Ett slag i magen
Under de senaste fem åren har jag haft en plats på HV71:s pressläktare i Kinnarps Arena. Jag har skrivit matchrapporter, varit närvarande vid presskonferenser och intervjuat spelare. Men nu är det slut med det.
Från och med denna säsong så har Hockeyligan beslutat sig för att begränsa vilken media som har rätt till ackreditering på de svenska elitseriearenorna. Reslutatet av det; som journalist för SvenskaFans är jag inte längre välkommen till HV71:s pressläktare.
Jag vill redan nu påpeka att jag vill verken hänga ut Hockeyligan eller HV71 i denna text, utan bara informera allmänheten hur jag ser på detta och hur det kommer att påverka mig.
Egocentriskt kan tyckas, men ibland är det kanske det enda sättet att få fram det man känner.
Det var en gång...
HV71:s före detta sportchef Dag Larsson gav mig och några andra tillstånd att bevaka HV:s hemmamatcher för SvenskaFans räkning under säsongen 2002/03. Det var början på min journalistkarriär. Jag är än idag tacksam över den möjlighet som då gavs till oss. Jag hade ingen tidigare erfarenhet av att skriva, mer än av skolarbeten och liknande. Men jag hade en önskan att skildra och skriva om mitt hockeylag HV71.
Sedan dess har det bara rullat på. Redaktionen på SvenskaFans HV-sida har förändrats lite under åren men jag har alltjämt haft förmånen att få sitta på pressplats i HV:s hemmaarena.
Visst har jag ibland fått gliringar över att jag ofta varit den enda tjejen bland medierna. Men jag har verkligen trivts med att vara en del av pressen och tyckt om att skriva om HV71 för SvenskaFans direkt på plats. En av höjdpunkterna var när HV71 vann sitt andra SM-guld 2004 då jag hade chans att uppleva den magiska säsongen på mycket nära håll.
För några år sedan blev jag även erbjuden att bli reporter för Fan-TV, vilket jag tackade ja till. Det kändes som ett roligt och intressant inslag i SvenskaFans rapportering från matcherna.
Minnen för livet
Jag har haft möjlighet under mina år som press att träffa många kända och mindre kända ansikten i hockeyvärlden. För att räkna upp några av de mer kända spelare jag mött via Fan-TV kameran under åren: Peter Forsberg, Mats Sundin, Henrik Zetterberg, Marcus Näslund och Daniel Alfredsson. Och då har jag inte nämnt alla HV-spelare man lärt känna och pratat med under årens lopp.
Vilken fantastisk resa detta har varit. Och historien är inget som någon kan ta ifrån mig. Men frågan är hur ser framtiden ut?
Jag vet inte.
Jag måste ändå säga att jag delvis förstår det beslut som tagits. Ibland kan man behöva rensa upp i en grupp som växt mycket under de senaste åren. Men för mig som varit en del av den gruppen under de senaste fem säsongerna och som nu inte längre får vara en del av den, så känns det som ett slag i magen.
Helt plötsligt är man inte längre välkommen.
Jag kan förstå att man vill få fram en journalistkår som är professionell och som inte består av en massa amatörjournalister. Men det finns väl ändå en gräns?
Tydligen räcker det inte med att ha 5 års erfarenhet av att vara både journalist och reporter. Det tycker jag självklart känns tråkigt och nästan diskriminerande.
Avslutningsvis, så vill jag säga att detta är ett uppdrag som jag alltid tagit seriöst. Jag har aldrig försökt att utnyttja min plats bland pressen eller trampa någon på tårna. Det har varit ett hårt arbete och jag har alltid strävat efter att göra ett bra jobb. Min förhoppning är att att jag får göra comeback snart.
Stéphanie Thörn
Redaktör på BlueBay
HV71:s sida på SvenskaFans
