Sista nollan sprack
Huddinge har tagit tre poäng, noll poäng, och i seriens två första omgångar också två tvåpoängare, dvs kammat hem bonuspoängen efter oavgjort vid full tid. Nu fick vi till sist känna på att bara få en poäng för oavgjort vid full tid också.
Desto snöpligare då att det inte ens kändes rättvist att gästerna från Boden hade fått med sig EN poäng när slutsignalen för tredje perioden gick och siffrorna 2-2 lös mot en från resultattavlan som ett stort hån.
Ja, idag kändes det så som en del tror att Anders Pemer ALLTID upplever ALLA förluster för Huddinge. Men det var i ärlighetens namn länge sedan sist. Första gången den här säsongen, bara en sådan sak!
Och alltför mycket ska jag inte säga om det, eftersom Huddinge har vunnit en och annan poäng i år som kanske varken var så väntad eller rättvis. Men sett till hela de första tre perioderna kändes det verkligen inte rättvist att matchen inte var avgjord. Huddinge dominerade första och tredje perioden så klart, att ett gästande lag bara inte ska få med sig poäng (och dessutom ha turen att sno två) på att man gör en hyfsad andraperiod.
Men Huddinge får å andra sidan också ta på sig att man inte drog ifrån mer i första, eller både kvitterade, vände och drog ifrån rejält i sista. Eller var det Marcus Ottosson i bodenkassen som ska krediteras för det? 39 räddningar gjorde han hur som helst på 41 skott, så visst hade han stor del i Bodens triumf.
Och även om jag muttrade och även skrek en del obetänksamt omkring mig om domarens insats direkt efter Daniel Karlssons sista straffmiss, så kan i alla fall inte förlusten skyllas på domaren, den saken är klar.
Sanningen är väl helt enkelt att Boden är ett betydligt bättre lag än tabellen visar, och att man fick ut mer av sin normala standard idag.
Matchen började lite trevande, men Huddinge hade aningen mer av spelet och kom definitivt mest till skott. Perioden borde nog ha sett något mål mer, men det blev i alla fall ett - Martin Pilö som sköt 1-0 i power play efter 10,26.
I andra tog Boden bättre för sig, och matchen stod i praktiken och vägde. Hade nästa mål blivit 2-0 till Huddinge tror jag matchen kunde ha varit mer eller mindre punkterad, men det blev nu i stället Johan Tellström som plötsligt fick ett jätteläge att omarkerad glida in framför Janne Axtilius och peta in kvitteringen. 1-1 kändes snöpligt, men kom väl inte som någon totalt oväntad blixt från klar himmel ändå. Huddinge hade spelat småslarvigt en stund och bjudit in Boden mer och mer i matchen.
Och 3:20 senare kunde samme Tellström passa fram Pär Rova i numerärt överläge. Boden hade vänt, och det kändes surt. Huddinge hade haft allt i egna händer att se till att leda med mer än ett mål, men hade nu tappat matchen. Perioden var jämn med någon övervikt för Boden, som vann skotten med 11-10.
Huddinge käkade taggtråd och snackade ut rejält i andra paus och kom ut och körde över Boden i tredje perioden. Men in i mål skulle inte puckuslingen. Efter tio skott vardera i de båda första perioderna hade Huddinge skjutit lika många efter 6:05 i den tredje, och med bara aningen mer skärpa och pricksäkerhet borde väl kvitteringen redan ha fallit i detta skede.
Men det drog ut på tiden, och när väl 2-2 kom var det i ett numerärt överläge efter 11.37. Typiskt nog för matchen måste man erkänna att Huddinge hade en sabla tur en dryg halvminut senare, när en bodenspelare smet upp på högerkanten och sköt pucken stenhårt i stolpen!
Men Huddinge fortsatte dominera den tredje perioden och borde absolut ha fått in en puck till och säkrat tre poäng idag. Men som vi vet är idrotten inte alltid helt rättvis (och det här är ju min bild, i BIK-ögon var det förstås hur rättvist som helst), utan 2-2 stod sig tiden ut. Skottstatistik i sista perioden 17-6, och totalt så långt 37-22.
Förlängningsminuterna bjöd på ovanligt mycket mållägen och skott på mål, där siffrorna ramlade upp i hela 4-3 i skott till hemmalaget. Men ingen riktigt given chans, och några mål blev det inte, utan straffar skulle avgöra.
Bert-Olav Karlsson inledde för gästerna, och sköt kvällens enda riktigt bra straff. Säkert i mål. Janne helt chanslös. Fem straffar i rad följde sedan i princip samma mönster, alla straffskyttar kom för nära motståndarkeepern och lade pucken rakt på honom. I tur och ordning Johan Älgekrans, Johan Tellström, Tommy Leinonen, Erik Wikström och Daniel Karlsson.
Till matchens lirare utsågs Andreas Falk i Huddinge och målvakten Marcus Ottosson i Boden. Och vad ska man säga? Skjuter man 41 skott men bara två i mål gör man det väl dåligt, förstås. Eller är det målvakten som räddar 39 av dem som är bra?
En kombination av båda får man nog säga ändå. Superallsvenskan trodde vi väl kanske aldrig riktigt på ändå, men det gjorde man verkligen i Boden. Och sanningen är nog som sagt att Boden är bättre än tabellen visar, och att just Huddinge är ett av de lag som har lite för bra placering just nu på bodensarnas bekostnad.
Och det var nog nyttigt med ett litet "kalldusch"-resultat av det här slaget. Men det är klart, det kändes inte superrättvist att Sundsvall tvunget skulle vinna i onsdags. Vi kunde ha haft rejält bra häng på SA idag, men har tappat mark på två matcher som gett en poäng i stället för sex stycken, på ett sätt som har känts tveksamt.
Men det är väl rätt huddingemässigt att det ska gå till så. Det gamla 90-talet börjar kännas igen...
Men men. Vi kommer igen. Helst redan på onsdag, då Nyköping kommer på besök. Men de är ju också ett lag som blivit specialister på senare år att slå oss för det mesta. Den som lever får se. Upp till bevis på onsdag igen...
