Tredje plats vid omstarten...
Huddinge har efter den chockartade degraderingen första NHA-året etablerat sig ordentligt i den division där man historiskt hör hemma.
Sjunde plats i år, och vi har kunnat slå nästan alla lag. Mot seriesegrande Hammarby har vi kammat noll, likaså mot Sundsvall som blev femma och startar fortsättningsserien som serieledare. Och dessutom lite ologiskt en enda poäng av sex möjliga mot Boden som legat efter oss hela hösten, och det bedöms av de flesta som en smärre bragd att Boden slog oss hemma i kvällens slutomgång. Men det är bara att bjussa på det och vara glad...
Fast i fortsättningsserien får vi se till att vara på vår vakt mot bodensarna. Nu är målsättningen play off, och att döma av insatserna mot lagen som startar serien före oss, Nyköping och Sundsvall, så är det väl logiskt sett Nyköping vi ska kunna lura på en plats i sådana fall. Men störst revanschlust har man förstås mot Sundsvall...
Mot Nyköping har vi spottat upp oss rejält i år. De två tidigare NHA-säsongerna har NH vunnit sju av åtta möten mot oss, varav alla fyra i fjol. I år har vi i stället tagit poäng i tre av fyra möten med sörmlänningarna, straffvinst borta 6-5 efter en av många anmärkningsvärda vändningar denna höst, klar förlust 1-6 i andra bortamötet när klacken gjorde en i övrigt mycket rolig bussresa, därpå vinst 4-3 i sudden i första hemmamatchen, och snöplig strafförlust 5-6 i andra hemmamatchen efter vad som höll på att bli ännu en makalös vändning.
Det började med en större publik i Björkängshallen i seriespel än på många, många år när vi inledde serien mot nedflyttade AIK, och vann med 4-3 på straffar. Nästa match var straffsegern 6-5 nere i Nyköping, efter en sagolik vändning där NH ledde med 5-2 med åtta minuter kvar. Snabbt väcktes idén att ordna en supporterresa med buss till nästa nyköpingsresa en dryg vecka senare.
De två straffvinsterna följdes dock av fyra raka nollpoängare. Bajen borta slutade med relativt mänskliga siffrorna 3-2, men vi var egentligen inte nära poäng, vi fick in reduceringen mot slutet av matchen, men var inte vidare nära någon kvittering sedan. I nästa omgång var det dags för andra hemmamatchen mot AIK en vecka efter den första, och denna match förde Huddinge mer och under längre stunder än första mötet då vi ändå var på god väg mot seger 3-2 och tre poäng och sedan åtminstone tog två efter straffsegern. Men nu var det AIK som petade in segerpucken 3-2 bara elva sekunder in på tredje perioden, siffror som stod sig den mycket underhållande perioden ut.
Sedan var det dags för årets umeåresa, och det gick precis som umeåresorna alltid gör. 9-2 till Löven denna gång. Så gick bussen till Nyköping och årets enda rejäla avklädning mot NH, 1-6 som redan nämnts. Två dagar senare stod suveräna serieledarna Skellefteå med idel fullpoängare i bagaget för motståndet. Hemma i Björkängshallen. Det skulle på papperet rimligen bara kunna sluta på ett sätt, så det gick förstås precis tvärtom och så hade vi årets första trepoängare. 4-3 till sist, efter att SAIK reducerat en gång under sista perioden, men närmare kom de aldrig.
Av bara farten följde omedelbart en fulltidsseger till, klara 4-0 borta mot Piteå, som förr om åren var ett svårt motstånd, speciellt borta. Och hade kunnat bli även denna gång, 10-3 i skott till Piteå i första perioden men 0-0 i mål. I andra gjorde vi mål på våra två första skott, och snart kom även 3-0 varpå en lite oväntad seger var säkrad.
Bajen hemma i nästa match gick däremot inte alls, nu var det vi som blev nollade. 0-5. Men sedan var det dags att avverka de tre sista lagen i serien ett efter ett, och det blev nio poäng. 4-2 borta mot Kiruna efter ledning 4-0, 4-1 mot Övik hemma till sist, även om ÖSK gjorde första målet i första periodens slutsekunder, och sedan under rejält dramatiska former 5-4 mot Vallentuna hemma. Vallentuna ledde med 4-3 hela andra perioden och några minuter in på den tredje. Efter Huddinges kvittering stod sig 4-4 tills Christian Tessert kom loss i ett friläge och kunde avgöra med bara åtta sekunder kvar!
Sundsvall borta slutade i knapp förlust 2-1, som inte kändes direkt rättvist enligt supporterkollegan, Huddinges webmaster som var på plats. Hemma mot Boden tappades ledning 1-0 till underläge 1-2 som kändes riktigt ologiskt. Efter kvittering till 2-2 vann sedan Boden på straffar. Men sedan var det dags för två vackra vändningar. Först hemma mot Nyköping. Den kändes dessutom helt rätt, då det inte speglade matchen vidare väl när Anders Hillström gav gästerna ledningen med 2-1 sent i andra perioden.
När man sedan utökade den ledningen till 3-1 knappt fem minuter in på tredje kändes inte huddingepoäng vidare troligt, men reducering till 2-3 kom bara några minuter senare, och med en halv minut kvar av ordinarie tid kämpade sedan Huddinge in 3-3. Och av bara farten slog sedan Andreas Falk in 4-3 i sudden.
Nästa match var mot AIK på Hovet, där AIK hade ett bastant grepp om händelserna, men ändå bara ledde med 3-1 när slutet närmar sig. Då drar Gnaget dessutom på sig ett lagstraff för för många spelare på plan, och med Janne Axtilius plockad av banan kan Huddinge reducera med 1.47 kvar, och med 25 sekunder kvar sitter också kvitteringen. I förlängningen fick vi snabbt en utvisning mot oss, och det kändes som om AIK skulle avgöra i sudden vilken sekund som helst, men trots 6-0 i skott till AIK i förlängningen red Huddinge ut stormen och vinner sedan straffläggningen!!!
En liten reaktion kom i form av två förluster. Äntligen är vi ganska bra med mot Hammarby, men Bajen kan till sist vända till 3-4, som sedan blir både 3-5 och 3-6 när Tommy och Bengan försöker forcera in en kvittering med sex utespelare på plan. Nästa bortamatch mot AIK, nu i Globen, AIK:s enda match i grundserien som fick flyttas dit p g a någon musikgala på Hovet, var också hyfsat jämn och slutade med AIK-seger 4-3 efter att AIK först gjort 4-2 i tom bur när vi jagar kvittering, varpå vi ändå får in en ny tröstreducering med elva sekunder kvar.
Sedan kommer nästa sensation. 0-3 hemma mot Björklöven efter en period känns ju inte direkt ologiskt sett vare sig till tabellen, eller till hur matchen så långt sett ut. Men Huddinge jobbar sig in i matchen och kommer igen. Vinner först andra perioden med 2-0, och innan Björklöven hinner inse vad som är på gång att hända har man gjort samma siffror i tredje också och vänt matchen. 4-3 står sig och Huddinge slår Björklöven för första gången sedan 1996.
Nästa match, också den på hemmaplan, nu mot Nyköping ser ut att få en liknande utveckling. Även nu 0-3 i första perioden, men nu hinner Huddinge få in 1-3 innan första är över. Vinner också nu period nummer två med 2-0 och ställningen är 3-3 inför den tredje. I tredje blir första målet ändå Nyköpings på ett riktigt skitmål, men Huddinge återställer ordningen med ett lika utpräglat skitmål bara 30 sekunder senare. Och efter halva perioden tar Huddinge för första gången ledningen i matchen, sedan en nyköpingsspelare schabblat med pucken vid egen blå i slutsekunderna av ett numerärt överläge, och Johan Sjödell Wiklander får ett friläge som han inte missar. Knappt två minuter senare tappar vi tyvärr markeringen riktigt slarvigt på NH:s specielle måltjuv Miikka Männikkö och det blir 5-5, som står sig till full tid. I förlängningen är Nyköping nära att avgöra, men det blir en straffläggning lika dramatisk som själva matchen. Daniel Karlsson har några chanser att avgöra straffläggningen till Huddinges fördel, men det blir till sist ändå Nyköping som tar hem bonuspinnen.
Härnäst följde Skellefteå borta, och Huddinge stod upp bra i ungefär halva matchen och siffrorna 4-1 till Skellefteå får anses som ett bra resultat för Huddinges del. Piteå hemma är på väg att sluta i snöplig förlust, men än en gång hämtar Huddinge upp ett underläge, 2-4 och 3-5, till 5-5 vid full tid och straffseger. Sista mötet med Bajen slutar också i förlust, fast jag av taktiska skäl höll mig därifrån... 4-0 till Bajen, som därmed slår Huddinge fyra gånger av fyra möjliga i samma serie på första gången på över 20 år.
Sedan kommer seriens andra svit med möten med de tre stadigt sista lagen i serien, och det blir nio säkra pinnar även nu. Kiruna hemma blir onödigt spännande, sett åtminstone till Kirunas solklara jumboplats i tabellen, men slutar till sist 6-4. Tidernas kultresa för en huddingeklack följer på detta. Sex man flög upp under eftermiddagen med samma plan som laget, och ytterligare fyra åkte buss hela fredagen, och hejade fram laget till en bekväm seger mot Örnsköldsvik i Kempehallen. Med 16 sekunder kvar fastställdes slutresultatet till samma 3-7 som då Huddinge blev klara för NHA mot samma lag i samma arena förra våren. På söndagen hade sedan också alla kommit hem ordentligt och nyktrat till för att sjunga fram laget till en säker seger mot Vallentuna. Säker? Nja, VBK vaknade till på slutet och gick från 3-0 till 3-2. Men Danne Karlsson sätter 4-2 i numerärt överläge med 2.04 kvar.
I och med detta var placeringen i tabellen säkrad. Huddinge sjua. Inför avslutningen Sundsvall hemma, Boden borta, gällde mest att försöka slå dessa lag nu då, som man misslyckats med vid de två tidigare försöken. Sundsvall hemma blev dock en sanslöst remarkabel historia, där Huddinge hade 1-0 med rejäl mersmak efter första perioden, det var nog närmare 4-0 än 1-1, men där Sundsvall i andra periodens upptakt gör mål på fyra av sina fem första skott, och utan att ens ha tagit över matchen spelmässigt har man plötsligt helt och hållet avgjort den. Och tar över den spelmässigt gör man sedan inte på allvar under resten av matchen heller, även om man gör också ett femte mål innan andra perioden är över och ytterligare tre under den tredje. Slutresultatet 1-8 ställt i relation till hur matchen egentligen såg ut rent spelmässigt var den konstigaste kontrasten i det avseendet jag någonsin har sett i alla fall.
I eftermiddags lyckades sedan till vår förtret Boden med 16 utespelare slå oss hemma med 4-2, och vi tog bara en poäng mot gänget, som sånär hade gått upp i elitserien 1993/94, och också överraskade hockeysverige en hel del i fjol. Och Boden får vi nog se upp med i vår.
Antal matcher, tre-, två-, en- och nollpoängare, målskillnad samt poäng mot respektive motståndare ser ut så här:
Mot Hammarby: 4 0 0 0 4 5-18 0 (2-3 borta, 0-5 hemma, 3-6 hemma och 0-4 borta)
Mot Björklöven: 2 1 0 0 1 6-12 3 (2-9 borta, 4-3 hemma)
Mot Skellefteå: 2 1 0 0 1 5-8 3 (4-3 hemma, 1-4 borta)
Mot AIK: 4 0 2 0 2 13-13 4 (4-3 str hemma, 2-3 hemma, 4-3 sd borta, 3-4 borta)
Mot Sundsvall: 2 0 0 0 2 2-10 0 (1-2 borta, 1-8 hemma)
Mot Nyköping: 4 0 2 1 1 16-20 5 (6-5 str borta, 1-6 borta, 4-3 sd hemma, 5-6 str hemma)
Mot Piteå: 2 1 1 0 0 10-5 5 (4-0 borta och 6-5 str hemma)
Mot Boden: 2 0 0 1 1 4-7 1 (2-3 str hemma och 2-4 borta)
Mot Örnsköldsvik: 2 2 0 0 0 11-4 6 (4-1 hemma och 7-3 borta)
Mot Vallentuna: 2 2 0 0 0 9-6 6 (5-4 hemma och 4-2 borta)
Mot Kiruna: 2 2 0 0 0 10-6 6 (4-2 borta och 6-4 hemma)
Vi har alltså tagit femton poäng mot lag som slutar före oss i tabellen, och förlorar bara sex poäng mot lag bakom oss, varav fem mot Boden.
Vad ska man då tro om chanserna i fortsättningsserien? Ja, vi har tagit full pott mot tre av de fem lagen efter oss, och fem av sex pinnar mot ett fjärde, och ska definitivt kunna upprepa det om skärpan bara är den rätta. Boden kommer, liksom säkert även Piteå, att sluta upp vid vår sida i kampen med Sundsvall och Nyköping om de två play off-platserna. Tror det blir en tuff kamp, men kan vi ta den revansch jag tycker vi är värda mot Sundsvall så ska det kunna bli vi och Nyköping till play off. Det blir också mitt tips. Frågan är om Kiruna ska lyckas göra samma grej i år, att efter solklar jumboplats i grundserien sega sig förbi två lag i vår och hålla sig kvar. För svensk hockeys skull vore det förstås kul om denna klassiska plantskola kunde klara det, men mitt tips är att det är kört i år.
Mitt tips:
1. Nyköping
2. Huddinge
3. Sundsvall
4. Boden
5. Piteå
6. Örnsköldsvik
7. Kiruna
8. Vallentuna