Mulle tillbaks! - en liten betraktelse...
Som officiella hemsidan kunde förkunna på torsdagen är det alltså klart att Ola "Mulle" Möllerstedt återvänder till sin första klubb i seniorspel.
Det var säsongen 1989/90 som matchprogrammet pryddes av det årets nyförvärv i A-truppen - de nyuppflyttade juniorerna Nichlas Falk, Michael Nylander, Calle Carlsson, Janne Mertzig, Ola Möllerstedt, Martin Söderblom, Thomas Ek och målvakten Jonas Carlsson - samt "den i alla avseenden färgstarke" kanadensaren Ian Boyce.
Klassiskt matchprogram, från den söndag då Björkängshallens publikrekord sattes (2.574).
Av förmågorna nerifrån de egna leden hade Nichlas Falk gjort två matcher redan säsongen 88/89, och Thomas Ek var rent tekniskt egentligen inte alls debutant, och stod också inne i matchprogrammet antecknad med sina 2 A-lagssäsonger, med 4 matcher och sitt enda mål i Huddinges A-lag redan säsongen 87/88 och 1 A-lagsmatch 88/89. 89/90 blev det fyra serie- och fem play off-matcher i A-lagströjan, och Ek gick sedan till Nacka där det på tre säsonger blev 85 matcher och 48 poäng (29+19).
Av de övriga gjorde Martin Söderblom bara denna enda säsong med Huddinge. Han spelade sedan en säsong i Tumba och därpå i kungsbackalaget Hanhals i tre säsonger. 1994/95 var han tillbaks i stockholmshockeyn med spel i Vallentuna, för att 1997 hamna i Tumba igen och kommande år i det nuvarande Botkyrka HC (när klubben hette Tumba/Botkyrka) - för att sedan höra till göteborgslaget Bäcken säsongen 00/01, men verkar inte ha spelat några matcher då.
Målvakten Jonas Carlsson hamnade helt i skuggan av Patrik "Putte" Lindh, som blommade ut när Fidde Josefson flyttat till Rögle. Nästa säsong spelade Jonas med IFK Lidingö, och det blev sedan en rad säsonger mer blekingska Mörrum, enligt Eurohockey.net.
Kvar av de unga ystra debutanterna i Huddinges A-lagstrupp 1989/90 har vi några av det senare 90-talets största svenska ishockeyspelare - Nichlas Falk, Michael Nylander, Calle Carlsson, Janne Mertzig och Ola "Mulle" Möllerstedt.
Falken blev kvar i Huddinge till 1995, då han gick till Djurgården där han väl kan betraktas som en levande legend vid det här laget.
Nyllet gjorde 59 poäng på de 71 matcher han hann med på två säsonger i Huddinge. Sedan gick färden vidare till en säsong med AIK och därpå en lång och brokig karriär i framför allt NHL, där senaste klubbadressen är Boston Bruins, men även i finska JypHT och i Lill-Kentas gamla klubb Lugano.
Calle Carlsson lirade med Huddinge ända fram till 1996, sedan blev det franska Reims, två elitseriesäsonger med AIK och därpå proffsspel i Nottingham Panthers och Sheffield Steelers, med ett tyskt mellanspel i Iserlohner Roosters.
Janne Mertzig lirar på sitt sätt i en division för sig själv. Ingen spelare som någonsin spelat i Huddinge har knappast haft en mer namnkunnig lagkamrat än Janne hade säsongen 1998/99.
1995 trodde Janne karriären närmade sig sitt slut. Han hade varvat spelet i Huddinge med målarjobbet i kommunala bostadsbolaget Huges dotterbolag Hugelia, och dubbelarbetet frestade på. Diskussioner med AIK hade strandat, och ännu en säsong som målare och hobbylirare kändes inte särskilt lockande längre. Då hörde Luleå av sig...
25-årige Janne "Älgen" Mertzig kom till Luleå som heltidsproffs, fick en rejäl "omtändning" och blev mycket pådrivande och en starkt bidragande faktor till klubbens historiska SM-guld samma säsong. Det blev två säsonger till med Luleå, och sedan kom draften... Undertecknads eget favoritlag i NHL, New York Rangers, draftade Janne som sitt niondeval, och plockade över honom. Det blev totalt 40 matcher för farmarlagen Hartford i AHL (35) och Utah Grizzlies i IHL (5), men den 10 oktober 1998 förkunnade Huddinges hemsida....
981010 Nr 64 Jan Mertzig
Han föddes 1970, vägde 5610 g och var 57 cm lång. När han var sex år började han i Huddinges Hockeyskola, när han var arton år debuterade han i A-laget. I natt gjorde han debut i National Hockey League, i Madison Square Garden, för New York Rangers, i tröja nummer 64, i samma lag som Wayne Gretzky. Janne Mertzig har vuxit färdigt.
Det blev 23 matcher i Rangers, med 2 assist och 8 utvisningsminuter. Tre säsonger följde med österrikiska Klagenfurt, innan Janne blev en mycket omtalad kugge i nya elitseriestormakten Linköpings storsatsning 2002. Men en blodpropp under vintern blev en viktig varningssignal att ta på allvar, och LHC blev "Älgens" sista klubbadress.
Och så "sluter vi cirkeln" i det här lilla alstret genom att avrunda med mannen på våra läppar just nu, Ola "Mulle" Möllerstedt, "född Johansson". När Ola gifte sig tog brudparet namnet Möllerstedt, som om jag minns rätt från ett samtal med Mulles far Bengt Johansson kom från fruns mormor, eller något ditåt. Båda Olas föräldrar Bengt och Inger är välkända ledarprofiler i stockholmshockeyn, säsongen som gick jobbade båda två på Stockholms Ishockeyförbunds kansli (som undertecknad också har gjort för några år sedan, säsongen 1999/2000).
"Mulles" moderklubb är Kälvesta, och redan under pojklagstiden avverkades en sejour i AIK, men 1989/90 var han alltså en av flera nya unga egna juniorer i Huddinges A-lagstrupp. 1996 lockade grannarna SSK i elitserien, där det inte blev så många poäng de två första åren (14 poäng på 99 matcher), och det har inte direkt varit allmänt känt att det något av de närmaste åren faktiskt inte var långt ifrån ett återvändande till Huddinge.
Men, som jag fått historien relaterad till mig i efterhand med glimten i ögat från min sagesman, "den där kartellen mellan elitserieklubbarna som inte finns" gjorde att Södertälje lär ha varit mindre roade av tanken att släppa Mulle till ett Huddinge, som vid den aktuella tidpunkten var i början av det beryktade samarbetet med Djurgården. En förmodat oskyldig övergång till Huddinge kunde med andra ord riskera att i praktiken leda till en "förbjuden" och otänkbar övergång från SSK till DIF, och det var ingen risk SSK ville ta.
Så Mulle ville man ha kvar, och så blev det alltså ända till han tillsammans med Peter Gerhardsson blev utlånad till AIK den 8 november 2002. Senaste säsongen tillhörde Mulle AIK, men spel i division 1 mot lag som Trångsund och Värmdö var inget som lockade, och Mulle stannade kvar på allsvensk nivå genom att efter åtta år i förskingringen återvända till klubben där han gjorde sin debut som seniorspelare.
Välkommen tillbaks, Mulle!