hade samma regelbok gällt de närmast föregående tio minuterna, effektiv tid, hade Huddinge rimligen fått spela en hel del både fem mot fyra och fem mot tre, och med största säkerhet för länge sedan punkterat matchen. Men det är Peter Eriksson som håller Tierp kvar i matchen, på ett minst sagt upprörande sätt. Skotten i perioden vinner Huddinge med 13-6.
Matchen avgörs sedan definitivt på ett helt annat sätt. När Huddinge tagit andra periodens frustrerande utfall på rätt sätt, och tidigt i tredje perioden återtagit ledningen med ett 3-2-mål av Hägerbäck insmyger sig möjligen ett visst övermod att 'nu tar vi förstås det här ändå - tack gode gud för det'. Och bara 55 sekunder senare har Tierp skapat sitt enda reella anfall i matchen, ett två mot en-läge som innebär ny kvittering.
I detta läge tror man knappt det är sant, och även om vi huddingesupportrar är ovanligt på det klara med att begreppet 'rättvisa' inte har något med idrott att göra, så inbillar man sig ju knappast att Tierp ska kunna få ännu mer till skänks i denna match. Men jodå, Johan Älgekrans ställer inom någon minut till med en så hårresande indianare att tappra män kan börja gråta, och skänker pucken till Olof Mårs som hur enkelt som helst kan peta in 3-4.
I detta läge har Tierp äntligen nått dit de ville, tar time out och spelar resten av matchen så taktiskt för att bevaka sin ledning att man som gammal huddingesupporter helst vill kräkas. Vi tvingades ju utstå något liknande spektakel från det lag som uppträdde i vår röda dräkt under flera år, för inte alltför länge sedan.
Slutomdömet blir ungefär: Parodi på idrott!!!
Usch och tvi och fy faen...