Walsall - Exeter 3 - 1
6 – 0! Adjöss, och tack för fisken Söderberg
Hv trummade på som i fornstora dagar. Den småländska graniten rullade skoningslöst över den östgötska kalkslätten. Periodsiffrorna 2-0, 2-0, 2-0, ja, det är 6-0 Roger Melin.
Backspelet, det mest ifrågasatta i hemmalaget, oj vad vi fick svar på tal. Mats Trygg, 1-0, Elias Fälth, 4-0, Mats Trygg, 5-0. Framförallt uppspelen; breda, snabba och resoluta visade på något vi länge saknat - auktoritära och fokuserade Hv-backar.
4 kedjor snurrade upp hjälplösa Linköpingspelare. 4 kedjor tacklade, dansade och bröt ner bortalaget. Så olyckliga och uppgivna som Melins mannar såg ut redan i första periodpausen, måste laget fått upplevelsen av en kölhalning i Stångån. Inte blev det bättre när herr Melin själv kastade in handduken mellan 2:a och 3:e perioden. Bortalaget hade redan börjat slipa på ursäkterna inför hemkomsten när de borde försökt återupprätta sin heder.
På tal om heder. Carl Söderberg. Var har du din? Nog för att du är enögd, men din klubba var inte nära Per Ledins axelskydd.
Kanske har du huvudet ditt i Boston. Kanske vill du att LHC snabbt ska försvinna från slutspelet? Att med tillhygge i lönndom attackera Per Ledin och träffa med klubban i bakhuvudet är på gränsen till dråpförsök och kanske inte bara ska straffas med hockeymått. Att sedan inte stå för sin handling visar inte bara på dumhet utan ren illvilja. Ren, kväljande, illvilja.
Till sist; HalleHåve. Vilken kraftdemonstration. 6-0. Amen.
