Pinsamt!
När Huddinge coachades av Lasse Falk senaste sejouren, åren runt 1998-2000, sade någon att taktiken verkade gå ut på att hålla en ledning med 2-0, men att det å andra sidan inte ingick någon taktik för hur man skulle skaffa den ledningen till att börja med. I kväll visade Troja hur den taktiken ska tillämpas...!
0-1 kommer efter 13,49, sedan Mille Wallander fått totalt hjärnsläpp vid egen blå och generöst lämnar över pucken tydligen till Trojas Thomas Augustsson som touchar pucken och överlämnar den till Erik Andersson som kan gå upp och överlista Niklas Warren i hemmakassen alldeles för enkelt.
Annars förstår jag inte riktigt hur det kan vara en målskytt och en som fått en assist, min minnesbild är att en trojaspelare fick pucken och gick upp och gjorde mål. Möjligen hade Thomas Augustsson haft pucken närmast innan Mille fick den framför sig och hade alla chanser att starta ännu ett anfall. Grejen var väl den att han aldrig fick den med sig över huvud taget och aldrig rörde den. Därav Augustssons assist. Ack ja.
I detta läge hade väl Troja så långt i ärlighets namn varit inne med pucken i Huddinges zon och skapat någonting en gång tidigare under perioden. Men spelet hade väl försiggått i Trojas zon i över 13 minuter effektiv tid av de 13,49 som hade gått när pucken helt plötsligt ligger bakom Warren i huddingemålet.
Wallanders indianare måste väl gå till historien som den pinsammaste och klumpigaste habrovink någon ställt till med vid egen blå i Huddinges tröja så länge jag har följt Huddinge åtminstone. Och nog har man sett en hel del liknande ändå. Nåja. Vara med det hur det vill...
Man skulle ju kunna tycka att en sådan grej är illa nog, men mindre än sju minuter senare effektiv tid skulle nu Troja leda matchen med 3-0 på tre lika vansinniga situationer.
När matchuret står på 16,49 rensar Niklas Warren ett harmlöst skott, och ska lägga ut pucken, men tappar på något sinnessjukt sätt in den i mål i stället. Suck och stön, ridå... jösses, hur mycket tur ska våra gäster få ha med pinsamma idiotmisstag av våra egna spelare... jo, tyvärr ännu mer...
Ett tämligen missvisande 0-2-underläge efter första perioden, nåja, det är man ju rätt van vid som huddingesupporter och det ska ju inte vara omöjligt att reparera skadan. Huddinge kommer ut till period nummer två efter 12-5 i skott och 0-2 i mål och pressar i Trojas zon i drygt sex minuter.
I ett läge några minuter tidigare hade en hemåtpass till Warren i mål lett till ett oroligt läge där jag hoppade till och undrade vad som hade hänt, var det ett skott på mål för Troja, eller... nej, det var det ju inte, eftersom ingen trojaspelare ens fanns i närheten just då, och Warren inte hade stoppat pucken i ett läge där den var på väg att annars glida i mål.
Men Trojas första skott på mål i perioden avfyras i stället från Huddinges blå linje första gången Troja kommer i något vagt anfallsliknande, det var mest frågan om att Troja ridit ut stormen för tillfället i egen zon, och kunde få till ett byte medan två man åtminstone gick så långt fram som till blålinjen. Där avfyrar Thomas Augustsson pucken på måfå rakt mot mål, men en huddingekeeper som så långt inte haft något att göra sedan perioden startade har gått i dödsfällan i ett sådant läge, och periodens första skott svischar förbi honom och i krysset. Helt sanslöst!
Här var matchen givetvis över för Warren, som släppt in tre av sex skott under 26,30 medan Huddinge så långt hade skjutit arton och inte gjort mål på något av dem. Janne Axtilius kom in och nu följde Trojas mest aktiva del av hela matchen. Inom loppet av bara 58 sekunder, faktiskt, kommer Troja så långt som till skott på mål som Janne räddar vid två tillfällen, och sedan kommer det mest konstruktiva och egentligen enda reella anfall man har i hela matchen när Viktor Rydh blir sist på en puck som letar sig in i mål på ett sätt man åtminstone kan känna som ett någorlunda normalt hockeymål. Och matchen är väl naturligtvis avgjord?
Nja. Två och en halv minut senare lyckas en snygg kombination signerad Möllerstedt, Katalina och Älgekrans och så ligger pucken äntligen bakom den där omöjlige Andreas Andersson i Trojas mål. Och med ett så monumentalt spelövertag ska väl inte minst tre mål till på den återstående halvan av matchen vara omöjligt.
Nej, det borde väl inte ha varit det, men i tredje perioden spelar Troja klokt och skickligt för att bevaka sin anmärkningsvärt missvisande ledning. Och gör det med den äran, resten av matchen faller inga fler mål och för första gången sedan hösten 1997 förlorar Huddinge en seriepremiär.
Hade matchen slutat på ett sätt som speglat hur den såg ut på plan hade väl Huddinge vunnit minst lika klart som nu Troja gjorde, rent målmässigt. Det är väldigt tråkigt att konstatera. Men det här var en match av 30. Man kan väl inte gärna ha lika groteskt oflyt i 29 matcher till. Nog för att ett och annat lag i serien är bättre än Huddinge och logiskt sett bör slå oss av det skälet. Men Troja kändes inte som ett bättre lag, som det borde kunna ha gått så här mot.
Men vi vet alla att det är antal puckar i mål som räknas och ingenting annat, och Troja har helt uppenbart ett spelsystem som bygger på en extrem defensiv, försöka vänta ut chanser till kontringar och eventuella enskilda spelarmisstag från motståndarnas sida och försöka avgöra helt på den biten. Det är inte gärna en taktik som kan lyckas i längden, men Huddinge är definitivt ett lag som totalt tappar koncepten och nästan aldrig lyckas mot sådana lag. Och heller aldrig själva lyckas med motsvarande taktik de gånger vi försökt det.
Skillnaden mellan att ha ett eget grundspel och föra matcherna och att spela enligt Trojas melodi är monumental, och ett spelande lag som inte är tillräckligt spelskickligt får enorma besvär med motståndare som spelar sådant här "taktiskt" gnetspel. Att försöka anpassa sig till motståndarnas spel blir - om uttrycket må tillåtas mig - något slags hockeyns motsvarighet till det skämtsamma talesättet "never try to argue with idiots, because they will drag you down to their own level and beat you out of experience".
Jag hoppas Huddinge kan resa sig snabbt. Det här var ingen rolig början på säsongen. En sak att se sitt lag förlora för att de är klart sämre, men när man känner att man snarare var det bättre laget på plan, men schabblade bort vad som kändes som en smått given seger på egna klumpiga misstag, så är det surt. Att dessutom se en sådan typ av förlust i själva säsongspremiären ger verkligen en fadd eftersmak. En helt annan sak om man hade kunnat känna helt enkelt att "synd att Troja var mycket bättre och vann", som sagt. Men men. Det är bara att bryta ihop och gå vidare...
Bilder från matchen
Foto: Jim Sharp
