Ytterligare en idiotförlust för Huddinge
I matchprogrammet tryckte Stefan Jonasson på hur Huddinge oftast fått matchens första mål i ändan och genast fått uppförsbacke. Men inte heller när man fick första målet och det redan efter 53 sekunder kunde marginalerna förbli på Huddinges sida.
Så fort flytet kom för Halmstad gjorde gästerna plötsligt tämligen ologiskt för matchen såväl just då som så långt i matchen två mål på 1.18, och av bara farten rakar det upp i fyra mål på knappt tio minuter. Det speglade verkligen inte matchen så långt.
Och mönstret känns igen och är så frustrerande och frapperande... kvitteringen till 1-1 är Janne som gör en Salo i mål, inte nu "den vitryska modellen" , utan "den tyska" (från World Cup). Janne sträcker ut för att lite lagom elegenat nypa ett skott från en vinkel som omöjligt kunde gått i mål annars. Och tappar puckjäkeln i mål. I ett läge där det just då hade känts som bra mycket närmare 2-0 än 1-1 en god stund. Huddinge hade strax innan legat på i Halmstadzon i runt två minuter effektiv tid och jagat utökad ledning.
Detta då drygt halva matchen har gått. Huddinge ledde matchen med försmädligt knappa 1-0 i nästan halva matchen. Från Sjödell Wiklanders 1-0 efter 53 sekunder, till 10.05 in på andra.
Och 50 sekunder efter 1-1 drar Hägerbäck på sig urtypen för en onödig utvisning - i anfallszon. Och efter att Huddinge i mitten av första perioden redde upp drygt en minut i spel tre mot fem sitter naturligtvis 1-2 i detta numerära överläge för gästerna.
Resten av perioden ser väl på det stora hela ut som matchen så långt hade gjort, hyfsat jämn fördelning av spel och chanser... men visst märks det att det nu definitivt har gått troll i spelet för Huddinge, och Hammers kan innan perioden är slut göra två mål till.
Tredje börjar dock med en jättechock. Hårt och distinkt och oerhört beslutsamt skjuter Jonte Ericsson 2-4 efter bara 18 sekunder. Tänk, vad lätt det kan gå helt plötsligt!!!
Och pang bom, efter 1.36 sitter också 3-4. Målprotokollet börjar mer likna matchens spelmässiga identitet innan Halmstads fyrverkeri i andra, kan man tänka sig!
Och Huddinge stärks av framgången och biter sig fast i Halmstad-zon och logiskt sett borde man under de närmaste minuterna om inte vänt så åtminstone fått in EN puckusling till och kvitterat. Men här känner man återigen så kusligt väl igen hur snäva och retfulla marginalerna minsann bara ska vara för ett lag som redan befinner sig i motgång på det stora hela. Pucken ska bara inte in bakom Jonas Burman något mer i den här matchen.
Under nästan hela första halvan av tredje perioden äger spelet, utom någon enstaka spelvändning av Halmstad, rum i Halmstads zon, och Huddinge kommer också till skott, vilket är mer än Halmstad så långt har mäktat med under perioden.
Inför perioden kände jag mig så uppgiven efter period två att jag skrev en skottstatistikslapp av det slag som jag håller upp för speakern och scorekeepern när varje period är slut, med texten "3-19" och visade gubbarna närmast omkring mig på den läktare där jag sitter, och de log åt "skämtet" och verkade hålla med om att det nog var vad man skulle kunna vänta sig av tredje perioden. Men det blev betydligt närmare 19-3 än 3-19!
Det tar alltså nästan halva perioden innan Halmstad får iväg sitt första skott på Janne i denna period - när Huddinge så långt skjutit tolv och gjort två mål på dem (noga räknat på det första och det tredje).
Och precis som jag hade fasat för en stund vid det laget - Halmstads första skott i perioden går i mål. Jösses Amalia, alltså... Mer än ett skott till på hela sista perioden blir det inte heller för Hammers. 12-0 innan Halmstads första kom blir till sist 17-2.
Och gör man inte mer än 2-1 i mål på en period där man vinner skotten med 17-2 måste man väl vara ett ohyggligt dåligt lag.
Det är ju bara att konstatera att hur hög högstanivå man än har så är man inte bättre än sin anmärkningsvärt låga lägstanivå. Och i Huddinges A-lag just nu måste det hända något radikalt om det ska vända, det står helt klart. Inte ser man någon coachning att tala om. Avblåsning och nedsläpp i Halmstads zon med ca 2,35 kvar av matchen. Ingenting särskilt görs. Men med nedsläpp på gång i halmstadzon med 26 sekunder kvar av matchen och alltså två mål upp, då tar man plötsligt time out och plockar Janne av banan. För att forcera in två mål på 26 sekunder? Kändes 17,25 på fullaste allvar för tidigt för något sådant?
Nej, det är fiasko av episka proportioner i Stockholms södra förorter i dessa bistra tider. Man talade om att man naturligtvis skulle försöka kämpa om fjärdeplatsen. Och visst, som sagt, hade ett mycket stort antal av de hittills spelade matcherna bara råkat gå något annorlunda, kunde man varit på den fjärdeplatsen nu. Sanslöst små marginaler har skilt. Men det kan väl i längden inte gärna vara någon slump när man väl ramlat ner på allra sista plats, och bara "naturligtvis" förlorar två jämna hemmamatcher i rad mot de två lag som vid respektive tillfälle ligger närmast före i tabellen och kan passeras om man kniper tre poäng. Att det i bägge fallen absolut inte hade varit orättvist med tre poäng spelar ingen större roll.
Frågan är bara vad som krävs för att det ska kunna vända? Potentialen till klart bättre resultat vet vi ju finns där. Men hur locka fram detta?
