Hockeyminnen med Pemer: Matchvideon som försvann
Under några års tid hade jag en kopia av matchvideon från en väldigt speciell huddingematch. Efter allt som låg bakom känns det otroligt surt att tingesten sedan dess har förkommit.
1993/94. Huddinge har varit svindlande nära Elitserien föregående säsong och spelat bättre än AIK i Allsvenskan. Södertälje som åkte ur för två år sedan vill naturligtvis tillbaka, och mot slutet av säsongen 92/93 kom även Hammarby ruskigt starkt och slog ut AIK ur play off-spelet. Nu drabbar alla fyra lagen samman i superserien division 1 östra. Bara två av dem kan gå vidare till Allsvenskan...
Huddinge får en seg start där man i början av serien förlorar första mötena med både Södertälje och AIK i matcherna efter varandra (omgång tre och fyra), och länge och väl är det AIK och Hammarby som toppar, men sakta men säkert segar sig Huddinge ikapp och förbi Hammarby.
I näst sista omgången ska mötet Hammarby-Huddinge spelas på Hovet, måndagen den 6 december 1993. Om Huddinge vinner matchen säkrar man sin allsvenska plats. Jag har i detta läge sett de 17 senaste mötena mellan lagen (serie- och träningsmatcher) och vill givetvis inte missa det här heller.
Men mina politiska engagemang vid denna tid sätter mig i ett rejält dilemma. Kommunala handikapprådet i Huddinge, där jag är ersättare, ska sammanträda samma kväll. Sammanträden har krockat med hockey förr, och då har jag alltid valt hockeyn. Det är bara det att Huddinge har förlorat båda de tidigare gångerna, Huddinge-SSK 2-4 hösten 1992, och finalmatchen på Hovet mot Frölunda i mars 1993. Och skrockfull som man är känns det ju fel att utmana ödet och riskera få en tredje förlust i samma situation.
Så jag väljer sammanträdet. Visar var jag egentligen har hjärtat genom att gå dit i kostym som jag brukar, men med huddingekeps och dito halsduk till det. Förklarar anledningen till denna lustiga klädsel vid fikapausen, och då får jag också igång en TV med text-TV och upptäcker belöningen. Matchen är faktiskt med på Lången och Text-TV har den på sidan 377, som annars inte hade varit något särskilt troligt scenario för division 1-hockey så här tidigt på 90-talet. Det står 5-7 i tredje perioden och ser ut att gå bra...
Matchen visar sig till sist ha slutat 5-9, Huddinge har säkrat allsvenskt spel, och om matchen i sig finns massor att nämna. Redan nu finns en hel del berättat i sjätte delen av åtta av Carl Frängsmyrs eminenta artikelserie "Hammarby-Huddinge i retrospektiv" inför hundrade derbyt förra hösten (länk). Mer om matchen är mycket möjligt att jag själv lägger till i någon kommande artikel.
I och med matchens symbolvärde med den säkrade allsvenska platsen, de många målen och den lustiga ordning de kom i, och blotta faktum att jag för ovanlighets skull "tvingades" missa ett derby mot Bajen, börjar jag fundera över om inte möjligen Hammarby videofilmar sina matcher. Säsongen går vidare, snart är jul och nyår över och Allsvenskan drar igång med den suveräna insatsen 2-2 i Karlstad i premiären, och nästan hela säsongen hinner gå innan jag kommer till skott och kontaktar Hammarby. Jag blir hänvisad till tränaren Roger Melin som har bandet hos sig, och visst kan jag få låna och kopiera det.
Vid det här laget har säsongen hunnit ta slut för såväl Huddinge som Hammarby. Efter den misstänkt tillrättalagda lottningen med AIK-Hammarby i play off 3 året innan, blev play off 3 detta år helt perfekt uppdelat så att alla tre lagen AIK, Huddinge och Hammarby slapp varandra och skulle kunna nå kvalserien alla tre. Dessvärre tog sig bara ett av lagen dit ändå.
Hammarby fick på nöten i första matchen i play off 2 mot Mora borta med 8-2, men vann hemma i returen med 5-3, där jag själv var en av de 2.241 på Hovets läktare. I tredje avgörande i Smidjegrav är det Hammarby som tar ledningen tre gånger under ordinarie tid och just då är i play off 3, men vad hjälper det när Mora varje gång kommer igen och kvitterar, håller 3-3 vid full tid och själva tar ledningen för första och enda gången i matchen när förlängning har vidtagit. Mora till play off 3 mot Vita Hästen och åker ut mot dem. Bajen hade slagit ut Vita Hästen ur play off året innan och hade säkert haft en bra chans igen... tufft!
Allsvenska trean AIK och fyran Huddinge gick in i play off 3 mot Skellefteå respektive Troja, och jag såg en härlig symbolik i att historien visade att allsvenska trean i allmänhet brukade åka ut i detta skede, medan fyran brukade gå vidare. Men som vanligt när Huddinge var inblandat ställdes alla statistiska förutsättningar från det förflutna på skam.
Året innan hade ju Huddinge med sin andraplats i allsvenskan efter just Frölunda blivit statistiskt sett praktiskt taget redan klara för elitserien - allsvensk final mot ett lag som varit i tre dylika finaler förut och förlorat alla tre, och om man ändå skulle bli det föga hedervärda första laget att förlora en allsvensk final mot Frölunda skulle man ju hamna i kvalserien, som de senaste fyra åren hade vunnits av det lag som kommit dit via förlust i allsvenska finalen. Och vi vet hur det gick...
AIK kunde således vända underläge till seger i tredje avgörande matchen mot Skellefteå i Globen. Som jag gnisslade tänder då, och som jag jublade över Skellefteås 0-1... Och varför kunde huddingesupportrar vara i Globen den dagen och se de lagens tredje avgörande möte? Jo, då hade säsongen förstås tagit slut för Huddinges del två kvällar tidigare, nere i Ljungby. Tänk om man hade suttit där för att se vilket av lagen Huddinge skulle få möta i kvalserien i stället...
Kvalserien drog så igång, och någonstans här är det som jag och Roger Melin får kontakt och gör upp om att ses så jag kan få låna den där videon. Vi kommer fram till att vi båda har tänkt gå och se en viss match i kvalserien. Just det, vi talar om AIK-Boden. "Alla kvalmatchers moder", som Lars Nylin så poetiskt kallade den i sin artikel i Sportbladet om hockeykval genom tiderna för några år sedan.
Och det är här som det visar sig att jag kan återgälda möjligheten att få låna videon. Roger hade sedan tidigare gjort upp om att gå på matchen tillsammans med en tränarkollega, och de hade bokat friplatser på sina förbundskort. Nu hade kollegan tvingats lämna återbud och Roger tänkte gå med flickvännen och tyckte det vore trevligt om det kunde gå att komma åt kollegans friplåt åt henne. Så jag hängde med honom in i Globens entré fyra och hävdade att jag var denne, flickvännen kom in gratis, jag fick ett videoband i min hand och gick tillbaka till Sundberg och Matte, som hade fått tag i biljetter för vår del under tiden.
Dagen därpå syntes vi tre för övrigt på DN:s framsida, i bakgrunden på fotot av den glädjerusiga Roffe Ridderwall på väg fram mot sina lika glada lagkamrater efter räddningen av Sasse Sandströms straff. Också ett tillfälle att synas i tidningen...
Men jag hade i alla fall sent omsider fått möjlighet att se den omtalade bråkiga matchen där Huddinge hade säkrat sitt allsvenska spel denna säsong. Matchen var en upplevelse att se, även i efterhand. Det är i den matchen Hammarbys speaker vid ett tillfälle i andra perioden yttrade det bevingade citatet: "Tro det om ni vill, men nu är Hammarby fulltaliga"
Elva år senare inser jag alltså någon gång i vintras att denna video plötsligt saknas i min samling av kopior av filmade huddingematcher. Men många starka minnen förknippade med den har jag som synes ändå!