Krönika: Lösningen på gåtan Stefan Liv
Ett tag har jag gått och funderat på en krönika som ifrågasätter Stefan Liv. Han har varit något instabil hittills; varvat bra insatser med sådana som har varit rent anskrämliga. Till de senare hör exempelvis premiären mot Frölunda med fem insläppta mål. Mina frågor var klara: Vad har han lärt sig i Nordamerika och hur bra är egentligen de lägre ligorna där borta?
Så plötsligt håller karln nollan mot Färjestad idag lördags, hans andra för säsongen, och jag står förbryllad. Är han som Sverige i fotboll att han förefaller växa och krympa med motståndet?
Samtidigt känns det på något sätt elakt att klaga eftersom HV nu tagit sig upp i serieledning. Faktum kvarstår dock att Liv släppt in fyra mål eller fler i tre av sina nio spelade matcher. ett tag trodde jag att han hade hemmanerver, men det är kanske en generell utveckling inom elitserien? Sex lag har släppt in lika många eller fler mål än HV, och bara två av dem (Mora och Luleå) ligger under någon form av streck. Att Liv dessutom bara släppt in ett mål på sina tre senaste hemmamatcher borde få mig att skrota den idén.
Man kanske inte borde klaga så länge laget vinner. Men det är inte riktigt bra att det rinner in mål i så många matcher heller, även om det är kul för publiken och en nervpärs för fansen.
Hur står sig våra målvakter i en kommande internationell konkurrens som det ser ut nu? Det är frågor som tål att tänkas på. Jag tror dock att Liv kanske behövt lite tid på sig att anpassa sig till stor rink och ett annat tempo. Hur som helst är det starkt av HV att plocka segrar trots många insläppta.
Kanske mitt resonemang haltar, men då får det göra det. I slutändan tror jag ändå att Liv blir en hörnsten i jakten på SM-guldet i vår.
