Huddinge bäst - eller mest tursamma...
Av de svenska lag som spelat kryss vid full tid mer än en enda gång har Huddinge den klart främsta procenten vunna matcher i förlängning eller på straffar.
Idén har funnits där länge och äntligen blev den verklighet. Nu är tabellerna för samtliga seniorserier som använt trepoängssystem och avgörande i förlängning och eventuellt straffar sammanställda, och alla lag har fått sina kryssmatcher sammanräknade, och därmed kan vi jämföra alla lags procentsatser vinster vid sådana avgöranden. Och undertecknad har "sina" två södertörnslag i toppen och botten av den listan...
Vad vi talar om är då elitserien fr o m säsongen 1998/99, kvalserien till elitserien och de allsvenska serierna fr o m säsongen 1999/2000 och de båda allsvenska kvalserierna from 2000/2001.
För att uttrycka fenomenet på enklast möjliga vis - vi talar alltså om antal "tvåpoängare" respektive "enpoängare" alla olika lag har tagit. Två respektive en poäng är ju vad respektive matchutfall ger - vilket i sin tur också är det enda som finns anledning att särskilja när man publicerar tabellerna från dessa serier.
Förbundets officiella uppdelning i vunna, oavgjorda och förluster först, och extrakolumner längst till höger där man klumpigt och otympligt både ska lista vunna respektive förlorade matcher och dessutom fördubbla det i ett led till genom att lista vunna och förlorade förlängningsperioder och vunna och förlorade straffavgöranden är direkt pinsam.
Det är ju trots allt bara antal vunna extrapoäng som är relevant, hur många gånger man inte vunnit någon bonuspoäng kräver ju bara ett uns av huvudräkning för att räkna ut, bara man får antal oavgjorda vid full tid och antal vunna bonuspinnar klara för sig. Och någon relevans har ju inte "enpoängarna", de är ju bara mellanskillnaden mellan kolumnen för "oavgjorda" och kolumnen för "over time-vinster" respektive straff-vinster.
Och huruvida bonuspoängen har bärgats under den inledande femminutersförlängningen eller i en efterföljande straffläggning - varför i herrans namn måste man vara så övertydlig om det i den officiella serietabellen??? Det framgår ju av periodsiffrorna från respektive match, och eftersom det är samma antal poäng i bägge fallen finns ju ingen saklig anledning att göra åtskillnad på de båda typerna av resultat i själva tabellen!
Ska det vara så noga att poängtera det kan man väl lika gärna börja lägga in antal vunna, oavgjorda och förlorade första-, andra- och tredjeperioder också...
Så blev också det äntligen sagt i en artikel av min hand, och mig veterligen ämnet över huvud taget ventilerat av någon med en "kontroversiell" (?) åsikt...
Över så till den i sina stycken riktigt intressanta statistiken.
Uppsala och Mariestad har med en enda kryssmatch vid full tid vardera i var sin kvalserie till allsvenskan på åtta respektive tio matcher en hundraprocentig statistik. Omvänt är förhållandet för Skåre, Brunflo och Botkyrka, som inte har vunnit bonuspoängen någon av de gånger de fått med sig åtminstone en poäng vid full tid.
För Skåre och Brunflo handlar det som för 100%-lagen om en enda sådan match, men för Botkyrka är det värre - här talar vi om fyra förlängnings- och straffavgöranden, varav två eller egentligen tre dessutom svider något alldeles fruktansvärt i historiens backspegel.
De två första rörde sig om bägge mötena med Örnsköldsvik i kvalserien våren 2002. Som tabellen slutade i övrigt hade det räckt att Botkyrka hade haft turen att vinna i stället för förlora straffläggningen en av de två gångerna, så hade Ishuset i Tumba blivit en allsvensk arena den gången. Och i första matchen uppe i Övik hade Botkyrka dessutom varit en futtig sekund från att vinna vid full tid, när hemmalaget fick in sin kvittering...
Tredje matchen som stod lika vid full tid för Botkyrkas del och behövde avgöras var avslutningsmatchen hemma mot Teg våren 2003. Botkyrka, Teg och Övik slogs om den andra lediga platsen efter redan klara Almtuna, och Botkyrkas chans till allsvenskt spel låg i seger med minst två mål samtidigt som ÖSK tog högst en poäng i Uppsala.
Botkyrka gick till pausvila nummer två med just egen tvåmålsledning och lika ställning i Uppsala, men kort in på tredje perioden var allt kört när Örnsköldsvik åter tog ledningen i Gränbyhallen och kort därefter vände också Teg på tillställningen i Ishuset. Man vände 3-1 till 3-4, men Botkyrka kvitterade åtminstone och fick alltså en för egen del helt värdelös poäng.
Spänningen ordnade man i gengäld åt örnsköldsviksspelarna i Uppsala, som vid det här laget hade gjort sitt och bara väntade på ett resultat nerifrån Tumba. Om Botkyrka vann bonuspoängen skulle man spela Örnsköldsvik kvar i allsvenskan. Men efter 2.05 av förlängningen kom Tegs Tomas Nyström fri och avgjorde matchen och hela serien. Där och då fick Umeå två allsvenska lag.
Asplöven från Haparanda och AIK-Hockey från Härnösand är lagen som tar den här listan ända in i evigheten... på åtta respektive sexton allsvenska kvalmatcher har man aldrig hållit oavgjort vid full tid, och därmed borde man väl egentligen lyftas ut ur listan helt och hållet i stället. Noll vunna av noll straff- eller förlängningsavgöranden blir annars lika med den bekanta liggande åttan. Noll dividerat med noll är ju lika med oändlighet...
Nåväl, av de jämnt 50 lag som deltagit i en eller flera av ovan nämnda serier och haft oavgjort vid full tid minst två gånger står Huddinge näst intill i särklass. Man är i alla fall det enda laget med mer än 70% vunna straff- och förlängningsavgöranden, 22 tvåpoängare och bara 9 enpoängare är 71% vinster på "övertid". Även om Nybro Vikings bara är 2,2 procentenheter efter på 68,8%.
Bäst i elitserien är Malmö på femte/sjunde plats (beroende på om man räknar med Uppsala och Mariestad eller inte) med 62,7%, klart före MoDo, Luleå och Frölunda som ligger inom ett spann på 1,6 procentenheter strax över 50 %-strecket. Ett elitserielag, nykomlingarna Mora, återfinns bland de fem lag, som har precis 50% fördelning tvåpoängare respektive enpoängare.
Till listan.
