God underhållning trots dålig hockey
Liksom fredagens match mot Övik blev det en ganska dålig hockeymatch. Men underhållningen var av högsta klass!
I långa loppet var det hemmafansen som fick mest behållning av skådespelet i form av tredje raka trepoängaren, och Huddinge har fantastiskt nog häng på en plats i Superallsvenskan!
Om man verkligen skulle klara av det målet återstår sannerligen att se, det vore en skräll som hette duga. Men chansen finns där, och spelarna talar helt uppriktigt om att göra allt man kan för att ta den.
Huddinge startade bäst och skapade en del tryck mot Ola Nilsson i vallentunakassen utan att sätta pricken över i. Det blev i stället lite snöpligt Fredrik Söderström som lirkade in pucken bakom Janne Axtilius och gav VBK ledningen efter tre och en halv minut.
Huddinge fick lov att skärpa till sig och gjorde det också. Det tog några minuter, men i numerärt överläge kunde Johan Älgekrans kvittera. Ordningen kändes återställd, nu skulle man bara få igång målskyttet lite till så att man tog ledningen och sedan drygade ut den till en nivå som kändes rimlig sett till lagens skillnad i spelstandard.
Men såpass kom Huddinge inte igång. Visserligen serverade oss Martin Strandfeldt en riktig delikatess när han gav oss det förväntade ledningsmålet. Sittande ned (!) sköt han 2-1 precis bredvid en lite handlingsförlamad Ola Nilsson.
Men bara dryga minuten senare tappade Huddingeförsvaret markeringarna totalt och ett riktigt snyggt vallentunaanfall resulterade i mål. 2-2.
Några minuter senare är förstafemman med Älgekrans, Falk och Sjödell Wiklander i farten igen och så leder Huddinge ännu en gång. Men Vallentuna får strax chansen i numerärt överläge och kvitterar återigen. Matchen ser i detta läge väldigt konstig ut, den känns inte jämn, Huddinge ser betydligt starkare och piggare ut och det känns helt fel att de inte kan rycka ifrån målmässigt.
Men vi som följde kvalet till NHA i våras vet att det här är något av ett adelsmärke hos Vallentuna. Laget är enormt skickligt på att spela optimalt på sina resurser, krympa ytor och hugga så fort man har en målchans, och det var mycket detta smarta spelsystem som tog upp laget i NHA. Särskilt tre av lagets matcher i kvalserien var synnerligen omtalade för hur mer eller mindre utspelade Vallentuna var, men ändå tog tre poäng. En av de matcherna avgjorde ensam kvalseriens utfall, när laget slog Botkyrka med 4-3 i Ishuset i Tumba. Hade Botkyrka i stället vunnit den matchen hade dagens match varit ett ännu mer grannbetonat derby...
De två andra matcherna var båda Vallentunas möten med Almtuna. Och hade dessutom Almtuna i stället vunnit dem hade målskillnaden avgjort vilket lag av Örnsköldsvik och Almtuna som hade följt med Botkyrka upp (!).
Men nu krigade alltså Vallentuna till sig alla de nio poängen på de tre matcherna, och mycket kan förstås sägas om det. Men i grund och botten måste man väl mer än något annat imponeras av lagets styrka i det här avseendet. Många lag har försökt nå framgång mot spelskickligare lag genom att inrikta sig på de kontringar man har lyckats vaska fram under 60 minuter. Men det är sällan en sådan taktik räcker ända fram till ett avancemang till en högre division.
Vi som har följt Huddinge några år har förstås sett vårt lag åka ut ur kvalet till elitserien mot svagare och mindre spelskickliga lag som vann på den typen av taktiskt feglir, inte minst de sorgliga två åren i rad mot Troja 93/94 och Tingsryd 94/95. Dessutom såg vi vårt eget lag åka ur NHA 99/00 när det var Huddinge under Lasse Falks ledning som försökte spela gnethockey.
Och DÅ trumpetade minsann alla skadeglatt ut hur skönt det var att laget som spelade så tråkig hockey inte nådde några framgångar med det. Inte minst SSK-fansen som minsann tjänade på skithockeyn i bägge ändar, genom att det var deras tråk-SSK med Lasse Falk som slog Huddinge i bägge mötena 93/94, medan det glatt spelande SSK 99/00 slog samma Lasse Falks tråk-Huddinge tre av fyra gånger.
Men första perioden den här söndagen slutade 3-3, med rejäl mersmak för Huddinge, som vann skotten med 20-8.
Andra perioden är inte två minuter gammal när matchens första målskytt Fredrik Söderström tar sig in i Huddinges zon och ur dålig vinkel skjuter in 3-4 bakom Janne. Vallentuna är på väg att lyckas igen, och i detta skede får man matchen precis dit man vill.
Huddinge tappar tålamodet och gnistan och faller sakta men säkert ihop. Slutar spela som ett lag, passningar når sällan rätt adressat, och när de gör det kan mottagaren frapperande ofta inte ta emot passningen utan tappar pucken. Vallentuna fortsätter spela smart och dessutom enligt åtminstone min mening ganska så fult också. Jag minns speciellt ett läge när en vallentunaspelare hade lagt ett skott mot Janne Axtilius, som nöp pucken i plocken och det blev avblåst, och i nästa moment klappar vallentunaspelaren till Janne.
Även många tacklingsmoment mot spelare som för tillfället hade pucken, men just passade den vidare och blev icke puckförande, där tacklingarna fullföljdes. Hårt.
Men i ärlighetens namn ska också erkännas att Huddinge ledsnade på detta och tog för sig mer och mer själva också. Och sånär hade förlorat minst två poäng på det när man väl själva började spela lite mer vårdslöst.
Åt andra perioden var hur som helst inte mycket att göra. Huddinge kom också nu till skott betydligt mer än gästerna, men sköt också som regel i helt fel lägen, så att det var lättstoppade puckar för Ola Nilsson att ta hand om. Perioden slutar 0-1 i mål och 15-8 i skott.
Tredje perioden ser inte ut att bli mycket mer lyckosam den, men ett numerärt överläge förvaltar man i alla fall till att kvittera i början av perioden och när matchtiden lider mot sitt slut är det åtminstone inte alla tre poängen Vallentuna ser ut att få med sig. Men att klara oavgjort med chans på en bonuspoäng vid en eventuell straffseger hade naturligtvis varit en stor framgång för Vallentuna bara det.
Och med 2.05 kvar av tredje perioden ger Johan Sjödell Wiklander Vallentuna ett jätteläge att bärga alla tre poängen ändå. En riktigt ful slashing kunde gjort storebror Sjödell Wiklander till stor syndabock i A-lagets match samma dag som lillebror Joakim gjort hat trick i A-juniorernas seger borta mot Björklöven/Teg.
Och Vallentuna tog absolut chansen. Man fick till en bra power play-uppställning och sköt väl tre av sina sju skott denna period i detta skede. Men när matchen tickar in på tredje periodens sista 20 sekunder händer något mycket oväntat. Huddinge lyckas inte bara få undan pucken, utan får dessutom till en rejäl kontring av Jonas Rådlund och Christian Tessert. Rådlund lägger över pucken till Tessert vid blålinjen, Tessert lyckas dra Nilsson och kan med åtta sekunder av matchen lägga in segerpucken 5-4 i tom bur.
Det här blir spännande. En plats i Superallsvenskan har man ju knappast gått och trott att vi skulle vara ens nära, men just nu är vi i alla fall just det - nära. Vi suger på den karamellen så länge den varar!